Kartan lurar inte
För att upprätthålla en tydlig lägesbild och för att kunna säkerställa tryggheten i krigsoperationer måste man kunna veta de egna truppernas position exakt. Till exempel kräver användningen av indirekt eld ett säkerhetsavstånd på 150 meter till de egna trupperna. Om man anmäler sin egen position genom GPS finns det alltid en risk för att positionen är inexakt, vilket kan utsätta de egna trupperna för fara. Eftersom trupperna i grupperingar kan ha ett stort antal olika positioner är det endast säkra metoder som kan ge en tillförlitlig information. Med hjälp av kompassens linjal och tålamod kan man bestämma sin position på kartan med ytterst god noggrannhet.
Eftersom försvaret av ett land innebär ett stort landområde kräver det att kartorna har en mycket stor skala. Standarden på en karta som används inom Försvarsmakten har skalan 1 : 50 000, vilket betyder att en centimeter på kartan motsvarar 500 meter i terrängen. På motormarscher kan skalan som används vara ända upp till 1 : 200 000, där en centimeter motsvarar 2 kilometer. Den större skalan gör att ett större område ryms på en karta, vilket gör det lättare att genomföra längre förflyttningar och uppgöra större lägesbilder.
Orientering är grundkunskap för alla soldater
Eftersom vetskapen om den egna positionen påverkar allt i krigföringen måste varje soldat kunna använda karta och kompass. Finländare börjar lära sig baskunskaper om orientering redan i grundskolan, varefter många inte behöver röra en fysisk karta före militärtjänstgöringen, där man bygger upp och fördjupar kunskaperna utifrån behoven som militären har. Orientering är därför en medborgarfärdighet, som alla borde kunna på en grundläggande nivå.
Det är lätt att öva på militära färdigheter inom orientering. För att lära sig att ta riktning kan man som beväring till exempel under en kvällspermission ta fram sin kompass och Soldatens handbok, där man lär sig hur man tar riktning. Det är viktigt att repetera sina kunskaper, så att man kommer ihåg det man har lärt sig i en skarp situation under press. Det är onödigt att göra orienteringen till något komplicerat och svårt, för fienden är redan en tillräckligt svår motståndare. I det civila kan man öva upp sina orienteringsfärdigheter lätt genom att gå från en plats till en annan utan att använda sig av elektroniska hjälpmedel. På Nylands brigad ordnas ett orienteringsmästerskap för underofficerselever i syfte att motivera eleverna att träna upp sina kunskaper inför mästerskapet. Huvudpoängen är dock att de blivande gruppcheferna vid behov ska kunna använda sig av karta och kompass i en skarp situation.
Lärdomarna som man fått från Ukraina är att elektroniska störningar förekommer så gott som konstant på stridsfältet och att de är mycket starka. Fastän man också använder sig av moderna manicker i krigsövningar antar man att kartan är grundmetoden i en skarp situation.
Allt grundar sig på säkerhet och noggrannhet
Under övningar måste hela övningsorganisationen kunna reagera på möjliga olyckor, och då är det ytterst viktigt att räddningstjänsten hittar fram till rätt plats så snabbt som möjligt. Till exempel måste man kunna hitta till en räddningstjänstpunkt och vid behov kunna hjälpa räddningstjänsten att navigera från räddningstjänstpunkten till olycksplatsen. Då behöver man goda orienteringskunskaper.
Om en trupp måste förflytta sig från en punkt till en annan är det en säkerhetsfråga att man hittar till rätt plats. Om man inte vet sin egen position är det så gott som omöjligt att föra krig. Speciellt när man behöver påfyllningar och annat underhåll.
I den finska militären har man dock inte tid att lära ut vildmarkskunskaper, som att kunna orientera utan kompass med hjälp av till exempel solen. Fokuset är på att man lär sig de väsentliga kunskaperna om orientering och bestämmande av den egna positionen, så att stridsverksamheten kan fortsätta ostörd. Då blir det mera tid för beväringarna att lära sig den mera angelägna vapen- och skjututbildningen och vapenslagsutbildningen, som varje soldat också måste kunna.
Eftersom framryckning i skogen till fots sker långsamt och målet med framryckningen inte är att röra sig framåt så snabbt som möjligt, utan att komma fram till sitt mål säkert, kan man inte likna militärens orientering vid orienteringstävlingar i det civila. Orientering som hobby ger ändå en utmärkt grund för militären, då det är fysiskt påfrestande arbete i skogen, där man får utmärkta orienteringskunskaper.
Utan kartan stannar striden
Man kan alltså konstatera att det i modern strid är ytterst viktigt att veta var de egna trupperna befinner sig för att kunna använda indirekt och direkt eld i både anfalls- och försvarsstrid. Eftersom det så gott som säkert kommer finnas elektroniska störningar i krig betyder det att kartan i sig är ett av soldatens grundredskap för att krigföringen överhuvudtaget ska fungera. På Nylands brigad finns det därför också ett stort antal kartor färdiga, på samma sätt som man har allt annat nödvändigt material för stridsföring färdigt för nödfall.
En finländsk soldat eller reservist ska kunna navigera med hjälp av karta och kompass för att kunna vara en del av stridsföringen. Annars utsätter man både sig själv och sina stridskamrater för fara, antingen genom att man navigerar fel eller uppger fel koordinater, vilket kan leda till att man hamnar under egen eld. När man har ordning på kartan och kompassen kan man fokusera på det väsentliga.