“Min strävan är att varje dag lära mig minst ett nytt ord på svenska”

Löjtnant Nico Oksanen
Löjtnant Nico Oksanen uppmuntrar alla att studera språk. Foto: Simone Åbacka

”Herr kaptenlöjtnant, får jag presentera mig? Jag är kadett Oksanen, och kan inte svenska så bra”, var troligen det första jag sade när jag som kadett anlände till min kommande enhet. Två veckor innan vi blev utexaminerade från Kadettskolan fick vi möjlighet att ta kontakt med våra kommande truppenheter, och jag bestämde mig för att själv komma på besök.

När jag anlände märkte jag att mina språkkunskaper lämnade en del övrigt att önska. Hur skulle jag klara mig med min skol- och tjänstemannasvenska? Jag har redan under gymnasietiden på allvar strävat efter att lära mig svenska, men jag lyckades inte få språket att fastna i minnet. Under det tredje året i Kadettskolan fick vi sedan veta våra kommande tjänsteplatser, av vilka en var Nylands brigad. Vi diskuterade inom vår linje vad vi skulle välja, och jag fick utan protester välja min egen kommande arbetsplats. Jag bor i Helsingfors, och därför var det här den bästa tänkbara arbetsplatsen för mig, eftersom jag inte behövde tänka på att flytta till en ny och okänd ort. Som grädde på moset skulle jag dessutom lära mig det språk som redan under många år varit en utmaning för mig. 

Två år senare, efter att först ha jobbat som plutonchef, sedan som linjechef och nu som vice enhetschef, kan jag konstatera att man nog klarar sig bara man har rätt inställning. Början var utmanande, och på kvällarna efter jobbet var jag utmattad men synnerligen nöjd, eftersom jag visste att jag utvecklades varje dag, både språkligt och som utbildare. 

Att jobba vid Nylands brigad har varit särskilt trevligt, i synnerhet tack vare den goda sammanhållningen. Inom brigadens personal känner man varandra synnerligen bra, så det har varit lätt och naturligt att samarbeta. Det första halvåret på jobbet gick åt, förutom till att förbereda utbildningsarrangemang, även till att skriva färdiga repliker på svenska åt mig själv med de andra utbildarnas och översättarens hjälp. Den övriga personalen vid brigaden förtjänar verkligen ett stort tack. Jag har alltid kunnat be om stöd, och jag har fått stöd utan att på något sätt behöva känna att jag skulle vara till besvär. 

Efter det första halvåret diskuterade jag redan på svenska med den övriga personalen samt beväringarna. Men jag kan inte säga att jag skulle prata svenska perfekt ännu, och min strävan är att nästan varje dag lära mig minst ett nytt ord.  

Jag uppmuntrar alla att studera språk, eftersom man aldrig vet när man har nytta av att ha gjort det. Även om jag själv ville lära mig svenska skulle jag aldrig ha trott att jag någonsin skulle jobba på ifrågavarande språk.