Militärförare – en kombination av krigare och yrkesutbildning

Terrängkörning. Foto Kim Johansson
Terrängkörningen är en central del av utbildningen. Foto: Kim Johansson.

Ett nytt yrke under militiden eller ett yrke till? Det här är något för de riktigt hårda typerna. Kraven för att få söka, eller bli beordrad, är att man har ett civilt finländskt körkort av minst B-klass.

Militärförarna är ju inte bara förare, utan just militärförare. De har alltså både en uppgift som förare, och en uppgift som militär krigare i sammansättningen.

Förarutbildningscentralen med hjälp av våra samarbetspartner utbildar kontingentvis ca 20 fordonskombinationsförare (*BECE**) och ca 40–45 lastbilsförare (*B*C***). Av lastbilsförarna (BC) vidareutbildas 12–16 till pansarfordonsförare (XA-180, m.a.o. PASI). Givetvis är våra kvinnliga beväringar välkomna (överlag blir det ofta bättre förare av dem).

Det som många inte vet är att alla våra militärförare får sin yrkeskompetensutbildning genom antingen en grundläggande yrkeskompetensutbildning på 280 h (BECE) eller genom en försnabbad yrkeskompetensutbildning på 140 h (BC). Efter att man gått yrkeskompetensutbildningen till 100 procent skriver man yrkeskompetensprovet. Samtidigt höjer vi gratis körkorten till antingen BECE (280 h yrkeskompetens), eller BEC1E (försnabbad 140 h, personen är under 21 år), samt BEC1EC (140 h), personen är 21 eller äldre. Körkorts- och yrkeskompetensutbildningen tar ca fyra månader under beväringstiden (civila logistiklinjen tar 3 år…). Tjänstgöringstiden för militärförarna är 347 dygn oberoende av om man klarar proven eller inte.

BEC1EC? Javisst, civila kortet blir det här, eftersom man med Försvarsmaktens körkort av klass BC får dra en släpvagn, vars totalmassa är 4500 kg (med civilt C-klassens körkort får man dra ett släp, vars totalmassa är 750 kg). 

Alla som antas till militärförarkursen skriver först Försvarsmaktens körkort av klass BC. Det där att skriva prov är ju lite missvisande, eftersom proven utförs på pekplattor. Pekfingret sveper till höger och vänster, och ibland är förvåningens finger i häpnadens mun.

Den blivande militärföraren måste alltså skriva ett teoriprov, som även behandlar C1E-frågor. Ett lätt prov på 110 frågor (max. tid 80 min.) Om man vill / väljs till BECE-förare, skriver man ytterligare 65 frågor (max. tid 50 min). Jobbigt värre, tyvärr. Ännu värre blir det, om man vill, eller blir vald till pansarfordonsförare. Nya teoriprov, hanteringsprov, konstruktionsprov, kör- och chefsprov väntar.

Hela vår urvalsprocess angående vem som väljs till vilken linje är ganska omfattande. Förarutbildningscentralens personal tillsammans med samarbetspartnernas lärare  bedömer aktivitet, självständigt arbete, arbetsförmåga i grupp, körkunskap, framgång i olika prov och självklart tas elevens önskemål i beaktandet innan valen är klara. Vem som helst på kursen kan alltså gå vidare från ett civilt B-klassens körkort till ett civilt BECE-kort.

Omfattande innehåll i utbildningen

Huvudinnehållet i utbildningen handlar om lastbilskörning med lärare och förstås övning av hanteringsprov. Vidare kretsar det kring typutbildning för olika last- och terränglastbilar, hantering av containers, användning av fordonsvinsch och bomkran samt byte av lastbilsdäck (200 kg…). Att dra på friktionskedjor på lastbilsdäcken är alltid en omtyckt övning. Manskapstransporträttutbildning ges, sittmodulerna lyfts ner, granskas och lyfts tillbaka, samtidigt som man utbildas i vilka saker som måste beaktas när man transporterar människor på ett lastbilsflak. I samma veva går man en väg- och arbetsskyddskurs. Vissa går en ADR-kurs (internationellt lov för transport av farliga ämnen), CE-eleverna går en truckkurs, avlägger en examen som innehåller ett skriftligt prov plus ett hanteringsprov.  Summa summarum, körkortet är bara en liten del av det hela.

Sedan har vi våra pansarfordonsförare (”pacifisterna”). Pansarfordonen är ju lite speciella, eftersom man måste ha både en förare och en vagnschef för att få flytta på fordonet.  Utbildningen ges så att man får både chefs- och förarlov. Pansarfordonskursen är vår mest tekniska linje, men man ska inte vara rädd för det. Under vägledning får eleverna bl.a. böka under vagnen med vaselinpressar. De får byta bränslefilter. De utför veckoservice på vagnarna. Man blir ibland lite smutsig, och luktar brännolja, både oförbränd och i form av avgasodör.

Vi kör både i terräng, tätort och på landsväg. Att köra ett pansarfordon i 80 km/h på landsväg är en häftig upplevelse!

Pansarfordonsexamen består av ett skriftligt prov, ett konstruktionsprov, där provmottagaren förhör eleven enskilt i vagnen, t.ex. ”var fyller du på automatlådans olja” o.s.v., ett hanteringsprov för föraren, ett hanteringsprov för chefen och kör- och chefsprov bland övrig trafik.

Utgångsläget är att de flesta beväringar tjänstgör 347 dygn. Chefer behövs alltid, men även förare. Utan våra militärförare på gummihjul stannar funktionen ganska abrupt. Militärförarna förväntas utföra självständiga köruppdrag, och södra Finland blir ganska bekant (inte bara Syndalen, Galoppskogen och skjutbanan). Vi strävar efter en hög arbets- och tjänstgöringsmoral, utan att glömma tjänstesäkerheten. Våra militärförare klarar av att skjuta, bära bandminor och järnspett, alltså också att fungera som krigare. Skillnaden är, att de även transporterar sin grupp med fordon.

Åldersstrukturen för förare på civila marknaden är snedvriden, en stor del är i pensionsåldern. Arbete finns alltså, inte bara under veckoslut och kvällar. Utmana er själva och skaffa mera bokstäver på körkortet än era kamrater. Ett till yrke! Kom ihåg att ni inte på något sätt förbinder er till att köra lastbil efter ni har överförts till reserven. Lite extra studiepengar skadar väl ingen?