Beväringarna vid Nylands brigad har en unik samhörighetskänsla. Det relativt lilla området i Dragsvik där garnisonen är belägen gör att de flesta lär känna varandra, oberoende av bataljon, enhet eller utbildning. Ekenäs
kustbataljon framstår i denna helhet som unik i och medatt den innehåller en mångfald av utbildningar och vapenslag. På detta sätt samarbetar beväringar som kanskehar olika intressen och vapenslag. Detta skapar en god gemenskap.
Till Ekenäs kustbataljon hör tre olika enheter. Granatkastarkompaniet, Pionjärkompaniet och Stabs- och signalkompaniet. I dessa tre enheter utbildas allting från sjukvårdsmän och fyrhjulingschaufförer till granatkastarchefer och pionjärer. När man pratar med beväringar är den allmänna tankegången densamma. Nästan alla känner varandra och de
flesta ansiktena, både hos personalen och bland beväringar är bekanta.
Undersergeant Linus Petersén från Granatkastarkompaniet tycker att det är roligt att fungera som gruppchef och vara på brigaden ett helt år. Han tycker att det inte är samma sak att tjänstgöra bara ett halvår.
-Då man är en längre tid i tjänst får man nya synvinklar på utbildningen, och uppgifterna är också mycket givande. Ibland då saker och ting känns tyngre kan man minnas att alla har samma utgångsläge. Då och då är det helt enkelt roligt med tunga utmaningar, både fysiskt och psykiskt, säger undersergeant Petersén.
Det bästa och samtidigt sämsta med Nylands brigad anser undersergeant Petersén vara att man känner många från tidigare. Man lär också känna människor vars namn man kanske vet, men inte annars känner personen. De gamla traditionerna skiljer också brigaden från de övriga.
Garnisonsområdets relativt kompakta storlek gör också att man vet var alla och allting finns, vilket Petersén gillar. Kortfattat säger Petersén ännu att det sämsta med brigaden är ryktena som sprids. Det bästa är den kamratliga tävlingsandan som finns hos alla på brigaden. Detta stärker både samanhållningen och kunnandet.
Undersergeant Jonne Raitala är också stationerad på Granatkastarkompaniet. Han anser att det bästa med Nylands brigad är samhörigheten med andra chefer. Detta kom till uttryck under underofficerskursen. Då var alla blivande chefer i fem veckor tillsammans, en av de tyngsta men samtidigt mest givande uppgifterna. Raitala vill också påminna om att ledarutbildningen är mycket givande. Han säger att det inte är någon fara att tjänstgöra ”hela året”, även om det för vissa kan verka som en oändlighet.
Gemenskapen som alla delar på vid brigaden är någonting som Raitala ser som en stärkande aspekt. Samtidigt kan det finnas vissa nackdelar med att alla känner alla. Rykten sprids lätt från person till person, och till sist vet man inte vad som stämmer, säger Raitala. Han medger också att tävlingsandan tas för på för stort allvar av vissa. ”Man ska inte glömma
att vi ska fungera som en helhet för att kunna vara till nytta då situationen kräver.” Varken undersergeant Raitala eller Petersén tänker så mycket på till vilken bataljon de hör. För dem symboliserar Ekenäs kustbataljon en traditionsgivare, samtidigt anser de att bataljonen binder ihop de stödande vapenslagen. Båda anser att brigaden känns som en helhet, trots de två olika bataljonerna.
Jägare Victor Hansson från Stabs- och signalkompaniet har som uppgift att utbilda i VKY (Virtuaalinen Koulutusympäristö). Hansson trivs bra på brigaden och tycker att det är som att komma hem då man återvänder till brigaden efter permissionen. Hemmakänslan stärks då man lär sig hur saker och ting fungerar i militären, anser Hansson. Till vilken bataljon han hör tänker han på främst på vid olika tillställningar som faneden och traditionsdagar. Kompaniet och brigaden är de två sakerna som gäller. Ekenäs kustbataljon framstår ändå som något mycket positivt ur Hanssons synvinkel, i och med de många olika uppgifterna vid de olika kompanierna som hör till bataljonen. Bäst vid Nylands brigad är alla nya vänner man lär känna under sin tjänstgöring.
Andan och samhörigheten
delas av alla
Den övergripande uppfattningen hos beväringarna vid Nylands brigad är att de flesta trivs mycket bra. Det råder en stämning av samhörighet, oberoende av enhet, vapenslag eller bataljon. Man får självklart heller inte glömma det faktum att utbildningsspråket svenska medför att de flesta beväringar är svenskspråkiga. För många beväringar är detta också en avgörande sak med tanke på tjänstgöringsmotivationen. Ekenäs kustbataljon upplevs som viktig av de flesta beväringar, speciellt då brigaden övar tillsammans eller har någon annan officiell tillställning.
