Kusttrupper förknippas kanske inte i första hand med användning av militära tjänstehundar. En hund stärker dock truppernas prestationsförmåga såväl vid kusten som i inlandet. Kontinuiteten i hundverksamheten beror på om det finns intresse bland personalen att fungera som hundförare på frivillig grund. Intresset för hundverksamhet hade avtagit i Nylands brigad men började vakna igen i början av 2010-talet, och man har för avsikt att utvidga den under de närmaste åren.
Hunden är ett mångsidigt arbetsredskap inom militär verksamhet. Genom att använda sig av hund kan man stöda truppernas mål och i synnerhet öka säkerheten. De militära tjänstehundarna verkar uttryckligen inom ansvarsområdet för säkerhet. I Nylands brigad svarar chefen för hundgruppen, Jukka Seppinen för hundverksamheten.
Enligt Seppinen, som arbetar inom vakten, koncentreras hundverksamheten främst till dagligt rutinarbete, d.v.s. närmast till alarm- och sökuppdrag. Hunden kan exempelvis spåra, alltså söka någon eller något rörligt objekt utgående från dess doftspår. Människan klarar under inga omständigheter av samma sak.
– Vi utför ju förstås vid behov våra uppgifter även utan hund, men hundens förmågor ökar vår förmåga. Människan kan själv söka genom att följa spår i snön eller andra synliga tecken i omgivningen. Men doftspår klarar vi inte av att följa. Hunden är tack vare sitt luktsinne även avsevärt snabbare på att t.ex. söka ett vapen i skogen än ett helt beväringskompani.
Hundföraren utbildas för sin uppgift
Seppinen har haft den militära tjänstehunden Pena, som är av rasen belgisk vallhund malinois, ända sedan den var en sju veckor gammal valp. Det är frivilligt att bli hundförare, och hunden tränas i huvudsak under hundförarens fritid. Man går en valpkurs som räcker ungefär en vecka tillsammans med valpen, och genom grundkursen i hundföring kommer hundföraren igång med träningen av den egna hunden.
Hunden tränas kontinuerligt. Prestationsförmågan är ett resultat av samarbetet mellan hunden och hundföraren. Inom Försvarsmakten finns det sammanlagt över hundra militära tjänstehundar. Även Polisen, Gränsbevakningsväsendet, Tullen och fängelser använder sig av hundar.
Inom Försvarsmakten är det bara personer som utbildats till hundförare som använder sig av och för en militär tjänstehund. Hundföraren är antingen en medlem av den avlönade personalen inom Försvarsmakten som frivilligt åtagit sig uppgiften eller en beväring som tjänstgör i uppgiften som hundförare och till vars vapenslagsutbildning det hör att fungera som hundförare. Beväringar som specialiserar sig till hundförare utbildas vid Björneborgs brigad i Niinisalo och vid Kajanalands brigad. I Nylands brigad är det för närvarande endast personal som har uppgiften som hundförare.
Prestationsförmågan bevaras från en verksamhetsmiljö till en annan
Hundens förmågor gör vår militära förmåga mera mångsidig. De tre prestationsförmågor som krävs av hundar som används som patrullhundar inom Försvarsmakten är användning av maktmedel, spårning, alltså att följa doftspår och markera föremål, samt personsök. Specialsökhundar måste för sin del klara av att söka ämnen: dessa hundar går tillsammans med sina förare en tilläggskurs och specialiserar sig på att leta efter antingen narkotika eller sprängämnen, vapen och vapendelar.
Seppinens hund Pena är en kombinationshund, eftersom den både kan fungera som patrullhund och söka sprängämnen och vapen. Att man tidvis övar med brigadens avdelningar och trupper ger hunden praktisk erfarenhet av omväxlande tjänstgöring. Den tränas i att använda sina förmågor systematiskt och upprepa funktioner på order, helt oberoende av var eller i vilken situation man befinner sig.
– Man måste bara vänja hunden vid varje ny omgivning. Marina element, såsom kusten, båtar och sjögång är förstås särskilda drag här i Marinens verksamhetsmiljö även ur hundens synvinkel.
Många olika användningssyften
Exempel på Nylands brigads prestationsförmågor där man kan ha särskild nytta av att använda hundar är beredskapstruppens (VYKS) verksamhet, pionjärverksamheten och i synnerhet inom militärpolisverksamheten. Även inom beväringsutbildningen i dessa vapenslag har man nytta av att kunna utnyttja hundens prestationsförmågor i samband med övningar.
I uppgifter inom pionjärvapenslaget kan man ha nytta av en sprängämneshund när det gäller att lokalisera sprängämnen, så att man tryggt kan närma sig det, oskadliggöra sprängämnet och så att trupperna kan fortsätta. Hundföraren och hundarna kan hjälpa röjningsutbildad personal i brigaden i fredstida handräckningsuppdrag där man söker efter sprängämnen och lokaliserar redan upptäckta sprängämnen.
Å andra sidan kan hunden vara till hjälp för en beredskapsenhet, som måste kunna röra sig raskt även i omgivningar där hot råder. Hunden kan trygga truppens framryckning till exempel genom att gå framför och meddela till föraren om den upptäcker en människa, ett sprängämne eller annat försåt, som utgör ett hot.
Den mest extrema situationen där hundar inom Försvarsmakten används ansluter sig till prestationsförmågan i situationer, där maktmedel måste användas mot en hotfull person.
– Människans metoder att använda maktmedel kan vara till exempel order, grepp, gas, batong, skjutvapen. Hunden däremot kan till exempel bita eller knuffa till personen i syfte att bryta motståndet.
Den viktigaste förmågan sitter i nosen
Hundens viktigaste arbetsredskap är dess nos. I ett fordon som kommer till garnisonen kan man till exempel utföra säkerhetsvisitation med hund: den känner med hjälp av sitt luktsinne om det finns sådana farliga ämnen i bilen som den lärt sig att känna igen. Hunden ger akt på lukter som avviker från omgivningen.
– Till exempel vid spårning känner hunden med hjälp av doftspåret av en person som gått där ännu flera timmar efter att spåret uppstått och till och med efter regn. Luktsinnet är den egenskap hos hunden som används mest, och man kunde säkert utnyttja det i ännu högre grad. Man känner ännu inte tillräckligt väl till det.
Hunden urskiljer alltså lukten av t.ex. ett vapen som ligger på en tuva i skogen för att den avviker från de övriga lukterna i en skogsmiljö. Om lukten av vapen hör till de lukter som hunden tränats att söka söker den sig till vapnet och markerar sitt fynd för hundföraren. Vilket som helst föremål som hunden känner igen tack vare sitt luktsinne markerar den inte.
Man kan även lära en hund att söka med hjälp av luftvittring. Det betyder att den upptäcker lukten i luften. Detta kan vara till nytta till exempel i skärgården, där det doftspår som stannar kvar i terrängen och föremålen i den bryts då objektet förflyttar sig ut på vattnet. Förmågan att söka genom luftvittring hör dock inte till de officiella kraven på Försvarsmaktens hundar. Hundverksamheten i Nylands brigad är för närvarande småskalig, men den utökas inom de närmaste åren med några nya fyrfotingar. Återigen är det frivilliga bland personalen som blir deras förare. Seppinen själv får en ny hund inom ett par år.
– Hundverksamheten behövs. Hundarna har ju också en pensionsålder, inte orkar de i all oändlighet. Min tanke är att min nya hund är nivågranskad och godkänd som militär tjänstehund den dag då Pena fyller 10 år. Den får sedan växa till sig och lära sig jämsides med Pena så länge som Pena kan tjänstgöra tillsammans med mig.
