För Sam Sivén slöts en cirkel för drygt två år sedan. Han kom då tillbaka till Dragsvik efter att han fjorton år tidigare hade tjänstgjort som beväring vid Nylands brigad.
–Jag har bara goda minnen från min tid som beväring, jag var på GRKK år 2007. Som barn pratade jag svenska hemma, men sedan bytte vi till finska och jag gick i finskspråkiga skolor. Det var en givande erfarenhet att som beväring upptäcka den mångfald av svenska som talas i Finland. Jag lärde mig nästan också att förstå de österbottniska dialekterna, minns Sivén.
Att Sam Sivén i dag är chefsläkare vid Dragsvik hälsostation beskriver han som “oplanerat”. Sivén jobbade som militärläkare i Säkylä när han fick syn på en ledig tjänst som militärläkare vid Dragsvik hälsostation. Han fick jobbet och sedan gick det snabbt. För ett drygt år sedan blev han stf. chefsläkare och i maj utnämndes han till chefsläkare.
Dragsvik hälsostation hör organisatoriskt till Centret för militärmedicin i Riihimäki. Det betyder i klartext att Sivéns chef sitter i Riihimäki, men i praktiken finns de närmaste samarbetspartnerna vid Nylands brigad.
–En militärläkare har i grunden samma läkarutbildning som alla övriga civila läkare. Utbildningen kompletteras sedan med en specialutbildning i fältmedicin som man får av Försvarsmakten, säger Sivén.
En bred arbetsbild
På Dragsvik hälsostation jobbar tolv personer: Två läkare, åtta sjukskötare, ett sjukhusbiträde och en byråsekreterare.
–Vi har en bred kompetens i personalen, men uppgifterna är också många. En i teamet är specialiserad på psykisk och mental ohälsa och en del av våra sjukskötare jobbar också som fältsjukskötare med utbildning av beväringarna i fältmedicin och akutvård i terrängförhållanden, berättar Sivén.
Hälsostationen i Dragsvik har öppet på vardagar mellan klockan 7 och 15.
–Vi samarbetar också med Raseborgs sjukhus. Det betyder att vi har akutmottagning under våra öppettider medan Raseborgs sjukhus har jour under kvällarna och veckosluten. Vi har tur att Raseborgs sjukhus finns så pass nära, det finns många truppförband som har en lång väg till närmaste civila sjukhus, säger Sam Sivén.
För Sivén var det en stor utmaning att ta över chefskapet. Till jobbet hör att ansvara för personalen och att ansvara för den breda verksamheten. I praktiken betyder det att Sivén administrerar mottagningen och ser till att det finns personalresurser också för uppdrag på fältet. Ett nyckelord i Sivéns arbete är planering.
–Det både bästa och samtidigt svåraste med jobbet är mångsidigheten. Som chef får jag sätta mig in i många nya administrativa processer, säger Sivén.
Under normala omständigheter är undersökningen av beväringarna vid inryckningen och vid hemförlovningen de största topparna i arbetet. När en beväring inleder sin tjänstgöring görs en större granskning av bland annat hörseln och synen. Alla beväringar intervjuas också av en sjukskötare och de beväringar som har problem med sin hälsa besöker även en läkare.
Alla beväringar undersöks också vid hemförlovningen för att granska om det har skett förändringar i hälsan under tjänstgöringen.
Polariserad hälsa
Förutom de lagstadgade undersökningarna vid ankomsten och hemförlovningen besöker beväringarna hälsostationen främst när de har smärtor i fötterna, benen eller ryggen.
–För en del beväringar kommer den fysiska ansträngningen som en överraskning. Om man inte är van vid belastningen kan en marsch på några kilometer ställa till problem i början av tjänstgöringen. Men det här är ofta övergående saker, när kroppen vänjer sig vid en högre ansträngningsnivå försvinner också symptomen, säger Sam Sivén.
Hur ser du allmänt på beväringarnas hälsa i dag?
–Som läkare ser man ju mestadels de beväringar som har problem med hälsan, men man ska också komma ihåg att de som har riktigt stora utmaningar med sin hälsa är befriade från tjänstgöringen. Man kan därför säga att de pojkar och flickor som tjänstgör är friskare än medeltalet för en årskull, säger Sivén.
Sivén tycker sig också se större kontraster mellan beväringarna idag. De finns en grupp som är kärnfriska samt har en mycket god kondition och så finns det en grupp med sämre kondition och det leder i sin tur till andra utmaningar med hälsan. Sivéns iakttagelser stöds till exempel av statistiken för coopertestet, där man över tid kan se den här polariseringen.
–För många beväringar innebär tiden i militären även första gången de är borta hemifrån en längre tid. Den här förändringen tar sig uttryck i psykisk ohälsa för vissa. Jag antar att det alltid har varit så här men tröskeln är kanske lägre nu att söka hjälp, men också att avbryta tjänstgöringen för att man inte klarar av den stora förändringen, säger Sivén.
Pandemin skakade om
De första 18 månaderna med coronapandemin var relativt lugna vid Dragsvik hälsostation. Antalet smittade beväringar vid Nylands brigad var lågt i jämförelse med många andra brigader i landet. Men när kontingent 1/22 ryckte in i januari exploderade antalet smittade.
–Läget var mycket krävande och svårt att få under kontroll när omikron-varianten spreds mycket lättare än de tidigare varianterna, men med bra samarbete mellan brigaden och hälsostationen lyckades vi. Samtidigt utförde vi ankomstgranskningarna av rekryterna, vilket även i normala förhållanden är arbetsdrygt för vår personal, säger Sivén.
För Sivén och hans kollegor har tiden inneburit att ständigt följa med de direktiv som ges av Försvarsmakten.
–De direktiv vi följer är något strängare än i det civila samhället. Vi måste till exempel beakta att många beväringar sover i samma stuga, vilket höjer risken för att sjukdomen sprids, säger Sivén.
I praktiken har alla beväringar med symptom testats. De med positiva testresultat har placerats i karantänsliknande förhållanden skilt från de med negativa testresultat. Alla som har exponerats för smittan skiljs också åt från de som inte har exponerats. Tiden i karantänsliknande förhållanden var först 14 dygn men förkortades sedan till sju dygn, om testresultatet då visade negativt. I början av året förkortades också tiden i isoleringsliknande förhållanden till sju dygn, med kravet att det sista dygnet hade varit symptomfritt.
När pandemin härjade som värst hade man närmare 300 beväringar i karantänsliknande förhållanden.
–Vårt reservsjukhus här invid höll på att fyllas till 100 procent, men sedan när vi tog i bruk andra byggnader på brigaden lättade trycket här. Efter den stora toppen i mitten av januari har situationen nu lättat betydligt, säger Sivén.
Är den här tiden den största kris du varit med om som läkare?
–Om jag ser det nationellt och till antalet svårt sjuka och döda i samhället så är svaret ja. Men glädjande är att de smittade beväringarna här har haft endast lindriga symtom. Det har inte varit en hälsokris vid Nylands brigad, men för mig har det varit en exceptionell tid på jobbet. För mig har det varit mängden av arbete som varit den största utmaningen, säger Sivén.
