Jägardagen firas till minne av att huvuddelen av jägarrörelsens soldater anlände med fartyg till Vasklots hamn i Vasa 25.2.1918. Jägarrörelsen var en motståndskraft mot förryskningsperioden under storfurstendömetiden, eftersom Finlands folk ville skapa en egen militär förmåga. En skara unga studenter insåg att ambitionerna att förklara sig självständig från Ryssland skulle behöva göras med vapen i hand och att det därför var nödvändigt med militärutbildning. Samtidigt insåg man att man efter en eventuell självständighetsförklaring skulle vara tvungen att uppställa en militär, så att man skulle ha ett våldsinstrument att trygga självständigheten med.
Detta betyder alltså att jägarrörelsen utgjorde ett startskott för det som i dag är Försvarsmakten.
20.11.1914 samlades en grupp unga aktiviststudenter till möte i Helsingfors, tre dagar efter att den ryska regeringen publicerat ett s.k. förryskningsprogram i pressen i det finska storfurstendömet. Den motståndsrörelse som uppstod på mötet resulterade i en treårig period av gedigen militärutbildning i Lockstedts militärläger i Tyskland. Utbildningsprogrammet var hemligt och gick under täckmanteln av en scoutkurs. Till sist inledde totalt 1 895 frivilliga finländare den militära utbildningen i Lockstedt. Utbildningen kom att fortgå i totalt tre år.
Vid Försvarsmakten finns det i dag sju truppenheter, som bär jägarrörelsens traditioner vidare i dagens militärutbildning. Vasa kustjägarbataljon är en av dem med grunden i Gardets jägarbataljon, som grundades i Vasa år 1918 baserat på soldater, chefer och ledning från jägarrörelsen. Bataljonens väg förde den från Vasa till Sandhamn och Sveaborg och vidare till Nylands brigad, där den blev Vasa jägarbataljon. I december 1989 omformades bataljonen till en kustjägarbataljon.
Jägarrörelsen innefattade flera ”kontingenter” under åren 1914–1917. I Lockstedt grundades den 27:e Kungliga preussiska jägarbataljonen, där man utbildade soldater på alla utbildningsnivåer och till alla personalgrupper. Bataljonens utbildning och organisation omfattade alla dåtida vapenslag: infanterister, pionjärer, signalister, underhållssoldater och artillerister.Bataljonen fick sitt elddop i den tyska arméns strider mot Ryssland i Baltikum under första världskriget. Den här stridserfarenheten kom att utgöra en oersättlig grund för ledarskap i strid i såväl vinter- som fortsättningskriget.
Som en kuriositet som tål tidens tand ska det nämnas att jägarförbanden utgående från erfarenhetsinhämtning på den baltiska fronten utvecklade sin stridsteknik på liknande sätt som man i dag inhämtar observationer från det pågående kriget i Ukraina. Den s.k. stöttruppstaktiken i offensiva handlingar utvecklades utgående från krigserfarenheterna. Stridstekniken innebar att förlustbenägna linjära frontanfall nedtonades och en spetspluton, förstärkt med pionjärer och signalister i stället formades till en liten och manöverkapabel stöttrupp (stosstruppe). Med ett snabbt och effektivt stöd av en kort artillerieldförberedelse gjorde spetsplutonen i stället för linjära frontanfall ett penetrerande intrång genom fiendens försvarslinje. Pionjärerna i spetsplutonen nyttjade buntladdningar för att röja fiendens hinder. Underställda signalister byggde en telefonförbindelse till framgrupperade granatkastare för att skapa näreldstöd i fiendens gruppering, eftersom artilleriets säkerhetsavstånd inte gjorde det möjligt att använda indirekt eld tillräckligt nära den egna anfallsformationen.. Efter att stötavdelningen tagit sig genom fiendens gruppering följde huvuddelen av det anfallande förbandet genom inbrytningspunkten i stället för att på linje försöka angripa en befäst fiende med förberedda eldområden. För dagens soldater i de rörliga kustförbanden kan det här låta bekant.
Trots att ansvaret för att bära jägarrörelsens traditioner och arv vidare ligger på Vasa kustjägarbataljon på Nylands brigad i dag, är jägardagen alltså i grunden inte enbart en infanteritradition. Huvudstabens personalavdelning utvidgade år 2025 jägartraditionen till att firas som en officiell traditionsdag i alla de truppförband som bär jägartraditionerna vidare. Därför arrangerade Vasa kustjägarbataljon i år jägardagens traditionstillställning för hela brigadens personal – såväl uniformerad som civilklädd. Tyngdpunkten låg i sann jägaranda på att specifikt få hedra jägarrörelsens arv med alla infanterister och vapenslagssoldater i bataljonerna. Det unga gardet från grundenheterna i båda bataljonerna visade speciell beslutsamhet, precis som man gjort 1914. Det nya arrangemanget uteslöt naturligtvis inte den viktiga traditionen att bjuda in tidigare vapenbröder från jägar- och kustjägarbataljonen vid Nylands brigad till tillställningen. De här forna cheferna och kollegorna dök också den här gången upp i stor skara och med glada hälsningar.
Festanförandet på årets jägardagsfirande hölls av kommodor Arvi Tavaila från Jägarstiftelsen. Tavaila har tidigare tjänstgjort som både brigad- som bataljonskommendör vid Nylands brigad, vilket ger honom en unik insyn i brigadens utbildningskultur i kombination med hans roll i Jägarstiftelsen, vars uppgift är att värna om jägarnas arv. Tavaila presenterade en häpnadsväckande noggrann historisk analys, där han hade delat upp jägarrörelsens betydelse för dagens militärutbildning i fem temaområden.
Kommodor Tavaila inledde med att konstatera att jägarna hade en ytterst hög motivation. De var beredda att begå ett högförräderi enligt den ryska lagstiftningen. Att bege sig till ett annat lands militär skulle ha klassats som desertering, vilket skulle ha resulterat i dödsstraff. Därtill påpekade Tavaila att jägarna hade en stor anpassningsförmåga. De anlände till en förläggning där utbildningen gavs på ett främmande språk, med förankring i en helt annan kultur och en annan samhällsordning än den finska. Anpassningsförmågan behövdes också senare i fronttjänsten, när jägarna fick konstatera att stridssättet, som de fått utbildning om, inte var optimalt och behövde anpassas.
Som tredje faktor lyfte Tavaila fram utbildningen och kunnandet hos jägarna. De begav sig till ett främmande land för att få militärutbildning och också verifiera det nya kunnandet på fronten. Det här var en självklarhet, som sedan också skapade en ytterst kunnig underofficers- och officerskår för Finlands senare krig. Kunnandet innefattade samarbetet mellan vapenslagen som en förutsättning för framgång i strid, vilket den tyska militära utbildningen utstakade tydligt. Som fjärde karaktärsdrag i jägarrörelsen presenterade Tavaila ledarskapet. De finska underofficerarna och officerarna fick ett gott exempel av sina tyska utbildare och chefer, som genom hjälputbildarsystemet såg till att utbildningen faktiskt nådde fram. Sättet att leda soldater genom eget exempel var starkt närvarande, vilket ledde till insikt om att finska soldater lär sig och agerar bäst när de ser chefens exempel.
Tavaila sammanfattade det hela med sin femte observation, som handlade om information. I jägarutbildningen baserades soldaternas agerande på ett konstant informationsflöde, så att en enskild soldat hade beslutsunderlag. När man fick ny information om fiendens stridssätt adapterade man också egna grundstridsmetoder. Genom de här fem temaområdena konstaterade Tavaila att jägarrörelsens arv i hög grad går att finna i Nylands brigads valspråk ”militärt kunnande, sammanhållning, framåtanda”!
Efter att ha återvänt till Finland deltog 1 261 jägare i frihetskriget. Sammanlagt 774 deltog i vinterkriget, och av dem hade 14 avancerat ända upp till generalsgrader. Under kriget var så gott som alla brigad- och regementskommendörerna, hälften av bataljonskommendörerna och 65 kompanichefer jägarofficerare. Det ska särskilt lyftas fram att en stor del av pluton- och gruppcheferna i de legendariska och mytomspunna segrarna vid Suomussalmi, Raate och Tolvajärvi var jägarunderofficerare. Den sista jägaren var jägargeneral Väinö Valve. Han knöt jägarrörelsen också till Marinen, eftersom han tjänstgjorde som kommendör för Marinen under krigstiden.
Det gladde mig att se att en så stor del av dem som deltog i jägardagens festligheter torsdagen 26.2 representerade den unga militära personalen från utbildar- och ledarskapsuppgifterna på kompanierna. En annan glädjande observation var att så många civilanställda fann tid att delta i tillställningen. Precis som jägarrörelsen en gång var finländarnas gemensamma sak för att bryta sig loss från det ryska imperiets makt, visade Nylands brigads nuvarande och tidigare personal enligt sitt motto en riktig sammanhållning, när de hedrade jägarrörelsens arv: det fria fosterlandet, som är värt att försvara tillsammans varje dag.
