Kaptenlöjtnant Janni Jokinen är enhetschef för 2 Kustjägarkompaniet. För tillfället arbetar fyra avtalssoldater på kompaniet, och Jokinen ser dagligen nyttan deras arbete har för beväringarnas utbildning. Han berättar att avtalssoldatens roll har utvecklats med åren och att de i dagsläget bär ett stort ansvar.
Avtalssoldatens huvudsakliga uppgift är att utbilda. De är plutonens utbildare eller underofficerslinjens utbildare. I enstaka fall kan avtalssoldaten även vara vice plutonchef eller linjens vicechef.
– Avtalssoldaten stöder också enhetens dagliga rutiner och fungerar turvis som kasern- eller kompaniövervakare. De är vapenansvariga och ser till att enhetens vapenstyrka stämmer och att vapenställningarna är låsta. Under dagarna på skjutbanan är de ansvariga för att arrangera parallellutbildningar. En del avtalssoldater får även öva sina krigstida uppgifter och kan då fungera som plutonchef i någon stridsövning, berättar Jokinen.
Att avtalssoldater nyligen varit beväringar ser Jokinen som något positivt. Speciellt om de stannar kvar på enheten de tjänstgjort vid.
– Om de börjar arbeta i sin grundenhet känner de ofta till en del av enhetens personal, en del beväringar. Det jag dock tycker är den största fördelen är att de känner till enhetens rutiner och genomförandeplaner och att de fått den senaste utbildningen inom vapenslaget, förklarar Jokinen.
Han gick från beväring till anställd
I Fanbäraren 4/25 intervjuades dåvarande aspirant Filip Finnila om beväringarnas syn på utvecklingen av det internationella samarbetet. Finnila valde att fortsätta som avtalssoldat vid Nylands brigad och är nu underlöjtnant vid 2 Kustjägarkompaniet.
Att Finnila skulle välja denna bana var inte oväntat för honom. Redan innan inryckningen hade han funderat på att testa på yrken inom Försvarsmakten. Rätt tidigt under tjänstgöringen märkte han att det han hade föreställt sig innan inryckningen stämde. Han trivdes i militären. Han hade under hela tjänstgöringen hög motivation och sökte sig till chefsutbildningar och fortsatte sedan vidare till Fredrikshamn för reservofficerskursen.
– Att fortsätta som avtalssoldat känns som det mest logiska och lättaste steget för att bekanta sig med olika yrkesmöjligheter inom Försvarsmakten . I nuläget är det kadettskolan som lockar mest, men jag ser för- och nackdelar med både officers- och underofficersyrket. Jag tror tiden kommer utvisa vilken väg som passar mig bäst, och genom att vara avtalssoldat har jag en otrolig möjlighet att få erfarenheter som krävs för att till sist kunna bestämma mig, berättar Finnila.
Som avtalssoldat har man mera ansvar och fler skyldigheter och man ska klara av att svara på frågor som man själv ställt bara några månader tidigare. Finnila berättar att man måste kunna vara flexibel och ha en bra initiativ- och samarbetsförmåga. Att få använda dessa färdigheter är något Finnila gillar.
– Jag gillar den starka gemenskapen man har redan från början. Det hjälpte mycket att jag varit på samma kompani ända från beväringstiden. Det jag gillar mest med uppgiften är att det råder en god gemenskap bland arbetskollegorna och att man faktiskt får planera och utbilda, vilket jag är väldigt passionerad över.
Upprepning är grunden för inlärning
Innan de nyanställda avtalssoldaterna börjar arbeta går de en introduktionskurs. Under kursen får de B-körtillstånd för Försvarsmaktens fordon och repeterar hur man planerar och leder utbildningar. Av de cirka 25 anställda avtalssoldater är cirka 15 nyanställda, vilket betyder att de går kursen.
Under sin beväringstjänst övade Finnila främst att fungera som plutonchef för sin krigstida trupp. Att hålla utbildningar var han alltså inte van vid. Enligt honom var den repeterande utbildningen till störst nytta, eftersom han fick repetera hur man ska hålla lektioner och utbildningar.
– Vi hade en utbildning som många av oss inte hade haft tidigare. Det var väldigt vapenslagsspecifikt, och vi skulle agera som lättkastargrupp. Det var inte många av avtalssoldaterna som hade haft den uppgiften tidigare. Vi behövde då tänka igenom vad som är viktigt att tänka på och hur man ska förklara uppgiften för någon som inte alls är bekant med temat sedan tidigare. Det var nyttigt.
Under kursen fick avtalssoldaterna också en bättre förståelse för brigadens uppbyggnad och dess uppgifter. De fick också bekanta sig med varandra och bygga en gemenskap.
– Flera på kursen var bekanta med varandra sedan tidigare. Vi byggde dock upp en stark samarbetsvilja och samhörighet, trots att vi var från olika vapenslag, kompanier och bataljoner. Vi märkte alltså att vi kunde fungera som yrkeskunnig personal tillsammans. Den starka gemenskapen från kursen håller sig ännu kvar både i och utanför arbetet, berättar Finnila.
