Militär förmåga och kompetens uppstår inte av sig själv och ännu mindre genom koncept eller nedskrivna samlingar av grundstridsmetoder. Den här kunskapen skapas, utvecklas och upprätthålls genom långa dagar, som syns varken på bild eller video. Den skapas genom vardagens tidiga morgnar, sena kvällar, regniga eftermiddagar och kalla nätter, då den inlärda kunskapen repeteras gång på gång. När den individuella kompetensen har kunnat uppnås i en tillräcklig utsträckning ska den kopplas till truppens uppgifter och kunskaper. På så sätt utbildas beväringarna, som rycker in första dagen av rekrytskedet, småningom till soldater och chefer. Truppens kunskaper i praktiska grundstridsmetoder uppnås, övas och delvis också verifieras i stridsövningar och -skjutningar.
På plutonskjutövningen genomfördes anfalls-, försvars- och lösgöringsskjutningar i såväl dagsljus som mörker. En av de viktigaste lärdomarna från Ukrainakriget är att infanteriet måste klara av att strida utan belysningsmedel. Dessutom ska stödjande vapenslagsförband klara av att leverera effekt i samma belysningsförhållanden. Det är något som har övats en tid på bataljonens övningar, tillsammans med förband och personal från Ekenäs kustbataljon.
I plutonanfallsskjutningen stöddes kustjägarplutonerna av såväl kompaniets egen granatkastarpluton som en stridspionjärgrupp. I skjutningen implementeras kombinerad vapenverkan, där man skapar ett dilemma för fienden genom att tvinga den att ta skydd med direktriktad eld och därefter slå den med indirekt eld, som det är svårt att skydda sig mot. Fiendens mineringar röjdes av en stridspionjärgrupp, som också minerade vägen i anfallsmålet för att skydda flanken hos plutonen som grupperat i anfallsmålet mot den mekaniserade fiendens verkan. Den direktriktade elden bestod av finkalibriga vapen, pansarvärnsvapen och fordonsmonterade automatvapen. Den indirekta elden levererades av granatkastarplutonen. För att utveckla stridsskjutningarna utgående från moderna stridssituationer användes måldrönare i flera skjutningar. Drönarna tvingade den stridande truppen att genomföra skyddsåtgärder och avvärja drönaren, vilket också lyckades väl.
Det som tenderar att glömmas bort vid stridsskjutningar, i och med att de involverar en mängd säkerhetspersonal med orangefärgade reflexvästar, är att de här krävande utbildningsmomenten i själva verket utgör stridsutbildningens höjdpunkt. Det är nämligen fråga om stridsutbildning med skarp ammunition, i scenarier och omgivningar som i så hög grad som möjligt ska återspegla strid med fienden. För att få den komplexa, kombinerade vapenverkan genomförd säkert och verklighetstroget krävs en skicklig utbildar- och skjutledarorganisation. Nylands brigads anställda militära personal är mycket yrkesskicklig också på det här området, och skjutningarnas mångfacetterade scenarier skulle inte vara möjliga utan en toppinsats av var och en i skjutledningsorganisationen. Insikten som de deltagande beväringarna får när anfallsformationen framrycker genom ett röjt hål i fiendens minering medan det skjuts störande indirekt eld mot fienden några hundra meter framför bidrar i hög grad till att skapa en krigsduglig trupp. Utan en mycket skicklig personal är det inte möjligt.
På plutonskjutövningen sköts också en mängd skarpa kustrobotar mot sjömål. Kustrobot 2006-systemet är ett vapensystem avsett för att avvärja fiendens landstigningsfartyg i skärgården. Vapnets räckvidd är 8 km, och skjutningen bestod av fiendebeskrivningar, som fick plutonchefen att fatta beslut om att skjuta på flera mål med olika skjutavstånd samtidigt. Robotens flyghastighet är relativt låg, vilket ger ett litet Doppleravtryck för fiendens radar och på så sätt gör roboten svår att avvärja. Därför kräver plutonens eldgivning med samtidig effekt noggrann planering av plutonchefen. Genomförandet lyckades väl, och robotarna träffade bra. Den sparsamma mängden robotar som skjuts per år skapar stress hos skytten i en stridsskjutning, även om utförandet övats många gånger i simulator. Därför är avfyrningssituationen också ett bra övningsmoment vid hantering av stridsstress för robotskytten, vilket det också kan tänkas vara i en skarp situation, där en förbiskjuten robot troligen framkallar starka motåtgärder av fienden.
Vid sidan av att plutonskjutövningen med sina komplexa mållägen och stridsuppgifter är ett viktigt utbildningsmoment för beväringarna utgör övningen också en möjlighet för den anställda militära personalen att förkovra sig i uppgifter som skjutledare och eldövervakare och också i sin krigstida uppgift. Vasa kustjägarbataljon tackar alla enheter som bidrog med sin personal till att övningen återigen kunde genomföras framgångsrikt!
