Mobbning och pennalism i militären är ett ständigt återkommande samtalsämne i Finland, så också vid Nylands brigad. Även om såväl Försvarsmakten som Nylands brigad satsat hårt på att åtgärda problemet förekommer det fortfarande fall där beväringar väljer att avbryta sin tjänstgöring eftersom de upplever att de behandlats illa.
Militärpastor Markus Weckström brukar tala med dem som känner att de inte längre vill tjänstgöra. Han förnekar inte att han förhållandevis ofta för dessa samtal, men betonar samtidigt att de som avbryter är i en klar minoritet.
-Vi får vara ärliga med att det är rätt vanligt. Jag kan inte ge ett exakt antal, men vi ska också komma ihåg att vi har en betydligt större del som ännu tjänstgör och vill tjänstgöra, säger Weckström.
Ifall en beväring i Dragsvik kommer till militärpastorn för att tala om att avbryta sin tjänstgöring försöker han oftast uppmuntra personen i fråga till att inte ge upp, utan istället försöka hålla ut och genomföra sin uppgift, även om det ibland känns svårt. Weckström förklarar att han genom dessa samtal försöker komma fram till vad problemet är och hjälpa beväringen i fråga att ta ett beslut som hen kan vara nöjd med i framtiden.
-Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi tänker på varför vi är här. Vi lever i ett samhälle där vi väldigt ofta ser på saker ur en väldigt individuell synvinkel. Det vi gör här handlar egentligen inte om individen, utan om helheten. Vi tjänar som individer ett större syfte och det är ibland obekvämt, förklarar han.
Uppskattar samtalen med beväringarna
Ifall beväringar vid Nylands brigad mår dåligt psykiskt, känner sig illa behandlade eller helt enkelt känner att de behöver få prata med någon, finns experthjälp tillgänglig i form av såväl militärpastor Weckström som brigadens socialkurator Jonas Streng. Militärpastorn tar hand om andliga frågor och socialkuratorn ansvarar för att beväringarna får hjälp med sociala frågor. Ifall en beväring mår dåligt och behöver få tala med någon ställer både militärpastorn och socialkuratorn upp.
-I grunden skiljer sig våra uppgifter inte så mycket från varandra. Vi är båda lösningsinriktade och närmar oss saken från individens synvinkel. Vi vill hitta en lösning för individen som sitter framför oss, säger Weckström. Han påminner ändå om att beväringarna själva får välja vem de vill tala med, eftersom han som militärpastor ofta behandlar saker ur ett andligt perspektiv.
-Jag vill vara väldigt tydlig med att jag stöder var och en och att man man inte behöver tala med mig om andliga frågor. Å andra sidan brukar folk inse att de talar med en präst. Det andliga är en viktig del av min uppgift och min övertygelse, förklarar han.
För de beväringar som inte upplever att det andliga stödet är relevant för deras situation kan socialkuratorn vara det bästa alternativet. Till Jonas Strengs uppgifter hör också att hjälpa beväringarna med frågor som gäller livet utanför brigaden. Arbete och studier, personliga relationer och penningärenden, exempelvis bostadsstöd, är vissa av de frågor socialkuratorn kan hjälpa med. Gemensamt för socialkuratorn och militärpastorn är att båda arbetar för att stödja och upprätthålla beväringarnas etiska, sociala och psykiska förmåga. Således medverkar båda på övningar i terrängen, där de såväl håller lektioner som för sporadiska samtal med beväringarna för att hjälpa dem att hålla modet uppe. Weckström beskriver samtalen med beväringarna som det allra bästa med hans arbete.
-Samtalen är nog saltet i det här jobbet. Det är en enorm rikedom att få träffa en så stor variation av ungdomar från olika delar av Svenskfinland. Det gör mig så glad att se folk lyckas och ta sig igenom det här, även om det är tungt ibland.
Nolltolerans mot mobbning
Ifall en beväring berättar åt militärpastorn eller socialkuratorn att hen behandlats illa tar de genast tag i problemet. Försvarsmakten och följaktligen också Nylands brigad har nolltolerans mot alla former av mobbning och pennalism. Osakligt beteende kan förutom åt militärpastorn och socialkuratorn även anmälas åt stampersonalen eller beväringskomittén, som sedan för ärendet vidare. Ifall en beväring har upplevt osakligt beteende är det första steget för militärpastorn och socialkuratorn att lyssna på personen i fråga för att få en så bra uppfattning som möjligt om situationen. Efter att ha lyssnat på beväringens önskemål och behov är nästa steg att ta kontakt med enheten för att hitta en lösning på problemet. Osakligt beteende kan även leda till disciplinära åtgärder, oberoende om personen i fråga är en beväring eller tillhör personalen. Vid behov kan även rättsofficeren hjälpa i fall som gäller mobbning eller pennalism.
-Vid Nylands brigad betonar man vikten av att respektera likvärdighets- samt jämställdhetsfrågor för förbättrande av arbets- samt tjänstgöringsklimatet, förklarar Streng.
Även goda exempel bör lyftas fram
Mobbning och annat osakligt beteende bör inte sopas under mattan, och Markus Weckström medger att det emellanåt förekommer sådana fall vid brigaden. Enligt Weckström brukar dessa fall oftast handla om enskilda individer som betett sig osakligt eller använt sig av sin förmansställning på ett olämpligt sätt. Han lyfter också fram klimatet på enheten som en potentiellt bidragande orsak. Weckström försäkrar att det i beväringschefernas utbildning görs mycket tydligt hurdant beteende som är acceptabelt som förman.
-I krigsmannaeden har varje beväring gett ett entydigt löfte; Vi ska tand hand om varandra och behandla varandra sakligt. Det lönar sig att fundera på om det man säger åt någon annan är något man själv skulle vilja höra. Om alla skulle behandla andra som de själva vill bli behandlade tror jag att vi skulle kunna arbeta i en annorlunda miljö.
Även om diskussionen om mobbning är väldigt viktig anser Weckström att man inte ska låta ett fåtal fall av dåligt beteende överskugga framstegen som gjorts i frågan under årets lopp och alla de gånger som beväringarna agerar på rätt sätt. Han berättar att beväringschefer vid flera tillfällen tagit kontakt med honom eller socialkuratorn och berättat att någon av deras underordnade mår dåligt och skulle behöva få tala med någon. Weckström gläder sig över att förmännen tar ansvar på det sättet och önskar att de goda exemplen skulle lyftas fram minst lika mycket som de dåliga.
-Jag önskar att den dominerande attityden skulle vara att vi vill göra det här bra. Det här är en sak som vi kontinuerligt behöver arbeta med, och vi kan inte förneka att det förekommer, men vi gör redan väldigt mycket och kommer fortsätta göra det, konstaterar han.
