Strömberg ryckte in i första jägarkompaniet 4 augusti 1990.
– Det tog en tid innan jag träffade “Bubi” Lindholm. Först hade vi ju grundutbildningen och rekryttiden. Sedan var det inte första lägret men ett läger i Syndalen där vi fått nys om att det finns uppgifter här nere (i Syndalen), och vissa av oss tyckte att detta kunde vara riktigt bra. Men det kom inte fram någonstans hur man kunde få kommendering till den uppgiften, så vi tänkte ju att vi i alla fall ska gå och se om det finns någon som känner till det här.
Strömberg lämnade in sin anmälan till Lindholm och förklarade sin avsikt att bli kommenderad till Syndalen.
– När Lindholm fick höra att vi var från Österbotten var det som att se ett barns ögon som ser jultomten utanför fönstret på julafton. Man såg på honom att det här skulle komma att bli roligt, minns Strömberg.
Gott ledarskap
– När vi kom ner dit kändes det som att allt fungerade. Lindholm gav order på ett sådant sätt som motiverade oss att göra saker självmant. Om vi skulle vara någonstans någon tid så var vi där och fick det gjort, säger Strömberg.
Lindholms sätt att leda var som den totala motsatsen till någon som bara står och gormar och ropar. Det var viktigt för honom att lära känna sina underordnade. Lindholm gav sina underordnade ofta chansen att ta eget initiativ för att sköta uppgifterna, vilket också ökade på motivationen att få jobbet gjort.
– Vi satt ju fast också emellanåt på helgerna, men Lindholm behövde inte då heller fråga om vi kunde sitta fast. Det var självklart att vi skulle sitta fast när det behövdes, menar Strömberg.
Under ett läger fick Syndalen besök från huvudstaben.
– Höjdaren såg på det dåvarande gamla soldathemmet, som var i mycket dåligt skick. Beväringarna behövde trampa genom det söndriga golvet, när de skulle ha sina sputnikar. Jag sade till staben att det här behövde fixas, men underhållschefen menade att vi inte hade pengar för det. Jag konstaterade bara att vi ju måste skaffa pengar till det då, säger Lindholm.
Till slut fick Lindholm uppdraget att bygga ett nytt soldathem tillsammans med sina underordnade, vilket blev ett mycket lyckat projekt.
Det goda ledarskapet visade sig också när underordnade kom med önskemål.
– En gång kom vi på att det skulle vara roligt att skjuta med pistol. Ett tag senare frågade Lindholm om vi ville skjuta. Det visade sig att vi hade möjlighet att skjuta på ballonger med pistoler . Det var ju en sådan sak som också lyfte upp stämningen vi hade där, konstaterar Strömberg.
Skjutningen konstaterades vara en del av beväringarnas militärutbildning.
– Det var inte omöjligt som förman att ordna sådant här. Man måste bara kunna konstatera att man visste vad man gjorde. Så jag kunde låta er skjuta, menar Lindholm.
Ett vänskapsband för livet
Strömberg tjänstgjorde totalt i åtta månader, varav största delen var i Syndalen.
– Vi blev så sammansvetsade i Syndalen att det slutligen resulterade i att vi står här i dag. Det står ju inte någonstans att man efter slutförd beväringstid ska bryta kontakten med sina förmän. Lindholm har kommit upp till oss i Jakobstad för att hälsa på, och varje år skickar vi julkort. När Lindholm hade sitt femtioårskalas på officersmässen hade jag äran att vara med. Jag vet inte hur vanligt det är att en tidigare beväring blir inbjuden på sin förmans femtioårskalas, funderar Strömberg.
På kalaset funderade vissa vem den extra gästen var.
– Då sa jag att det är Johan från Jakobstad och att han jobbat i Syndalen. Då visste hela bordet redan vilken kille det var fråga om, säger Lindholm.
De flesta beväringar börjar ofta på söndagar fundera över att permissionen snart tar slut.
– Jag räknade istället ner timmar tills jag fick åka tillbaka till Syndalen. Min pappa började fundera över vem den här Lindholm var. Han ringde till Lindholm, och på den vägen etablerades också kontakten mellan mina föräldrar och Lindholm. Jag minns när jag var på en repetitionsövning här (i Dragsvik) och fick under kvällsfritiden sedan förfrågan om jag var intresserad av att gå och basta hos Lindholm. Det är ju sådana saker som man inte glömmer, konstaterar Strömberg.
Han gläds över sin vänskap med Bubi Lindholm.
– Det skrivs mycket om mobbning och pennalism i militären, men det här är som motsatsen, hur man kan förebygga att sådant sker, menar Strömberg.
