År 1992 samlade Valter Andersson ihop en busslast med intresserade veteraner för den första Karelenresan för Borgånejdens krigsveteraner. Tanja Juslin som kunde ryska blev reseledare och Helge Blomqvist ställde upp som busschaufför. Följande år 1993 var Lars Stenström med som resenär samt hjälpte till på resan.
Från 1994 planerade sedan Lars Stenström resorna och fungerade som militärguide, Tanja var reseledare och Valter aktiv ihopsamlare av deltagare. De första åren var största delen av deltagarna veteraner.
Från 2001 började resorna göras i Nylands Brigads Gille i Östnylands regi med Lars och Tanja som ledare, och från 2002 har resorna gjorts i Gillets regi, dock så att lokalavdelningen i Östnyland har skött om arrangemanget. Så här fortsatte det till 2006, då Tanja och Helge Blomqvist, som varit chaufför från början, slutade.
Från 2007 började Christer Sundman som reseledare och Lars Stenström fortsatte planera och vara militärguide ända till 2010. Från 2007 kom också JaPi-matkat med som researrangör. Från 2011 blev Caj Holmberg militärguide och Christer fortsatte som reseledare till 2018. Hans-Erik Orrenius har fungerat som reseledare sedan 2019.
Besöket på Teikari en höjdpunkt
Under tidsperioden 2013-2023 har gränsövergången främst skett via Vaalimaa, då Karelska näset besökts och resan har varat tre dagar, och vid Wärtsilä gränsstation, då resan riktat sig mot Aunus- och Maaselkä-näsen och varat i fyra dagar.
Reserutterna och målen har varierat, men de mest intressanta platserna har besökts flera gånger och vinklats från olika håll med särskild inriktning på finlandssvenska truppförband såsom IR 13, IR 24, IR 61, Avdelta Batl 18, Vinterkrigets IR 9 och IR 10 samt som exempel från artilleriet Tunga 21: an.
Den resa, som många har nämnt som den mest intressanta resan, är besöket på Teikari 2017. Avfärden från Johannes skedde med JaPi-resors egen båt M/S Charlotte genom en fin skärgård med glad stämning ombord. Landstigningen på Teikari, som gjordes med gummibåt, lämnade ingen oberörd. Inga byggnader fanns kvar, enbart grunden och stenfoten av byggnader kan urskiljas bland slyet. Då militärguiden hängde upp kartorna vid minnestenen, som är gemensam för finska och ryska stupade, och berättade om striderna kunde man föreställa sig ödet som utspelats vid Teikari och Melansaari. Hela Teikari är numera fredat som gravplats med förbud att bygga nytt. Efter båtens följande resa beslagtogs M/S Charlotte av ryska tullen och förblev två år i kvarstad i Viborg, utan någon giltig orsak.
Minnesplattan vid Tienhaara överläts 2008 till Nylands Brigads Gille, och ansvaret för skötseln av minnesplattan tillföll lokalavdelning Östnyland eftersom resornas rutt går förbi Tienhaara på väg till Viborg. Otaliga är de gånger då bussen gjort uppehåll vid Kosackstenen. Vid minnesmärket berättade Hans Andersson 2014 om hur det var sommaren 1944, då han tillhörande IR 61 deltog i de hårda striderna. Det var sista gången vi fick höra en krigares egen berättelse på ort och ställe om hur det gick till i kriget. Efter detta tog busschauffören fram sin trumpet och blåste en fanfar.
Vinterkrigets strider vid Kollaa och besök på plats har alltid varit en sevärd etapp på resorna, så även 2015. Då man första gången kommer med landsvägen över Kollaanjoki blir man förvånad att det endast är en liten bäck. Vid minnesmärket med den avbrutna toppdelen kan man ännu klart och tydligt se spår av skyttegravar och skjutställningar. Vid tidigare resor, då man sparkade i sanden, hittades det lätt tomhylsor, delar av larvband samt även kamindelar. Numera är området så genomsökt att större fynd inte mera går att hitta lika lätt.
Tali-Ihantala ligger endast tio kilometer nordost om Viborg och har varit ett ofta återkommande resmål. Orten besöktes 2013 och 2017. Slaget vid Tali-Ihantala har kanske mer än något annat väckt tankar och diskussion bland resedeltagarna. Området vid Ihantala har inte märkbart förändrats utan är fortfarande öppet landskap trots att något hus nu senare byggts på ”slagfältet”. Bakom minnesstenen hittar man spår av den gamla gravgården, och på östra sidan av landsvägen finns stentrappan till Ihantala kyrka ännu kvar. Vid vägskälet i Portinhoikka finns ett stort ryskt minnesmärke med över 4000 stupade ryska soldaters namn.
Äyräpää besöktes 2013 och 2016. Vid kyrkans ruiner finns två minnesmärken över de stupade. Det ena är uppsatt av finska staten och det andra av Äyräpää sockenförening. Stentrappan vid uppgången till kyrkbacken finns ännu kvar samt även stenmuren ned mot Vuoksen. Kvar finns också gropar, där bomber och granater kreverat.
2019 års resa gick till Maaselkänäset och då bl.a. i IR 24 :ans fotspår. Rutten såg ut så här:Wärtsilä-Käsnäselkä-Prääsä-Petroskoi-Kontupohja-Karhumäki-Sandarmoh- Poventsa-Stalins kanal-Nurmoila-Aunus-Vitele-Tuulos-Lemetti-Sordavala-Valamo kloster-Wärtsilä. Många ställen besöktes och många krigshistoriska händelser och berättelser genomgicks. Det mest förvånande med den här resan var nog Sandarmohs massgravar efter Stalins massavrättningar 1937-38 samt Stalins kanal med dess historik. Resan kom att bli den sista av Karelenresorna, som fick sin början 1992.
Till följande år 2020 var resan redan färdigt planerad och anmälda deltagare fanns, men pga. coronapandemin var det omöjligt att förverkliga resan. Likaså år 2021.
Rysslands anfall mot Ukraina 24.2.2022 gjorde att några motsvarande Karelenresor inte mera förverkligas inom en åskådlig framtid. Deltagarantalet har i medeltal varit 44 sedan 2013. Den som i tiden varit med på dessa resor till Karelen har fått uppleva mycket av vårt lands historia. Och den som inte har varit med har gått miste om mycket.
