Med nya digitala fälttelefoner går det smidigare och lättare att kontrollera och leda elden än med det gamla systemet. Då inställningarna i vapenterminalen gjorts rätt en gång fungerar systemet enligt principen ”plug and play”, vilket betyder att kastarchefen eller räknaren egentligen inte behöver göra någonting annat än att koppla på systemet för att det ska vara i användningsskick.
I jämförelse med det gamla systemet är det i sig inte mycket som har förändrats i granatkastarkompaniets verksamhet. Förbindelserna uppåt och nedåt säkerställs fortfarande med parkabel, eldverksamhetsofficeren leder fortfarande kompaniets eldverksamhet och räknarna i eldplutonerna tillsammans med chefen för eldplutonen uppfyller fortfarande eldverksamhetsofficerens önskan med sin egen pluton och enligt samma metoder som dess föregångare gjorde med det system som byggde på snabbsändare.
I och med det nya systemet uppgraderas granatkastarkompaniets system med hjälp av modern teknik för att motsvara de krav som detta sekel och decennium ställer, dock så att gamla och väl beprövade verksamhetsmetoder och -sätt bevaras.
De största skillnaderna jämfört med det gamla systemet syns uttryckligen i eldplutonens ände. Räknaren i eldplutonen har eldplutonens systemterminal till sitt förfogande, en så kallad ledningssystemsterminal, som smidigare och säkrare kan kommunicera med eldverksamhetsplatsens ledningssystem.
Eldverksamhetsunderofficerens roll i eldplutonen hänger nära samman med signalunderofficerens roll, eftersom portföljsystemet består av en större mängd teknisk materiel som bör upprätthållas och underhållas för att prestationsförmågan ska bevaras.
Får plats i en ryggsäck
Ur kastarchefens synvinkel förenklas materielen och minskar dess omfattning när man inte längre behöver bära signallådor, utan alla signalmedel som behövs får plats i kastarchefens ryggsäck. Det är även i viss bemärkelse lättare för dagens unga att lära sig hur digitala fälttelefoner fungerar, och därigenom är de kanske även lättare och behändigare att använda än de tidigare.
Kompaniets eldverksamhetsplatser förnyades samtidigt och monterades på fordon, varför den tid som går åt till att inrätta dem förkortades avsevärt, vilket betyder snabbare eldverksamhet i kompaniet. I samband med grupperingen körs de till sina rätta platser, varefter även de är ”good to go”.
Sammanfattat kan man säga att granatkastarkompaniet i och med det nya ledningssystemet har modern utrustning och kan förverkliga sin stridsteknik enklare och smidigare.
Max Schwenson
Kaptenlöjtnant
