Det finns ett talesätt som säger att “pension är den lyckliga åldern då man helt ostraffat kan lata sig”. Detta stämmer inte in på Jan-Mikael Ertman och Osmo Saarinen, två före detta militärer på Nylands brigad som valt att fortsätta jobba även efter pensioneringen.
Karriär som militär…
Det som kännetecknar både Ertman och Saarinen är att de båda har haft mångsidiga och intressanta karriärer inom Försvarsmakten.
– Jag kom till Dragsvik som beväring 1982 och började 1983 jobba som sergeant på Granatkastarkompaniet, berättar Jan-Mikael Ertman. Efter att ha avlagt grundkursen 1985 jobbade jag som signalutbildare 1986-88 på UosK och efter Befälsinstitutets andra skede på GrkK ända till 1992. Sedan blev jag GrkK:s enhetsfältväbel och 1995 förflyttades jag till brigadstaben, till bokföringsbyrån. Löjtnantskursen gick jag 1999.
Under Ertmans tid i underhållsuppgifter skedde många större förändringar i brigadens administration; bland annat var han med och planerade och förverkligade hämtande av SAP-systemet till Nylands brigad år 2002. SAP är ett system för verksamhetsstyrning, ett dataprogram som innehåller all brigadens verksamhet; all materialadministration, anskaffningar, personaladministration och ekonomi. Att sköta om detta var Ertmans huvudsakliga arbetsuppgift ända fram till överföringen till reserven (pension) årsskiftet 2016-2017.
För Osmo Saarinen började den militära karriären ett par år senare, när han år 1987 började jobba för Försvarsmakten. Efter att ha jobbat för Västra Nylands militärlän under 1990-talet började Saarinen jobba i Nylands brigad 2008, där han fungerade som chef för TVÄL-sektorn (TVÄL=taisteluvälineet, alltså stridsutrustning). Sex och ett halvt tjänsteår senare inrättades underhållsavdelningen vid Nylands brigad och Saarinen jobbade som materialchef där i två och ett halvt år innan han 2017 övergick till reserven.
…men det slutar inte där
Gemensamt för både Ertman och Saarinen är att de valt att komma tillbaka till Nylands brigad för att jobba efter några år som pensionärer. För Ertman tog det inte länge innan han valde att fortsätta jobba inom Försvarsmakten efter sin pensionering. Redan 2020 började Ertman jobba som materialsekreterare vid Staben för Försvarsmaktens logistikverk och jobbade där fram till slutet av 2021.
För Saarinen tog det lite längre.
– Ganska snabbt efter pensioneringen grundade jag ett företag som jag nu har jobbat med i fem år som verkställande direktör, berättar Saarinen. Det var i juni förra året som jag valde att återvända till Nylands brigad, på samma gång som Janne (Ertman).
Ertman och Saarinen påbörjade sina nuvarande tjänsteförhållanden vid samma tidpunkt ifjol. De fungerar båda som materialsekreterare vid Nylands brigads underhållsavdelning. I praktiken är arbetsuppgifterna nästan desamma nu som under den militära karriären.
– Uppgifterna är väldigt lika dem som jag hade under min militära karriär, berättar Saarinen. Eftersom jag jobbat två år som materialchef har jag ganska bra koll på underhållsavdelningen, och det är ett ganska fritt jobb att vara materialsekreterare.
Det militära som arbetsplats
Vad är det som lockar en pensionär, som kunde välja att fortsätta “ostraffat lata sig”, att återvända till sin arbetsplats efter pensioneringen för att fortsätta jobba? Om man ska tro Ertman så beror valet till stor del på den goda arbetsgemenskap som finns bland kollegerna.
– Arbetskamraterna, arbetsklimatet och den goda andan som finns både i här i underhållsavdelningen och i Nylands brigad överlag, det gör det lätt att trivas med sitt arbete, konstaterar Ertman.
– Jobbet är dessutom väldigt fritt, tillägger Saarinen. Vi har våra uppgifter och så gör vi dem självständigt. Dessutom är arbetsförhållandena väldigt bra här på underhållsavdelningen, speciellt lokalerna och arbetsmiljön.
De två före detta militärerna har sett en hel del under sin mångåriga karriär inom Försvarsmakten. Många reformer har skett, material har förnyats och brigaden har förändrats i takt med att samhället har förändrats. Numera självklara saker som digitaliserade arkiv och frivilliga kvinnliga beväringar fanns inte när de började arbeta på 1980-talet.
Trots att brigaden har förändrats finns det några grundläggande saker som inte har förändrats. Ett exempel på detta är bruket av uniform och allmänna tjänstereglementets föreskrifter om militärpersoners beteende. Att sluta jobba som militär kändes därför på ett sätt som en frihet, något som har följt med till de civila jobb som Ertman och Saarinen ägnar sig åt på brigadområdet.
– Jag och Janne har liknande erfarenheter vad gäller skillnaden mellan att jobba som militärperson och att jobba som civil inom Försvarsmakten. Vi behöver inte längre ha uniformen på och vi får ha skägg, skrattar Osmo Saarinen och drar handen genom skägget. Det känns mer fritt nu när vi inte behöver iaktta de här militära uppförandekoderna.
Trivsamt att jobba
Både Saarinen och Ertman trivs för tillfället med sina jobb på Underhållsavdelningen. Erfarenheterna de har fått från sina nuvarande anställningar har varit givande. För tillfället har Ertman inga planer på att sluta jobba.
– När tillfället att börja jobba här igen dök upp så var det inte svårt att välja om jag skulle återvända eller inte, berättar Ertman. Och jag trivs med mitt jobb, jag tänker nog mig att jobba så länge som jag orkar och kan. Dock tar detta projekt slut vid årsskiftet.
Även för Saarinen sträcker sig den nuvarande tjänsten till årets slut, och han har efter det planer på att återvända till familjeföretaget. Han ser upplevelserna han har fått från denna projektanställning som en stor tillgång.
– Att få jobba vidare på Nylands brigad och i underhållsavdelningen med civila uppgifter har verkligen varit en intressant erfarenhet. Nu har jag sett Försvarsmakten från två olika synvinklar. Det finns mycket bra på båda sidorna, summerar Saarinen.
