I snabb takt inrättades fältartilleribatterier, senare sektioner och kustbataljoner vid olika kustbrigader. Av spärrkompanierna bildades kuststötkompanier. Dessa stöttruppers materiel planerades så att den skulle lämpa sig för anfallsverksamhet, och kompanierna utrustades med rekvirerad båtmateriel. Principen med användning av kuststötavdelningar var att knyta deras verksamhet till fältarméns framryckning och uppnåendet av gemensamma målsättningar.
30.6.1941 gav Marinstaben kustbrigaderna order om att bilda lätt beväpnade stötkompanier som skulle lämpa sig för strid i skärgården. Utbildningen, som var inriktad på intagningen av öar, skulle inledas omedelbart. Kustforten skulle förbereda sig för rörlig ledning av stötkompanierna och för understödjande av verksamheten. Samarbetet med flottan betonades. Det var av största vikt att båttransporterna kunde få skydd av flottan och flygvapnet.
2. Kustbrigaden på östra Finska viken hade inlett utbildningen av stötkompanier redan i slutet av juni på förslag av kommendören för II Fortenheten, major Martti Miettinen. Utbildningen av stöttrupper och deras verksamhet utvidgades och i början av juli bildades Osasto Vuorela av trupperna. Osasto Vuorela var en stötavdelning underställd 2. Kustbrigaden vid II Fortenheten, som flitigt hade övat landstigning, intagning av öar och mörkerskjutningar i skärgården i Vederlax. Under utbildningsperioden hade avdelningen gjort många patrullresor på skärgårdsvattnen, med vilka det huvudsakliga syftet var att utreda ockupationsläget på öarna Pukkio och Paatio, som hade varit i fiendens händer.
Under ledning av Martti Miettinen
I anslutning till fältarméns anfall 22.8. fogades Vuorelas avdelning till Taisteluosasto Miettinen, som bestod av en kustbataljon och en kustartillerisektion. Kustbataljonen fick namnet Kustbataljon 2. Stridsavdelningen leddes av major Martti Miettinen, som skulle komma att bli Mannerheimkorsriddare nr 152.
I anslutning till 8. Armékårens anfall skyddade Taisteluosasto Miettinen området kring Orslahti och hindrade fienden från stora evakueringar i skärgården. Inom två dagar hade stridsavdelningens kuststötkompanier rensat och intagit Satamaniemi och Ristiniemi. I Satamaniemi hade trupperna mött en synnerligen stark fiende, och stridsavdelningens trupper hade råkat i svåra strider. Situationen vände dock till finländarnas fördel då den 130 man starka fiendeavdelningen fram mot kvällen 24.8 drog sig tillbaka till invidliggande Lammassaari efter intensiva strider.
Under dagen förstörde trupperna i stridsavdelningen fientliga transportfartyg och pråmar med artillerield och föranledde fienden förluster som omfattande hundratals män.
Läget i Vederlax klarnade 24.8, då fienden drog sig tillbaka från öarna utanför Vederlax under morgonnattens timmar. Trupperna i Taisteluosasto Miettinen intog öarna Pukko och Paatio inom loppet av 24.8.
Läget klarnade även på östra stranden av Viborgska viken, då ett stötkompani intog Lammassaari fram mot kvällen 24.8. Man försökte evakuera de ryssar som befann sig på Lammassaari med båt, men båtarna förstördes av maskingevärseld. Man tog 67 fångar på ön. Under samma dag övertog 2.Kustbrigaden frontansvaret av fjärde armékåren då mellangränsen gick vid Nisalahti. Befästningsbataljon 4 fick order om att skydda kusten vid Säkkijärvi.
I anslutning till fältarméns avancemang gav kommendören för marinen 2. Kustbrigaden 27.8 order om att rekognoscera och ta öarna i Viborgska viken besittning samt förhindra fiendens sjötrafik ut från Viborgsområdet. Uppgiften skulle lyckas endast om man lyckades inta Teikari eller Tuppura. Syftet med intagningen av Teikari var att förhindra att fiendens flotta skulle kunna ta sig ut till Viborgska viken genom sundet mellan Teikari och Tuppura och att på så sätt förhindra dem från att beskjuta trupperna i Division 8; bryta fiendens evakueringstransporter sjövägen från Uuraa och Maksalahti till Koivisto; eliminera det i området Tekarinsaari – Tuppura – Pulliniemi placerade fientliga artilleriets möjligheter att utöva verkan mot 8. Divisionens och Taisteluosasto Miettinens trupper och de marina trupper som placerats längs kusten i Säkkijärvi.
Taisteluosasto Miettinen fick som uppgift att inta Teikarsaari. Anfallet utfördes av den förstärkta Kustbataljon 2, som leddes av kapten Vuorela. Till bataljonen hörde tre kompanier, av vilka två var kuststötkompanier och ett var ett gevärskompani. Ett maskingevärskompani från Befästningsbataljon 3 samt en luftvärnspluton som var utrustad med tre 20 mm Madsen, ett pansarvärnsgevär, två pionjärgrupper och en eldledningstropp från artilleriet underställdes bataljonskommendören som förstärkning. För sjötransporterna i samband med operationen ansvarade ett båtkompani som leddes av kaptenlöjtnant Jääsalo. Anfallsavdelningens styrka var 425 man.
Snabb intagning av Teikari i mörkret
Öns försvarare hade inte förberett sig för att hålla ön i besittning. Försvaret stödde sig på ett kompani som bildats av beväringar och som hade förstärkts med två pansarvärnspjäser. Teikari intogs genom ett snabbt landstigningsanfall. Angriparen hade ett klart övertag i fråga om både materiel och styrka. De ryssar som försvarade Teikari kämpade synnerligen modigt och uthålligt. De finländare som deltog i striden fick erfarenheter och värdefulla lärdomar i samband med striderna i skärgården, som utkämpades under svåra förhållanden.
I striden om Teikari stupade 32, sårades 20 och tillfångatogs 32 på fiendens sida. De egna förlusterna var enligt rapporten 6 stupade och 16 sårade. Finländarna fick ett rikligt krigsbyte. Teikari intogs med framgång genom ett överraskande mörkeranfall. Striderna i mörkret på ön avgjordes ofta genom handgemäng. I och med intagningen av Teikari blev Viborgska vikens mynning trång, och fiendens krigs- och andra fartyg kunde eller vågade inte ta sig ut på fjärden vid Teikari eller till Maksalahti. Detta gav de egna trupperna handlingsfrihet i Viborgska viken.
Kustbataljon 2 tillsammans med Kustbataljon 1, som flyttats till området, tog sig över Viborgska viken 2-3.9 och steg i land vid spetsen av Pulliniemi. Därifrån fortsatte kustbataljonerna sin framryckning ända mot Björkö köping och fick kontakt med trupper från JR 45 i Kiiskilä. Kustbataljonerna grupperade sig i försvar underställda 8. Kustbrigaden och belägrade området kring Björkö fram till slutet av anfallsskedet.
