–Jag studerade strategi och internationella relationer under generalstabskursen och jag hade lyckan att få säkerhetsexperten Tomas Ries som min tutor och mentor. Ries var den som öppnade upp många nya tankegångar för mig. Jag skrev sedan mitt diplomarbete om Europas framtida säkerhetsstrukturer och efter det inleddes själva det konkreta arbetet med internationella försvars- och säkerhetsfrågor, säger överste i.a. Kjell Törner.
Törner åkte till Bosnien och Hercegovina på sitt första internationella uppdrag år 2001. Då jobbade han vid Natos stab i Sarajevo. Några år senare återvände han till Sarajevo för att leda ett samnordiskt underrättelsecenter.
De internationella uppdragen går som en röd tråd genom Kjell Törners långa och framgångsrika karriär. Totalt jobbade han inom Natos strukturer i fem år och i Finland har han tjänstgjort bland annat vid huvudstabens dåvarande avdelning för internationella ärenden, som senare omorganiserades till planeringsavdelningen (J5), samt ansvarat för det europeiska amfibiesamarbetet vid Marinstabens planeringsavdelning (M5).
Banbrytare vid Nylands brigad
Kjell Törner är också en av de stora föregångarna med att skapa internationellt samarbete vid Nylands brigad. År 2001 var han, tillsammans med Anders Gardberg och Juha Vauhkonen, med om att planera den första banbrytande svensk-finska amfibietruppen (SFATU).
–Då var det ganska mycket “hysch-hysch” kring vårt arbete i Sverige. Vi gjorde då upp ett femårigt program för vårt samarbete och jag vill minnas att vi redan efter två har hade uppnått de mål vi hade satt upp. Vi började på pluton- och kompaninivå men redan efter några år fungerade vi som en gemensam bataljon. Man kan objektivt säga att det var starten på en ganska framgångsrik historia, säger Kjell Törner.
Följande milstolpe nåddes år 2015 när Törner som brigadkommendör ledde Nylands brigads trupper och hela den landstigningsbataljon som landsteg i Polen. Det här skedde i samband med övningen BALTOPS 2015. Totalt deltog 700 man från Finland, USA, Sverige, Holland, Storbritannien, Tyskland och Italien.
–Det var i samband med den övningen man på riktigt kunde säga att vi i Nylands brigad nu är kompatibla med de andra länderna, minns Törner.
Efter den lyckade samövningen 2015 fick Nylands brigad äran att agera värd och verkställa vissa delmoment i motsvarande övning följande år. Då skrevs samtidigt ett stycke militärhistoria i Finland. Övningen BALTOPS 2016 i Syndalen blev den första stora internationella övningen för amfibiestyrkor i vårt land.
–Det här är definitivt en av höjdpunkterna i min karriär, men just då när det hände funderade jag inte så mycket på det. Ibland ges det bara en möjlighet och då ska man ta den. Man ska komma ihåg att mycket i de här sammanhangen handlar om politik. Först ska den politiska dimensionen lösas och först efter det kan den militära delen med internationella övningar ta vid, säger Törner.
Vilka var de största lärdomarna från de här första stora internationella övningarna sett ur Nylands brigads perspektiv?
–Vi jobbade tätt ihop med USA då och mitt stridspar år 2015 var en amerikansk kommodor. Amerikanerna fungerade då så att en del av staben ledde allt det som sker ute till havs medan en annan del av staben tog över ledningen så fort fötterna rör vid fast mark. I den här övningen slog vi ihop de här båda delarna och min amerikanska kollega konstaterade att det här var både effektivt och smart. Den här lärdomen tog han med sig hem till USA och Nato efter övningen, berättar Kjell Törner.
När man i dag nämner Nylands brigad i internationella sammanhang är beskrivningen ofta: Brigaden som har den ena foten i vattnet och den andra på land.
–Det som gör Nylands brigad unikt i sammanhanget är att vi inte har vår bas på ett mobilt fartyg utan vår bas är skärgården. När man dessutom lägger till att vi även kan fungera på isarna på vintern får man en helhet som gör att Nylands brigad faktiskt avviker från alla andra truppförband i hela världen, säger Törner.
Med i hjärtat av Nato
Efter åren som brigadkommendör vid Nylands brigad blev det ytterligare ett stort internationellt äventyr för Kjell Törner. Det hela inleddes med en utbildning vid NATO Defense College i Rom.
–Det var en verkligt lärorik upplevelse. Vi är inte särskilt många finländare som har fått gå den här utbildningen. Förutom långa dagar vid skolbänken fick vi även konkret bekanta oss med verksamheten i olika länder via ett antal studiebesök, säger Kjell Törner.
Gruppen som fick gå utbildningen bestod av både civila tjänstemän från olika försvarsministerier och av militärer från olika delar av världen. Utbildningen kretsade kring Natos strategi och hur man hanterar globala utmaningar. Frågorna bollades alltid mellan säkerhetspolitik och försvarspolitik.
–Det vi diskuterade mycket då (hösten 2017) var Kinas framtida roll på den globala arenan. Det var en aktuell fråga då och det är en lika aktuell fråga idag. Däremot låg Ryssland inte lika högt på agendan just då i och med att “läget i Ukraina var kallt”. Sedan kretsade mycket av jobbet kring Natos nya 360-gradersstrategi som byggdes upp då. Överlag kan man säga att utbildningen var otroligt nyttig med tanke på mitt kommande uppdrag i USA, säger Kjell Törner.
I juli 2018 styrde han sedan kosan mot USA och Norfolk i Virginia. Där fungerade Törner som Finlands representant för Nato i USA. I Norfolk finns Naval Station Norfolk, som är världens största örlogsbas. I Norfolk finns också högkvarteren för både Natos atlantkommando och för USA:s atlantflotta.
–Det som var speciellt intressant under de här åren i Norfolk var att man på nytt etablerade USA:s andra flotta, som är berömd från andra världskriget och från Kuba-krisen. Den hade varit nedlagd i några år, men under de här åren aktiverades den på nytt. Samtidigt grundade man Joint Force Command – Norfolk (JFC-NF), som är en hybridstab både utanför och inom Nato. Den kan fungera som en ledningsstab för en koalition, och när Nato gjort sitt beslut, kan staben fungera som en operativ ledningsstab under Nato. Det lyckliga, och också häftiga, var att det här skedde just när jag var där. Både jag och min svenska kollega bjöds in till de delvis hemliga möten som planerade hur den här nya staben skulle byggas upp. Man kan lugnt säga att JFC-NF i dag är av ett stort nordiskt intresse, säger Kjell Törner.
Internationellt vid Nylands brigad
Kjell Törner har jobbat i drygt 20 år med internationella säkerhets- och försvarsfrågor. I fem år tjänstgjorde han direkt i strukturer kopplade till Nato. För honom kändes det därför både logiskt och rätt att Finland i våras lämnade in sin ansökan om ett medlemskap i Nato.
–Man kan säga att det var i sista stunden. Vi som har jobbat med internationella frågor har förundrat oss över hur länge Finland kan stå utanför det här samarbetet? Den mest naturliga utvecklingen ur ett militärt perspektiv hade varit att även vi skulle ha ansökt om ett medlemskap i Nato när de baltiska länderna gjorde det. Att det dröjde så här länge är en politisk fråga. Men enligt mig var det absolut ett korrekt beslut att ansöka om medlemskap, säger Törner.
Vilken blir den största skillnaden för Finland som en fullvärdig medlem i Nato?
–Vi måste aktivera oss i själva den militära strukturen i de olika staberna som finns. Vi måste helt enkelt skicka folk till de här ställena i USA och i övriga Europa. Om jag tippar så är det Försvarsministeriet och huvudstaben som kommer att skicka ut personal till de staber som har en direkt koppling till vårt geografiska läge. Men rent försvarsmässigt förändras inte så mycket. Vi ska även i fortsättningen rå om vårt eget hus och se till att vi har brandförsäkringen i skick.
Med en gedigen insikt i hur Nato fungerar bedömer Kjell Törner att Finland är väl rustat för att ansluta sig till Nato.
–All vår utrustning är i princip redan nu den samma som alla övriga länder i Nato har. Det som återstår är att sammankoppla våra ledningssystem och i samband med det får vi sannolikt delvis ny teknologi. Men objektivt kan man säga att vår Försvarsmakt kan jämföra sig med alla andra Försvarsmakter i Nordeuropa, och står garanterat beredd att klara sin uppgift 24/7, bedömer Törner.
Kjell Törner ser att ett medlemskap i Nato även kan stärka den internationella delen av verksamheten vid Nylands brigad. Han kopplar dock ihop frågan med vilka uppgifter som tilldelas Sverige och vilka som tilldelas Finland i Nato.
–Nylands brigads samarbete med Sverige kommer nödvändigtvis inte att förändras, men det skapar fler möjligheter. Det jag hade som en idé redan som brigadkommendör var att vi skulle ha ett tätt utbyte av utbildare mellan Nylands brigad och Amfibieregementet i Sverige. Ett utbyte har ju skett men man kunde kanske trappa upp det nu? Sedan kan man fråga sig varför vårt ATU-kompani (beredskapsenheten VYKS-ATU) inte regelbundet kunde ha en svensk eller norsk officer med som utbildare? En internationell enhet som fungerar tillsammans på daglig basis kunde vara ett logiskt följande steg vid Nylands brigad, visionerar Kjell Törner.
Östersjön blir ett Nato-hav
När Kjell Törner bedömer det nuvarande säkerhetspolitiska läget i Finland konstaterar han lakoniskt att “vår östra granne just nu har fullt upp på andra åkrar”. Det betyder att det åtminstone på kort sikt är ganska tunt bemannat vid Finlands östgräns.
–Det intressanta sker när Östersjön nu blir ett Nato-hav. Hur påverkar det vår säkerhetspolitik? Ryssland behöver ju också de här vattnen. Det kan eventuellt öka spänningen i området, men jag tror trots allt inte att vi kommer att se en ytterligare eskalering från det vi upplever nu, säger Törner.
Hur påverkas Marinens uppdrag av att Östersjön blir ett Nato-hav?
–Vår viktigaste uppgift är att se till att vårt eget försvar är i skick. Men det vi har kunnat se i sommar är att det pågår fler internationella övningar i våra vatten och att vi får flera marinbesök. I praktiken betyder det bland annat ett tätare utbyte av information och en större samplanering.
–Jag tror dock att vi kommer att se en större skillnad uppe i norr. Jag förutspår att Finland, Sverige och Norge kommer att vara mycket aktiva uppe i de arktiska områdena. Man kan sannolikt utgå från att försvaret uppe i norr blir en av de uppgifter Finland kommer att få från Nato, förutspår Kjell Törner.
Dörren halvöppen
Efter tiden i Norfolk “avvecklade sig” Törner och den första april 2021 flyttade han in i reserven.
Just nu är han nöjd med sin tillvaro som överste i reserven, men samtidigt säger han inte definitivt nej till att ännu rycka in om ett lämpligt uppdrag uppstår. Och för en person som jobbat nära Nato i drygt 20 år finns det sannolikt en hel del uppdrag där man under den närmaste tiden kan behöva Kjell Törners tjänster.
–Då skulle det handla om något kortare projekt eller en kortare “keikka” till någon plats där det behövs hjälp med planering och med att starta upp något. Min inställning till någonting dylikt är fortsättningsvis densamma som den alltid har varit. Jag brukar tänka: Why not?
