Saara blev utexaminerad översättare från Vasa högskola våren 1985 och sommarjobbade därefter på statsrådets kansli som translator. Under sommaren råkade hon läsa en arbetsplatsannons i tidningen för jobbet som brigadens första translator. Hon tänkte att det kunde vara ett intressant jobb, och hennes bror råkade samtidigt göra sin beväringstjänst i brigaden, vilket gjorde att hon hade en liten inblick i livet i brigaden. Anställningen var inledningsvis ett år i gången och uppdraget var främst att översätta utbildningsmaterial till svenska. Först efter några år fick brigaden permanent anställa en translator.
Saara kommer från en tvåspråkig familj i Österbotten och har under åren alltid främst översatt svenska-finska-svenska, samt under de senaste 10 åren litet också till engelska. Då Saara inledde sitt arbete på utbildningsbyrån i brigadstaben var hennes första arbetsredskap en skrivmaskin.
– Alla kolleger på Utbildningsbyrån, som jag främst samarbetade med, var mycket hjälpsamma. Jag hade inga direkta förväntningar då jag började jobbet utan ville se vad jobbet gick ut på. Ganska snabbt blev jag varm i kläderna och arbetet drog mig med sig, berättar Saara.
De första åren gick åt att lära sig mycket då ämnesområdet var något helt nytt för Saara.
– Jag frågade mycket och sökte mig fram, eftersom det inte fanns så mycket skriftligt material från tidigare. Man kan säga att det var ”learning by doing”, fortsätter Saara.
Datorn gjorde jobbet effektivare
Den tekniska utvecklingen har fört med sig den största förändringen i Saaras jobb. Datorerna som kom i början på 1990-talet gjorde arbetet mycket snabbare och öppnade nya dörrar. Det gjorde det möjligt att göra mera omfattande arbeten på ett vettigt sätt. Saker som inte tidigare varit möjliga var nu plötsligt det.
Den andra stora förändringen var internet i början på 2000-talet, då man kunde börja söka efter info på nätet. Tidigare var man tvungen att ringa runt för att få svar. Saara hade inte en egen dator med internet från början utan det fanns några allmänna datorer utrustade med internet som kunde användas.
Saara berättar att översättningsarbetet i sig är detsamma som då hon började men att hastigheten blev en helt annan då datorerna introducerades.
– Delvis har jag lärt mig mer och delvis möjliggör tekniken. Elektroniska ordböcker har också varit till stor hjälp. Allt som underlättar arbetet är bra, och jag har varit nyfiken på ny teknik som underlättar jobbet. I dagens läge kan man lätt dela material med varandra, vilket gör att man kan samarbeta med andra kring olika arbeten, tillägger Saara.
Några andra radikala förändringar har det inte skett i Saaras arbete. Fastän det inom Försvarsmakten skett stora omstruktureringar har det inte påverkat Saaras jobb.
– Min uppgift har inte ändrat fastän det skett organisatoriska förändringar, konstaterar Saara.
Samarbetet med andra translatorer inom Försvarsmakten har funnits med under hela hennes karriär, men efterhand har arbetet blivit mer nationellt då hon också tagit sig an uppgifter exempelvis från Försvarshögskolans språkcenter. I början delade man främst information med varandra (bland annat genom att använda fax), medan man nu kan jobba på gemensamma projekt.
Så på frågan varför Saara blivit kvar i brigaden ända till pensioneringen svarar hon:
– Det har alltid funnits något nytt att lära sig och undersöka. Jag är en nyfiken person, och det att jag hela tiden fått lära mig nytt är det som drivit mig. Jag har också fått förtroende att ta mig an större och mer krävande arbeten, inleder Saara.
– Friheten att jobba väldigt självständigt har också varit en av orsakerna till att jag har blivit kvar ända till pensioneringen, fortsätter hon.
Arbetsgivaren möjliggör också för personalen att idrotta och motionera under arbetstid, vilket också varit en bidragande positiv faktor för Saara, som är mån om att motionera och upprätthålla sin kondition.
Det mest utmanande i jobbet har enligt Saara varit att ta till sig nya begrepp som man ska hitta svenskspråkiga motsvarigheter till, det är inte alltid så enkelt. Det finska ordet ”toimintakyky” är ett sådant. Beroende på sammanhanget kan det på svenska vara antingen funktionsförmåga, handlingsförmåga eller handlingskraft. Det lever mer på svenska. Finskan är mer slagkraftig, medan det på svenska kan bli omskrivningar.
En intressant aspekt med jobbet har enligt Saara varit att också i praktiken få prova på något som hon översatt material för.
– Jag tyckte det var både intressant och kändes bra att få prova på att ta isär och plocka ihop stormgeväret i praktiken och även skjuta med stormgevär under brigadens utbildningsdagar efter att under många år ha översatt material i Soldatens handbok som handlade om stormgeväret och dess hantering, berättar Saara.
Arbetet med Fanbäraren har löpt som en röd tråd genom hela Saaras karriär. Ända sedan starten har Saara korrekturläst Fanbärarens texter, inledningsvis genom att förhand korrigera texter som fanns skrivna på papper. Samarbetet skedde i början främst direkt med chefredaktören, som var en officer. I dagens läge samarbetar hon med alla inom redaktionsrådet och håller kontakt direkt med bland annat beväringsredaktören. Nuförtiden ingår även att ibland översätta artiklar från finska till svenska.
Fanbäraren riktar ett stort tack till Saara för förtjänstfullt och långvarigt arbete tidningen till fromma!
