Från produktion till eldställning – granatens väg till kastaren

Från produktion till eldställning – granatens väg till kastaren

Granatkastarna som vi i Nylands brigad använder är tunga (120 mm) och lätta (81 mm) kastare. I regel används tunga kastare av ett granatkastarkompani, medan de lätta används av en granatkastarpluton som fungerar i ett jägarkompani. Det finns en hel del olika typer av granater som tillverkas för dessa kastare. De vanligaste i vår användning är splittergranater, rökprojektiler och ljusprojektiler.

Produktionen av Försvarsmaktens granater är utlokaliserad till Försvarsmaktens samarbetspartners. För att effektivera logistikkedjan och säkerställa att Försvarsmakten har den beredskap som behövs, används i första hand granater från beredskapsförråden, som sedan fylls på med nya granater från produktionen. På detta sätt använder vi resurserna så effektivt som möjligt och minimerar svinn. Istället för att ”skrota” gamla granater använder vi dessa i första hand till de uppgifter som behövs, samtidigt som vi behåller beredskapen på beordrad nivå.

I Försvarsmakten använder vi oss av begreppet eldranson. Begreppet innefattar ett förutbestämt antal skott för ett specifikt vapen. För en tung granatkastare är eldransonen 120 skott. I ett granatkastarkompani finns tolv tunga kastare, vilket innebär att kompaniets eldranson för granatkastarna är 1440 tunga skott. Granaterna kommer i färdigpackade transportlådor för säker transport av materialet. Tre olika produkter krävs: Granaten, serieladdningen och tändröret. Dessa tre produkter har de ammunitionselement som krävs för att avfyra en granatkastare. De packas i egna lådor så att de tryggt kan transporteras med varandra utan att avfyras av sig själv. Mängden utrymme som en eldranson kräver är 51 lastpallar med material. Detta betyder att en eldranson kräver sju containrar. 

För att göra logistikkedjan effektiv använder vi oss av principen containerlogistik. Det innebär att vi använder oss av sprängämnescontainrar och fordon som kan transportera materielen hela vägen från produktion till eldställningarna. De fordon som används för transport av containrar kan exempelvis vara traktorer eller lastbilar samt släp. Alla delar i logistikkedjan är utrustade med dessa fordon för att principen ska lyckas. 

Vi undviker att lasta av och på i onödan och försöker planera verksamheten så att det så långt som möjligt går att transportera granaterna i samma fordon. Målet är att containern som lyfts ner från fordonet lyfts till en kompletteringspunkt för det kompaniet som ska använda materialet. Avsändaren lämnar av en full container till mottagaren och plockar samtidigt med sig en tom container. Därefter sprider användarna ut granaterna från containern till sina egna fordon och egna gömmor inom kompaniet. På så vis kan de omgående påbörja eldgivning samtidigt som de har kontroll över sitt eget material. 

Livsviktigt att kedjorna håller

I granatkastarkompaniet är kompletteringarna en livsviktig del av kompaniets strid och genomförandet av dem övas kontinuerligt under övningar, såsom under övningen SYD124. Fältväbeln i granatkastarkompaniet svarar för ledningen och administrationen av granatkastarkompaniets underhåll. Underhållet verkställs enligt fältväbelns underhållsplan. De viktigaste helheterna i fråga om underhållet är de personalstyrkor och det materialläge som erhålls genom lägesrapporterna.   

I Granatkastarkompaniet svarar chefen för underhållsplutonen för att underhållet verkställs samt för att fältväbelns underhållsplan förverkligas. Kompletteringsgruppen vid kompaniets underhållspluton svarar för att kompletteringarna avhämtas och levereras till enheten. Kompletteringsgruppen och granatkastarkompaniets eldplutoner förverkligar kompletteringarna med stöd av underhållskompaniet. Kompletteringarna fördelas till enhetens underhållspluton samt eldställningsområdena och logistikpunkterna. Kompletteringarna levereras till kompletteringspunkterna eller avhämtas från underhållsplutonen. Under strider kan behovet av komplettering vara rätt stort, varvid eldplutonerna stöder underhållsplutonens kompletteringsgrupp i förverkligandet av kompletteringarna.  

I förrådet lastas granater med gaffeltruck. Foto: Benjamin Granfelt.

Ammunitionen tas emot, fördelas och förbereds på åtgärd av eldplutonen. Ammunitionen levereras i form av delar av en skottkombination, som kombineras innan de avfyras. Granatkastargrupperna svarar själva för hanteringen av ammunitionen innan den avfyras. I denna uppgift ligger fokus på ammunitionsmannens och laddarnas kunnande och insats för främjande av striden. 

Granatkastarammunitionen är relativt tung: granaten till en tung kastare väger cirka tolv kilogram och granaten till en lätt kastare cirka fyra kilogram. I granatkastarkompaniet förflyttas och hanteras granater såväl maskinellt som för hand.

Skribenter:

Kaptenlöjtnant Joonas Satta 

Översergeant Samuel Pääkkölä