Att inleda militärtjänstgöringen innebär en stor förändring i de flesta beväringars liv, men för jägare Tim But från kontingent 1/22 var omställningen ovanligt stor. Med ukrainsk pappa och finsk mamma har han bott nästan hela sitt liv i Ukraina, med undantag för en femårsperiod när familjen bodde i Ryssland. But är finsk medborgare men bor nu för först gången i sitt liv i Finland, tillsammans med en släkting i Åbo.
-Ukraina tillåter inte dubbla medborgarskap och därför utför jag militärtjänstgöringen i Finland. Jag flyttade hit två veckor innan inryckningsdagen, berättar han.
När Tim But inledde sin tjänstgöring hade han inte kunnat föreställa sig att situationen i Ukraina skulle kunna utvecklas på det sätt som den har gjort, trots att Ryssland agerade hotfullt och mobiliserade trupper vid den ukrainska gränsen.
-Ryssland och Ukraina har varit i en militär konflikt i östra Ukraina sedan 2014. När man bor länge i Ukraina vänjer man sig till slut och reagerar inte längre så mycket på ryska provokationer, förklarar But.
Fick stöd av kamraterna och militärpastorn
I slutet av februari hände det världen hade befarat; Ryssland skickade in trupper för att invadera Ukraina, och ett fullskaligt krig var ett faktum. Tim But befann sig vid Nylands Brigad morgonen när han och resten av världen vaknade till nyheterna om kriget. But erkänner att de första dagarna var oerhört svåra.
-Det var nog väldigt skrämmande. Tack och lov var min familj inte i Ukraina eftersom de var på semesterresa, men jag hade ändå vänner och andra släktingar kvar där, bland annat min farmor. Att vara här i Dragsvik kändes ärligt talat inte så bra. Det var väldigt svårt att acceptera att jag inte kunde göra något åt situationen. Men man var helt enkelt tvungen att kämpa sig igenom det och fortsätta med sina dagliga uppgifter, säger But.
Trots att situationen i Ukraina blev allt värre blev Tim Buts egen situation lyckligtvis så småningom lite lättare. De flesta av hans släktingar befann sig i säkerhet och han kände att han fick stöd från många olika håll på brigaden.
-Jag fick stöd från såväl mina tjänstgöringskamrater som av några undersergeanter. Jag fick också hjälp av militärpastorn, som jag talade med dagen då kriget bröt ut. Det hjälpte mig lite och efter ett tag kände jag att jag kunde tänka klart igen.
Tar utbildningen på större allvar
I Dragsvik tjänstgör But som 3D-modellerare för VKY (Virtuaalinen Koulutusympäristö). Uppgiften går ut på att upprätthålla och utveckla ett simulatorprogram som används för diverse utbildningar. En vanlig dag i tjänst gör han 3D-modeller av exempelvis vapen och fordon för VKY:s viktigaste simulator VBS 3, en krigssimulator som påminner om datorspel som Battlefield eller ARMA.
-Min uppgift är väldigt projektbaserad och uppgifterna kan ibland vara svåra, men 3D-modellering är en hobby som jag har haft i över 3 och något jag alltid tycker om att hålla på med, säger But.
När But ryckte in i januari såg han främst militärtjänstgöringen som en uppgift som det gällde att klara av så snabbt som möjligt för att sedan kunna återgå till sitt vanliga liv med familjen i Ukraina. När kriget bröt ut i hemlandet ändrades dock hans inställning.
-Jag har definitivt börjat ta tjänstgöringen på större allvar. Min uppgift är inte den där man deltar i flest stridsutbildningar, men jag har börjat ta skjutövningar och upprätthållandet av den fysiska funktionsförmågan allt mer seriöst. Förut skulle jag ha tänkt “Suck, nu ska vi göra något jobbigt”, men nu är jag snarare stolt över att göra det och stolt när jag gör det bra.
Stolt över sina landsmän
När Ryssland invaderade Ukraina hade de förväntat sig att möta ett splittrat folk som den ryska armén förhållandevis enkelt skulle kunna besegra. I stället möttes de av ett enat och motiverat folk, med en otrolig stridsvilja att skydda sitt land och dess invånare. Tim But är stolt och imponerad, men ändå inte förvånad, över sina landsmäns heroiska insatser för att försvara sig från och slå tillbaka mot fienden.
-Den ukrainska patriotismen har ökat enormt under de senaste åtta åren. Det är inte bara armén som utkämpar det här kriget, det är faktiskt hela folket som strider för Ukraina. Det är otroligt att vi har kunnat stå emot en stormakt som Ryssland på det sätt som vi har gjort. Jag är mycket stolt över att kunna kalla mig själv Ukrainare.
Trots kampviljan det ukrainska folket och dess armé uppvisat i kriget mot Ryssland känns det samtidigt väldigt bisarrt för många ukrainare att människorna i Ryssland och Ukraina för tillfället strider mot varandra med dödliga vapen och livet som insats. Många ukrainare har släktingar och vänner i Ryssland och vice versa, och de två ländernas invånare har också mycket gemensamt. Tim But är själv ryskspråkig, precis som ungefär trettio procent av Ukrainas befolkning. Från att han var tio till att han var femton år gammal bodde han tillsammans med sin familj i Rysslands huvudstad Moskva.
-Innan konflikten började år 2014 upplevde jag inte att det var så stor skillnad på ukrainare och ryssar. De flesta i Ukraina förstår ryska och länderna har mycket gemensamt, säger But.
Rysslands annektering av Krimhalvön år 2014 var katalysatorn för en allt större spricka mellan människorna på varsin sida om gränsen. Tim But bodde då i Moskva och kunde där tydligt märka att relationen länderna emellan hade försämrats rejält.
-Konflikten har lett till att ukrainare inte längre är särskilt omtyckta i Ryssland. När jag gick i skola i Moskva grälade jag till exempel med min ryskalärare om annekteringen av Krim, trots att jag var bara elva år gammal. Nuförtiden spelar det betydligt större roll än förut om man är ukrainare eller ryss. Trots att miljontals människor i Ukraina talar ryska upplever inte särskilt många av dem att de är ryssar bara för att de talar språket.
“Ukraina kommer att resa sig på fötter igen”
Även om situationen i hemlandet för tillfället är dyster ser Tim But ljus i tunneln för Ukraina och dess folk. Trots mycket lidande och stora förluster, såväl ekonomiskt som humanitärt, har de ukrainska trupperna klarat av att stå emot stormakten Ryssland på ett sätt som få hade förväntat sig.
-Jag tror att läget i sinom tid kommer att bli bättre för Ukraina, och efter konflikten kommer landet att vara allt närmare västvärlden och resten av Europa. Det kan ta länge innan kriget är över, men jag är säker på att Ukraina kommer att resa sig på fötter igen, konstaterar han.
