Patrick Rothberg är 67 år gammal och bor i Esbo, men han föddes på Åland. Han ryckte in 1980 och tjänstgjorde elva månader vid Andra jägarkompaniet. Han var undersergeant, men befordrades senare till sergeant. Han har för tillfället ett barnbarn som tjänstgör vid brigaden.
Tobias Linko från Helsingfors är 19 år gammal och ryckte in sommaren 2023. Han är undersergeant vid Andra kustjägarkompaniet och tjänstgör 347 dagar. Han valde Nylands brigad för att han ville vara nära havet, få en krävande utbildning som kustjägare och upprätthålla sina kunskaper i svenska.
Bägge har varit gruppchefer och förmän för egna stugor. De upplever båda att chefsuppgiften har inneburit att hjälpa och utbilda rekryter. Linko tycker att allt har gått bra hittills, och Rothbergs rekryter var duktiga, minns han.
Maten
Fastän matsalen nuförtiden kallas Creutz, efter att företaget Leijona Catering grundades 2012 och tog över matlagningen på brigaden, har inte mycket ändrats med åren, åtminstone gällande åsikterna om maten.
– Ärtsoppan var god! säger Rothberg. Med tanke på förväntningarna man hade var maten faktiskt helt bra, och de i köket gjorde ett bra jobb. En udda sak var att man bara fick kaffe på onsdagar och lördagar, resten av tiden drack man te.
Nuförtiden har beväringarna möjlighet att dricka kaffe två gånger per dag. Annars har inte mycket förändrats förutom kanske en höjning av matens kvalité, åtminstone enligt Linko.
– På garnisonsrestaurangen håller maten hög kvalitet och man får alltid tillräckligt med näring. Beväringarnas åsikter om smaken beror ju självklart även på själva maträtten. Maten i skogen liknar den man får vid garnisonen, men i skogen får man tyvärr ingen pannkaka med ärtsoppan, säger Linko.
Utbildning och övningar
Det som hållits konstant är utbildningens praktiska natur. Då man utbildar sig till chef kräver det lite mera teori, men det praktiska står ändå i fokus.
–Det finns inget annat sätt att bli gruppchef, säger Linko. Man måste öva och göra saker ute i terrängen för att lära sig. Vi har också fått lära oss att rekryterna är mycket mera motiverade ifall chefen själv är med och gör saker med dem, även om det självklart inte är möjligt hela tiden. Ibland måste man bara leda.
Enligt Rothberg blev det ändå lite mindre praktiskt med tiden, särskilt som gruppchef.
– I underofficersskolan hade man mera teori, säger Rothberg. Då man blev gruppchef visade man främst rekryterna vad de skulle göra. Det blev lite lugnare, men man behövde se till att de förstod och gjorde rätt. Ändå gjorde man nog mycket själv, också.
Både Rothbergs och Linkos beskrivningar av övningarna och dagarna i skogen är ganska likadana. Att sätta upp tält, vakta på natten, hålla eld i kaminen och utföra skjutövningar är sådant som inte har förändrats avsevärt genom tiderna.
Den största skillnaden som framkom var att Rothberg fick öva användningen av flera olika vapen som maskingevär, maskinpistol och äldre gevär, medan Linko endast har använt stormgevär, som är standardutrustning för beväringar, samt maskingevär.
Utrustning
De kläder och den utrustning som används idag skiljer sig märkbart från det som användes förut.
– Vi hade två par stövlar, ett par av gummi och ett par av läder, samt ett stridsbälte runt midjan. På vintern hade man en snödräkt och annars hade man vanligtvis kamouflage när man var i tjänst. Man hade inte heller strumpor! Det fanns en tygbit som man vek runt foten, och om man hade på sig strumpor kunde man straffas, minns Rothberg
Nuförtiden använder beväringar skaftkängor oftare än de använder stövlar och de har en stridsväst där de har den utrustning som måste vara nära till hands. Beväringar får även ha på sig strumpor. En till stor förändring gäller det man har på sig på sin permission.
– Förut hade man en grå uniform på permission, men vår permissionsuniform är i princip exakt samma M05-kläder som vi har under tjänstetid. Skillnaden är bara att uniformen man använder på permissionen är lite nyare, och den har inte använts i tjänst, säger Linko.
Fritiden
Sättet på vilket beväringar tillbringar sin fritid i militären har egentligen förändrats förvånansvärt lite genom åren. Samma saker som uppskattades förut uppskattas fortfarande.
– Vi spelade mycket pingis, så mycket att jag faktiskt hann bli bra på det, säger Rothberg. Annars besökte man ofta Soldathemmet för att köpa en munk och umgås. Man får inte heller glömma kvällspermissionen. Det fanns ett discotek som hette Gnägget som var väldigt populärt bland beväringar. Det var en ganska kort väg dit så det var oftast dit man gick.
Kvällspermissionerna till Ekenäs har till stor del hållits likadana, fastän pubar har blivit mera populära än discotek i dagens läge.
– Jag har nog varit på kvällspermission flera gånger, berättar Linko. Annars är det vanligt att gå till Soldathemmet, träna på gymmet eller äta kvällsbit vid garnisonsrestaurangen. Man kan också bara ta det lugnt i stugan.
Tankarna om tjänstgöringen
Rothberg och Linko delar tanken att tjänstgöringen har varit givande och lärorik på flera sätt.
– Även om det fanns mycket som kändes ineffektivt lärde man sig mycket, säger Rothberg. Det bästa var nog att man lärde känna alla olika sorters människor från hela Svenskfinland. Dagarna kan kännas långa i militären men redan ett år efteråt inser man hur lite tid man egentligen spenderade där.
Linko har haft likadana tankar om sin tjänstgöringstid.
– Det har varit både svårt och roligt. Nu när man är beväringschef känns det lite lättare och jag är mestadels ganska nöjd. Det är självklart stressigt ibland, men min tid här har nog varit givande. Man lär sig sina egna gränser, och som beväringschef får man även några kunskaper inom ledarskap. Det är alltid bra att försöka samla så många erfarenheter och upplevelser som möjligt i livet, säger Linko.
Förändringar
Brigaden har förbättrats på ett flertal sätt under åren som har gått. Linko nämner att man kanske behandlar varandra lite bättre nuförtiden.
– Det är svårt att säga, eftersom det man hör från de som tjänstgjorde för länge sedan kanske kan vara överdrivet, men jag tror att man tar beväringarnas välmående mera i beaktande nu. Att tjänstgöra kan vara tungt, men det ska inte orsaka psykiskt lidande, menar Linko.
Många saker har förändrats under de decennier som Nylands brigad har utbildat beväringar, men ändå kan alla som har tjänstgjort relatera till varandra på något plan, oavsett åldersskillnad.
– Jag tror att tjänstgöringen i grund och botten inte har förändrats väldigt mycket. Vissa yttre saker, kanske, men i sin helhet tror jag att brigaden, lärdomarna och upplevelserna där kommer vara likadana i framtiden, säger Rothberg.
