Nylands brigad blir en del av marinen

Kustjägarna övar (2)
Tyngdpunkten för verksamheten vid Nylands brigad har i allt högre grad förflyttades ut på havet och framför allt till skärgården. Foto: Nylands brigad.

Statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse från 1997 var av stor betydelse för sjöförsvaret. Enligt redogörelsen skulle kustförsvaret i sin helhet överföras från armén till marinen. I redogörelsen konstaterades vidare att Nylands brigad, som en del av denna större reform, skulle övergå från armén till marinen.

Enligt riktlinjerna i redogörelsen överfördes hela det dåvarande fasta och rörliga kustförsvaret och dess trupper från armén till marinen, vilket inte var någon liten omställning, ur varken kvantitativ eller kvalitativ synvinkel. Vidare överfördes Nylands brigads trupproduktionsskyldigheter och operativa uppgift till marinen, vilket inte heller utgjorde någon liten helhet. Ur sjöförsvarets synvinkel kan förändringen alltså till och med betraktas som betydande. Marinen växte och blev samtidigt en försvarsgren med områdesansvar.

Nylands brigad kan anses ha haft en betydande marin roll redan innan den anslöts till marinen. Den ansvarade redan tidigare för produktionen av de krigstida trupper som var avsedda för Åland och, enligt de beslut som fattades i slutet av 1980-talet, för produktionen av alla kustjägarenheter som kustartilleritruppförbanden behövde samt för produktionen av många andra rörliga trupper eller enheter som skulle användas inom kustförvaret. Ur denna synvinkel var det minst sagt förnuftigt och rationellt att göra brigaden till en del av marinen och till en fast del av sjöförsvaret.

Att Nylands brigad anslöts till marinen i juli 1998 startade även utbildningen och produktionen av rörligt kustartilleri, kustartilleribataljoner, i brigaden. Samtidigt innebar det dock att två fina och ärorika tidevarv upphörde inom försvarsmakten, d.v.s. att Vasa kustsektion lades ned och att fältartilleriutbildningen upphörde i Nylands brigad. Att trupproduktionsansvaret för kustartilleribataljoner överfördes till brigaden innebar att brigaden till antalet blev den största utbildaren och producenten av rörliga kustförband inom marinen och försvarsmakten. På sitt ansvar hade Nylands brigad således att producera alla de jägar-, kustjägar-, granatkastar-, stridspionjär- och rörliga kustartillerienheter som var avsedda för sjöförsvarsuppgifter, bara för att nämna de viktigaste typerna av trupper. Av alla de kustförband som deltar i sjöförsvaret utgjorde detta en avsevärd andel.

Redogörelsen från 1997 ledde dessutom till att den era i kustförsvaret som i huvudsak byggde på fasta försvarsställningar och vapensystem gick mot sitt slut. Utvecklingen förde kustförsvaret i en allt mera rörlig riktning, där de återstående fasta vapensystemens roll blev att stöda rörliga kustoperationer och delar av det fungerade som tröskelvapensystem. Denna utveckling innebar att brigadens betydelse som producent av trupper avsedda för kustförsvaret ökade.

Den stora reformen 2005

År 2005 verkställdes följande större reform inom sjöförsvaret efter 1997. Man beslöt att upphöra med produktionen av kustartilleribataljoner. Beslutet var inte av betydelse enbart för sjöförsvaret, utan för hela försvarsmakten. Ur Nylands brigads synvinkel betydde beslutet att brigaden fick utbildnings- och trupproduktionsansvaret för en helt ny typ av trupp och ett helt nytt vapensystem. Pjäserna byttes ut till kustrobotar. Detta betydde samtidigt att ett vapensystem som länge varit borta från sjöförsvaret togs i bruk på nytt, vilket ledde till att man fick utveckla nya förfaringssätt och ny taktik. Det nya vapensystemet var ju helt annorlunda till sin funktion och sina användningsprinciper än sin föregångare. Året 2005 förde med sig ytterligare en förändring för Nylands brigad. Brigaden fick ansvaret för att producera en internationell kustjägarenhet. Jag återkommer till det litet senare.

Det både kvantitativa och kvalitativa arbetet för utveckling av kustjägarna som inletts vid Huvudstabens dåvarande kustjägaravdelning före sammanslagningen, och som fortsatte vid Marinstaben efter sammanslagningen, tillsammans med utvecklingen och ibruktagandet av det nya systemet, gav ett klart uttryck för marinens vilja att utveckla det rörliga kustförsvaret som en ersättare för det fasta försvaret. 

Ur Nyland brigads synvinkel innebar detta även att tyngdpunkten för verksamheten i allt högre grad förflyttades ut på havet och framför allt till skärgården. Att tyngdpunkten i allt större utsträckning förflyttades till havet och skärgården innebar naturligtvis flera övningar och operationer tillsammans med marinens flottenheter. Ur försvarsgrenens synvinkel var detta, och är fortfarande, en central fråga och betonade brigadens omvandling till ett allt mera marint truppförband, men framför allt betydelsen och vikten av att kustförbanden och flottenheterna deltar i gemensamma operationer inom sjöförsvaret, som till största delen har blivit rörligt.

Den gröna baretten har blivit ett signum för Nylands brigad. Foto: Nylands brigad.

Att utbildningen av den internationella kustjägarenheten inleddes 2005 innebar i sig ingenting helt nytt med tanke på det internationella samarbetet. Brigadens kustjägare hade övat tillsammans med den svenska marinens kustjägare ända sedan början av 2000-talet. Jämfört med vad som komma skulle var det här dock fråga om rätt småskalig övningsverksamhet. Den utbildning som inleddes 2005 betydde systematisk produktion av en kustjägartrupp som var avsedd att användas i internationella operationer, och i vars utbildning de särdrag och krav som dessa operationer innebar beaktades, inkl. förmågan att verka både till lands och till havs. Resultatet av utbildningen och utbildningsnivån kunde konstateras på ett konkret sätt, då det mekaniserade kompani som brigaden utbildat, och som fått internationell kustjägarutbildning, ställdes till förfogande som del av Europeiska unionens nordiska stridsgrupp under åren 2009-2011. Också efter det har enheten deltagit i flera bilaterala övningar inom ramen för det allt tätare och djupare samarbetet med den svenska marinen, och därtill ensam och tillsammans med andra i stora multinationella marina övningar, både i hemlandet och utomlands. De bästa lärdomarna och den bästa praxisen gällande taktik och operationer som erhållits genom dessa övningar har kunnat tillämpas även med tanke på det nationella sjöförsvarets behov.

Läsaren har hittills kanske fått den bilden att Nylands brigads betydelse för sjöförsvaret har legat endast i det antal trupper brigaden producerat för sjöförsvarets behov. Bilden är inte helt fel – det är fortfarande så. Enhetstyperna, trupperna och materielen har växlat under årens lopp, men vapenslagen och truppernas stora andel av helheten har bestått. Då kustförsvaret, som en del av sjöförsvaret, har blivit allt rörligare, har brigadens betydelse även som utvecklare av den taktik och operationskonst som ansluter sig till kustförsvaret ökat. Brigaden har idag en egen klar roll som producent och utvecklare av rörliga kustförband.

Uppfattningen om brigadens betydelse för sjöförsvaret blir ofrånkomligen en aning snäv om man ser på betydelsen endast ur trupp- och trupproduktionssynvinkel. De reformer och strukturomvandlingar som skett inom försvarsmakten under årens lopp har format brigaden när det gäller ansvarsfrågor under både normala förhållanden och undantagsförhållanden. De kustartilleritruppförband som under normala förhållanden stod under militärlänens ledning, och de kustområden som de upprättade under undantagsförhållanden, utgjorde under årtionden stommen för kustförsvaret. De marinkommandon som bildades inom marinen 1998 innebar ännu inte någon större förändring i detta avseende. Nylands brigad och de kustartilleritruppförband som hade blivit kusttruppenheter ansvarade fortfarande för upprättandet av kustområden under undantagsförhållanden. Den senaste strukturomvandlingen inom marinen innebar däremot en större förändring i arrangemangen under både normala förhållanden och undantagsförhållanden. På Finska viken gick reformen ”lätt”. Kustbrigaden, som bildades i stället för Finska vikens marinkommando, fick överta allt det ansvar och alla de förpliktelser som dess föregångare hade haft. Nedläggningen av marinkommandona innebar även att de marina truppenheter som hade letts av dem underställdes ett nytt truppförband, d.v.s. Kustflottan, vars uppgift det är att ansvara för alla flottenheters verksamhet och operationer under såväl normala förhållanden som undantagsförhållanden. Den beordrades inget områdesansvar. Den reform som skedde i de västra delarna av marinens verksamhetsområde föranledde kanske till litet mera tankearbete och en ny infallsvinkel. Lösningen var trots det synnerligen enkel, eftersom det inte fanns andra alternativ. Nylands brigad beordrades ett större ansvar än tidigare, under både normala förhållanden och undantagsförhållanden. 

Drygt 20 år av utveckling

Det har hunnit hända mycket under drygt tjugo år, marinen har förändrats mycket och Nylands brigad ”vid sidan av” det. I jämförelse med den tid då brigaden underställdes marinen är brigaden inte längre densamma. Truppförbandet, som är beläget på ett vackert och traditionsrikt kasernområde, ser utifrån sett ut som för tjugo år sedan, men inom truppförbandet är det mycket som förändrats. Det truppförband som överfördes till marinen, kanske litet som en ”outsider”, har på tjugo år vuxit till ett klart marint truppförband med egna funktioner, uppgifter och ansvar. I dag har brigaden en egen central och klar ställning i sjöförsvaret vid sidan av de övriga truppförbanden, under såväl normala förhållanden som undantagsförhållanden. Vad sjöförsvaret är och vilken roll Nylands brigad har i det om tjugo år överlåter jag åt kommande generationer att bedöma. Så här har jag i alla fall sett och upplevt det.