Skärgården är exceptionellt utmanande med tanke på infanterioperationer. Det finns dock ett klart behov av sådana operationer: enbart övervakning och användning av eld är inte tillräckligt för att avvärja det militära hotet inom skärgårdsområdena. Sett ur stridssynvinkel är en stor del av öarna bergiga och kännetecknas av kullar, åsar och stenar. Många öar är också relativt tätt bevuxna, och sikten under den gröna årstiden är ställvis dålig. Därför utgör förmågan att föra strid i en skogklädd terräng och nära fienden det centrala kravet på kustjägare. Dessutom måste man kunna strida i alla väder- och ljusförhållanden, vilket kustjägarna klarar av med sin specialutrustning.
Längs den finländska kusten finns rikligt med objekt och funktioner som är centrala för oss, och om vilkas förmåga att fungera man måste ha omsorg under alla omständigheter. Strategiskt viktiga objekt när det gäller försörjningsberedskapen och att ta emot bistånd från utlandet i en kris- och krigssituation är hamnarna. Stora regionalt strategiska objekt är till exempel huvudstaden och Åland. Oljeraffinaderiet i Sköldvik och dess lager, kraftverken längs kusten samt sjökabelförbindelserna, som används för olika ändamål, är också viktiga objekt att skydda.
Ur det militära försvarets synvinkel måste marinens örlogshamnar, minlager, sjöövervakningens verksamhetspunkter och sensorer samt fartygens basering i skärgården skyddas. Likaså måste man hindra fiendens specialtrupper i skärgården från att bedriva sabotageverksamhet, spaning och målanvisning för sitt flygvapen. Användningen av specialtrupper betonas i synnerhet i det s.k. grå skedet, då krigshandlingarna inte ännu öppet har brutit ut.
Att Östersjön har blivit ett ”Nato-hav” har avsevärt beskurit Rysslands handlingsmöjligheter inom området. Ryssland skulle kunna se sig tvunget att skydda S:t Petersburg, som är viktigt för landet själv, genom att inta skärgård och områden på fastlandet längs de östra stränderna av Finska viken.
Kustjägarna i täten! Rannikkojääkärit kärjessä!
Kustjägarna är specialtrupper för skärgårdsstrid, som även kan användas som vanligt infanteri på fastlandet, men det skulle i många fall vara slöseri med specialtrupper. Tack vare sin stridsbåtsmateriel med relativt lågt djupgående kan truppen röra sig fritt även utanför farlederna, bara man är medveten om grynnor och djupförhållanden. Alla stridsbåtar har vattenpropulsions- eller vattenjetmotor, som gör dem ytterst smidiga att hantera. Kustjägarna kan, om situationen kräver och om verksamhetens effektivitet det förutsätter, även förflytta sig landvägen, med helikopter och med flygplan.
Soldaterna i kustjägarkompanierna är utrustade med stormgevär som har rödpunktssikte, pansarskott, PKM-maskingevär och TRG-skarpskyttegevär. Den övriga utrustningen är nyaste nytt, bl.a. när det gäller den personliga skyddsutrustningen. Stridsbåtarna av Jehu-klass har ett fjärrstyrt vapentorn, som bl.a. kan utrustas med ett 12,7 mm luftvärnsmaskingevär eller ett 40 mm granatmaskingevär samt PKM-maskingevär. Dessutom finns i både stridsbåtarna av Jehu-klass och transportbåtarna av Jurmo-klass 12,7 luftvärnsmaskingevär eller tunga maskingevär som däcksvapen. Siktet på stridsbåtarna av Jehu-klass är även försett med värmekamera och datorbaserad beräkning av skjutvärdena. Vapentornet har stabiliserats, så det går att skjuta noggrann eld även då man kör i sjögång. Man träffar nog!
Den nyaste materielen representeras av Parrot ANAFI USA-drönare, som är tillverkade uttryckligen för myndighetsbruk. Dessa flygfarkosters observationsutrustning består således av elektro-optiska dagsljus- och skymningssikten samt värmekamera. På grund av de krav som myndigheterna ställer har flygfarkosten avsevärt bättre informationssäkerhets- och cyberegenskaper än konsumentprodukter.
Drönarens flygtid är cirka en halv timme, varefter man måste byta batteri innan man kan fortsätta med verksamheten. På stridsfältet används utrustningen för komplettering och skapande av lägesbilder, objektsspaning och för ledning av granatkastar- eller artillerield. Ett särdrag är att dessa drönare kan användas i skärgården för detaljerad rekognosering av stridsbåtarnas framryckningsrutter eller baseringsområden och därmed komplettera kartinformationen om man inte sedan tidigare känner till operationsområdet. Drönaren är också ett utmärkt utbildningsredskap, så att trupperna lär sig att kamouflera och gömma sig för hotande drönare.
Kustjägarnas stridsuppgifter är anfallsinriktade. Såsom kommendören för Vasa kustjägarbataljon, kommendör Atte Löytönen konstaterade: ”Våra uppgifter är ytterst mångsidiga i den utmanande verksamhetsmiljö som råder i skärgården och längs kusten”. Uppgifter kan vara att t.ex. slå fiendens trupper genom anfall eller efterspaning och förintande av specialtrupper i skärgården. Genom kustjägarnas verksamhet stöds lösandet av Marinens och Försvarsmaktens uppgifter. Ingen annan trupp inom Försvarsmakten utför motsvarande uppgifter i samma verksamhetsmiljö som kustjägarna.
De slående delarna i striden, kustjägarkompanierna, är mångsidigt utrustade, starka kompanier. Ett allmänt stridssätt är att kustjägarkompanierna har spritts ut inom ett omfattande område, varvid truppen kan agera obemärkt. I och med att truppen är spridd, kan den inte på något sätt påverkas genom fiendens eldverkan. Då den inlett sin anfallsuppgift anfaller den med sina snabba stridsbåtar mot landstigningsstranden och slår koncentrerat samtidigt som den inriktar sin egen eldkraft och sina stötar enligt tyngdpunkt.
Anfallet stöds med bataljonens egen granatkastareld samt med pansarvärnsvapen och kustrobotar. I en större operation kan kustjägarnas strid stödas med Försvarsmaktens gemensamma prestationsförmågor inom armén och flygvapnet samt med vapensystem på Marinens fartyg. Mer om detta nedan.
Gemensamma operationer
Till kustjägarbataljonen hör tre kustjägarkompanier som anfallande del, och striden stöds av bl.a. granatkastar- och pionjärkompaniet samt av spanings- och pansarvärnsdelar. Med kustrobotar kan man påverka fiendens alla ytfartyg på havet och även förinta helikoptrar som hovrar i luften. Utbildningen av alla dessa trupper och för dessa uppgifter sker i Ekenäs.
Kustjägarbataljonen klarar alltså av att självständigt lösa de uppgifter som givits den. Men bataljonen deltar ofta i större operationer, där striden kan stödas bl.a. med robotluftvärn från marinens örlogsfartyg. Kustjägarplutonerna har också eldledare som använder det egna granatkasteriets och artilleriets eld. Arméns helikoptrar kan stöda kustjägarna både genom att föra spaningsplutonen till sina platser och transportera den anfallande delen. Luftvärnstrupperna stöder operationer på kusten.
Kustjägarna har även förmåga att leda flygvapnets precisionsbombningar. Så gjorde man under övningen i somras, där ett Hornet-jaktplan fällde en GPS-styrd precisionsbomb i målet med några meters noggrannhet.
De svenska vännerna
De gemensamma övningarna med Sveriges kustjägare sker med redan över 20 års erfarenhet. Nylands brigad håller intensiv kontakt med svenska Amfibieregementet, som är placerat i närheten av Stockholm. På ett steg lägre nivå befinner sig Vasa kustjägarbataljons viktigaste samarbetspartner 2.Amfibiebataljonen. Eftersom det gemensamma språket är svenska är kommunikationen okomplicerad och klar.
Man övar mycket tillsammans i både Sverige och Finland. Ofta övar man som en del av stora internationella krigsövningar, såsom i övningen BALTOPS, varvid kustjägarna övar sig i att operera i en internationell omgivning som en del av stora, krävande operationer.
Förfaringsätten, planeringen och ledandet är i många fall desamma som svenskarnas eller också har de samordnats. Eftersom ländernas verksamhetsmiljö och uppgifter liknar varandra i hög grad har trupperna utbytt många erfarenheter och tillsammans utvecklat den bästa praxisen inom kustjägarverksamheten.
Den svenska militärledningen har i klarspråk meddelat att även deras kustjägare är beredda att försvara Åland tillsammans med Finlands försvarsmakt. Och stödet från svenskarna begränsar sig inte enbart till kustjägarna, utan vid behov stöds en gemensam operation med Sveriges starka flygvapen och till exempel Sveriges ubåtsflotta.
Inbördes förtroende
Ledandet och verksamhetskulturen i Vasa kustjägarbataljon bygger på en gemensam organisations- och ledarskapskultur som utvecklats under årens lopp. ”Var och en bär sitt ansvar – såväl förmännen som de underordnade. All verksamhet bygger på militärt kunnande, framåtanda och på att man förstår det önskade slutläget. Tankemodellen är lösningsinriktad och baserar sig på initiativförmåga och positivitet. Det centrala i ledarskap är att man leder människor som individer och inte som en ansiktslös organisation eller uppgiftsbenämning. Allt detta skapar grunden för den finländska uppgiftstaktiken”, summerar Löytönen.
Ett exempel på det förtroende man hyser för beväringar är utbildningen av personal till båtarna i Jurmo-klass. Beväringarna svarar efter sin utbildning för en dyr båt i krävande chefsuppgifter inom sjöfarten och framför allt för ett tjugotal människors säkerhet i storm, mörker och vid landstigning – i alla förhållanden under såväl normala förhållanden som undantagsförhållanden. Ansvaret är betydande, men certifierad och högkvalitativ utbildning ges för uppgiften. Man litar på beväringarna!
En bra och önskad utbildning skapar livslånga kontakter
Kustjägarutbildningen är krävande, intressant och en upplevelse i vackert skärgårdslandskap. Var och en blir tvungen att kämpa och överträffa sig själv, ingen kommer lätt undan. I en krävande utbildning blir man tvungen att utmana och testa sig själv – och kanske lära sig nya saker om sig själv. Även kustförbandsinriktningen vid Kadettskolan har redan i åratal varit en av de mest önskade och eftersträvade studieinriktningarna. Detta visar att kustjägarverksamheten har stor dragningskraft och att man vill höra till en trupp med god sammanhållning. Det svenska språket ses som en positiv utmaning bland finskspråkiga beväringar och anställda. De som har finska som sitt modersmål vill tjänstgöra vid Nylands brigad ofta just för att de vill lära sig svenska. Tjänstgöringen vid Nylands brigad ger på kort tid en enorm språkdusch som friskar upp den svenska man lärt sig i skolan.
De som gjort sin beväringstjänst som kustjägare kan efter slutförd tjänstgöring ansluta sig till Kustjägargillet, som är ett av Finlands mest aktiva vapenslagsgillen. Kustjägargillet har under de senaste åren gjort betydande satsningar på i synnerhet fortsatt utbildning och verksamhet för unga medlemmar. Genom beväringstjänst, repetitionsövningar och gillesverksamhet stiger kustjägarnas motto ”En gång kustjägare – alltid kustjägare” till en alldeles egen, särskild nivå.
Text: Jarmo Sinkkonen
Översättning: Saara SjöblomArtikeln är en förkortad version av artikeln “Rannikkojääkärit – iskukykyä saaristo-olosuhteissa” som ingick i Suomen Sorilas nummer 6/2023.
