På ett säkerhetsseminarium tidigare i höst lyftes frågan om att det finska och svenska försvaret i större utsträckning borde använda sig av samma materiel, med utbytbara reservdelar. Enligt överste Niklas Niemi är vi redan nu på väg mot det hållet.
– Det är klart att vi redan har en del material som passar ihop med varandra, främst tack vare att vi har haft gemensamma inköp, menar Niemi. Bland annat anskaffar Sverige 300 pansarskyttefordon från Patria och vapen från Sako.
Att både Finland och Sverige nu är medlemmar i Nato kommer att kräva mer gemensamma förmågor, och det leder i det långa loppet till krav på mer integration.
– Det mest praktiska är ju att man inom samma område använder liknande materiel för att kunna ha samma underhåll, reparationer och logistik, säger Niemi. Det handlar även om att se över gemensamma regelverk och gemensam märkning av ammunition för bruk av bägge länderna, tillägger han.
Nylands brigad en nyckel i samarbetet
Redan innan Nato har Finland och Sverige samarbetat, bland annat genom gemensamma övningar i vilka Nylands brigad och Amfibieregemente 1 från Sverige har deltagit. Här finns erfarenheter som andra truppförband kan dra nytta av.
– Ett samarbete formas både uppifrån och nedifrån, det kan handla om utbildning och stridsteknik, men också hur man utnyttjar resurser. Jag blev mycket imponerad av hur Nylands brigad tagit emot och huserat flera hundra amerikanska marinkårssoldater med mycket kort varsel. Sådant är intressant även för Sverige som värdland för Nato-trupper.
Det finns även en annan, väldigt konkret fördel med det finsk-svenska samarbetet.
– Man lär känna varandra på det personliga planet. I en ansträngd situation vet man vem man pratar och samarbetar med. När det blir stressigt är det viktigt att man kan lita på varandra och den tilliten har vi etablerat genom gemensamma övningar, konstaterar Niemi.
Politisk fråga på högsta nivå
Det finsk-svenska samarbetet står högt i rang även politiskt. I den svenska regeringens proposition om totalförsvaret 2025–2030 till riksdagen står det bland annat ”Sveriges försvarssamarbete med Finland utgör alltjämt en tyngdpunkt i svensk försvars- och säkerhetspolitik.”
– Jag brukar säga att all militär verksamhet tar tio år att införa. Därför är samarbetet i sin nuvarande form av största vikt, innan nästa steg är planerat, resurssatt och övat. I framtiden kommer vissa delar av det nuvarande samarbetet att fortsätta, särskilt till havs, med tanke på den delade militärgeografin. Andra delar kommer att övergå till Nordefco och Nato via FLF. Det täta samarbetet mellan det svenska Högkvarteret och finska Huvudstaben kommer att fortsätta, liksom samarbetet mellan Försvarsdepartementet och Försvarsministeriet, förutspår Niemi.
En unik utsiktspost i Helsingfors
Försvarsattachén är stationerad på svenska ambassaden i Helsingfors, med presidentslottet, Högsta domstolen och Salutorget som närmaste grannar.
– Min uppgift är att vara den svenska överbefälhavarens förlängda arm till Finland och stödja det militära samarbetet länderna emellan. Eftersom samarbetet är på en intensivare nivå än mellan de flesta andra länder, så är det omöjligt att följa och stöda allt överallt.
Uppgiften gör att översten inte sitter så mycket vid sitt skrivbord.
– En vanlig vecka sker ju många svenska kontakter och besök till olika enheter i Finland. Sen närvarar jag vid besök på hög nivå, som till exempel i början av oktober när den nya överbefälhavaren, general Michael Claesson, gjorde sitt första officiella besök till Finland. Till jobbet hör också att upprätthålla olika traditioner, så jag deltar regelbundet I kransnedläggningar och andra minnesceremonier.
Till uppdraget hör även att hålla koll på lägesbilden, särskilt med tanke på hotet från öst.
– Finland har en god medial bevakning och en kvalificerad diskussion om vad som händer i regionen. Sverige delar Finlands syn på Ryssland som den aktör som utgör det största säkerhetspolitiska hotet både för närvarande och på sikt. I nuläget vill jag påstå att det finns en förståelse för detta synsätt på bredden i Sverige, noterar Niemi.
Vägen till Helsingfors gick via Afghanistan och Kungliga slottet
Överste Niklas Niemi har jobbat 30 år inom försvaret, med en bakgrund som artillerist. Innan han kom till ambassaden i Helsingfors var han utbytesofficer vid finska Huvudstaben och innan dess ledde han den svenska kontingenten i Afghanistan. Under tolv år var han även adjutant för kronprinsessan Victoria.
– Vi har ett system där man tjänstgör som adjutant en månad om året. Det är ett hedersuppdrag och var även kul att få tjänstgöra med något helt utanför Försvarsmakten en tid. Det viktigaste var ju naturligtvis att stöda kronprinsessan, men det var också mycket intressant att träffa alla människor som kom emot i tjänsten.
Den svenska översten som talar finska
Den observante läsaren kanske noterar att försvarsattachén har ett finskt klingande efternamn.
– Jag är född i Sverige, men släkten på min mors sida kommer från Tammerfors. Hon jobbade som lärare, så jag tillbringade långa sommarlov i Finland. I början ansträngde sig släkten för att tala svenska, men sedan övergick de till att tala finska. När jag kom till skolåldern så bytte vi språk till finska även hemma. Det var ju en lyx att kunna lite finska när jag sedan kom till huvudstaben i Helsingfors. Där lärde jag mig sen militärterminologi och myndighetsspråk på finska, berättar Niemi.
