Samarbetet bygger på Försvarsmaktens uppgifter, vilka präglas av en internationell dimension. I Försvarsmaktens tredje huvuduppgift, stödjandet av andra myndigheter, ingår förpliktelsen att delta i territorialövervakningssamarbete och annat internationellt bistånd och verksamhet inom ramen för Europeiska unionen. Därtill kommer i den fjärde huvuduppgiften, dvs. deltagande i internationell militär krishantering och militära uppdrag, annan internationell krishantering.
För Marinen har internationellt samarbete sedan länge varit en naturlig del av verksamheten, eftersom övningar till sjöss ofta sker ute på internationellt vatten eller utomlands. En av Marinens viktigaste uppgifter, att sammanställa sjölägesbilden, sker i samarbete med Sverige (SUCFIS), Östersjöländerna (SUCBAS) och Europeiska unionens stater (MARSUR). Dessutom har Marinen det nationella ledningsansvaret för EU:s krishanteringsinsats EUNAVFORMED.
Internationellt samarbete har alltså inget egenvärde, utan det görs alltid med ett visst syfte. För Nylands brigads del konkretiseras samarbetet i samverkan med amfibiska trupper och kusttrupper från andra länder samt internationella övningar i kustmiljö, både här hemma och utomlands.
Marinens internationella samarbete är särskilt intensivt med Sverige. Marinen kan betraktas som banbrytare i det finsk-svenska militära samarbetet (FISE Naval) med sina Swedish-Finnish Amphibious Task Unit (SFATU) och Swedish-Finnish Naval Task Group (SFNTG), som kan ställas upp vid övningar. På senare år har Flygvapnet och Armén kommit ikapp oss i många avseenden, vilket är bra i sig. Samarbetet med Sverige håller nu på att nå en helt annan nivå med syftet att kunna integrera organisationsstrukturerna och ledningen som en helhet. I praktiken innefattar detta även i fortsättningen bland annat gemensam planering, gemensamma övningar och personalutbyte.
Enheter och personal från den svenska och finska marinen ska vid behov kunna integreras flexibelt i varandras organisations- och ledningsstrukturer.
Antal och omfattning ökar
Huruvida det framtida finska Natomedlemskapet kommer att ändra Försvarsmaktens uppgifter återstår att se. Omvälvningen i det internationella läget till följd av Ukrainakriget har skett oerhört snabbt och omfattat även det militära. I skrivande stund känner vi i brigaden av verkningarna i form av en på mycket kort varsel verkställd och omfattande övning med Förenta staternas Marininfanteri (United States Marine Corps, USMC). För ett halvt år sedan hade knappast någon kunnat förutse att amerikanska stridshelikoptrar övar över Hangö udd. Flygentusiasterna i Raseborgstrakten har i veckorna kunnat ”spotta” flera flygplanstyper med spännande namn såsom Osprey, Harrier, Viper, Chinook och Super Stallion. Motsvarande internationella övningar kan förväntas fortsätta åtminstone tills det finska Natomedlemskapet är bekräftat.
Sedan tidigare hade Nylands brigad uppgiften att utställa ett kustjägarkompani till Nato Response Force (NRF) år 2024. Förberedelserna för uppdraget är i full gång och fortsätter under kommande år.
Redan 2017 gick Finland tillsammans med Sverige med i expeditionsstyrkan Joint Expeditionary Force (JEF), som är ledd av Storbritannien och kan bestå av trupper från 10 medlemsländer, av vilka flertalet är Östersjöstater. Styrkans uppdrag och övningar de senaste åren har påvisat ett fokus på amfibiska förmågor och operationer.
Därtill har Nylands brigad tilldelats ansvaret att representera Finland i European Amphibious Initiative (EAI), vilket är ett samarbetsorgan bestående av företrädare för 14 nationers amfibiska trupper. EAI har syftet att förbättra de amfibiska förmågorna i Europa och öka deras interoperabilitet inom ramen för EU och Nato.
Förutom svenska och amerikanska trupper har Nylands brigads enheter under årens lopp övat med amfibiska styrkor från åtminstone Storbritannien, Tyskland och Nederländerna. Det är sannolikt att listan på Nylands brigads potentiella samarbetspartner kommer att utökas på grund av Östersjöområdets strategiska vikt samt Natomedlemskapet med till exempel Norge, Danmark, Frankrike, Polen och de baltiska staterna.
En annan aspekt av det internationella samarbetet är den för Nylands brigad viktiga språkfrågan, som i alla fall kommer att få en ny dimension. De officiella språken i Nato är engelska och franska. Även inom FISE-samarbetet har det ställts fast att det gemensamma arbetsspråket är engelska, även om svenska eller finska får användas enligt överenskommelse. Ett stort arbete väntar när all dokumentering som berör internationellt samarbete ska översättas, och språkkunskaperna blir ännu viktigare för varje enskild soldat.
Slutligen kommer uppgifterna och förpliktelserna med internationella anknytningar åtminstone inte att minska. Östersjöns alla kuststater (till vilka i militära sammanhang brukar räknas också Norge och ibland även Storbritannien, dock aldrig Ryssland) tillhör snart samma militärallians, vilket torde öka både intresset och förutsättningarna för maritimt samarbete i området. En rimlig slutsats ur Nylands brigads synvinkel är att kontakterna och övningarna med Östersjöstaternas samt de viktigaste Nato-partnernas kusttrupper kommer att öka i både antal och omfattning.
