De flesta känner i dag till att Joakim Paasikivi är sonsons son till Finlands tidigare president Juho Kusti Paasikivi. Färre känner till att Joakim Paasikivi gjorde sin värnplikt vid Nylands brigad. Han tjänstgjorde i kontingent 2/1979 och fungerade som gruppchef vid första jägarkompaniet och hjälputbildare på underofficersskolan.
–Jag såg det som en fantastisk möjlighet att stifta bekantskap med Finland, ett land som av naturliga skäl har spelat en stor roll i både mitt och familjens liv. Men visst var det med skräckblandad förtjusning jag kom till Finland då. Jag var enspråkigt svensk så i början var det kanske mera skräck än förtjusning, minns Joakim Paasikivi som i dag är överstelöjtnant och lärare i militär strategi på Försvarshögskolan i Stockholm.
Paasikivi har många enskilda minnen från tiden i Dragsvik, och samtidigt var det en tid som kom att prägla hans yrkesval och också hela hans syn på hur en fungerande militärutbildning ska vara.
–Ofta brukar man med åren sminka sina minnen, men i mitt fall tror jag inte att så är fallet. Under värnplikten lär man ju alltid känna många nya människor och för mig fick den här upplevelsen ytterligare en dimension. Jag lärde känna en massa nya människor som dessutom var mina landsmän från ett annat land.
–Ett av mina starkaste minnen handlar om finskan som kommandospråk. I början fick jag enbart snegla på mina kamrater och försöka göra på samma sätt. Jag gjorde sannolikt allt, exempelvis i sluten ordning, med en viss fördröjning. Efter en vecka kom sedan plutonchefen fram till mig och undrade om rekryt Paasikivi inte kan skilja på vänster och höger, skrattar Joakim Paasikivi.
Det som gjorde det starkaste intrycket på Paasikivi under hans tid vid Nylands brigad var kvaliteten på utbildningen och på utbildarna. Hans elva månader vid Nylands brigad kom att bli en sorts måttstock för hur den grundläggande nivån på utbildningen ska vara och för hur en fungerande rollfördelningen ska se ut.
–Lite raljant kan man säga att i Finland ansvarade gruppchefen för att gruppen reste tältet. Gruppchefen instruerade var den bästa platsen för tältet är. I Sverige diskuterade man och försökte övertyga tältet att resa sig självt, säger Joakim Paasikivi.
Bestämde sig i Dragsvik
De positiva minnena från Nylands brigad ledde till att Paasikivi i dag med stolthet bär Siikajokikorset på sin uniform. En tid efter hemförlovningen blev han även medlem i Nylands Brigads Gille, där han fortsättningsvis är medlem i Gillets lokalavdelning i Sverige.
I samband med beväringstjänsten bestämde sig Paasikivi för att satsa på en karriär inom det militära. På grund av språket var det självklart att den fortsatta utbildningen skulle ske i Sverige. Efter en del administrativa besvärligheter fick han komplettera sin utbildning från Dragsvik med tre månader som gruppchef vid Norrlands dragonregemente (K4) i Arvidsjaur.
Joakim Paasikivis första erfarenheter av officersutbildningen i Sverige var sedan inte positiva. Han avbröt sin utbildning vid officershögskolan när han upplevde att utbildningen inte motsvarade förväntningarna.
–Det var erfarenheterna från Finland som gjorde att jag sade upp mig från kursen. Jag tyckte helt enkelt inte att utbildningen i Sverige var tillräckligt bra då, berättar Paasikivi.
Efter att ha jobbat i det civila i fyra år valde Paasikivi att ge det militära en ny chans. Han kompletterade sin utbildning med det som i Finland kan jämföras med RUK och efter det kände han att den militära utbildningen började motsvara de förväntningar och krav Paasikivi hade från tiden i Dragsvik.
Afrika och Estland
Det kom att bli en lång och framgångsrik militärkarriär, som nu har pågått i 35 år.
–Yrket som arméofficer är fantastiskt i sig. Förutom en massa fina arbetskamrater har yrket bjudit på en enorm bredd och variation. Jag har inte jobbat med samma saker i mer än tre år i sträck. Jag har dessutom haft en hel del tur på vägen. Det är väldigt få saker i mina uppdrag som har varit tråkiga, säger Paasikivi.
Listan på intressanta uppdrag är lång. Bland annat har han tjänstgjort i USA och Angola. Det Paasikivi är extra tacksam för är att han erbjöds en möjlighet att specialisera sig inom säkerhets-och underrättelseverksamheten. Den specialiseringen ledde bland annat till att han blev chef för Malidesken på den Nationella underrättelseenheten på den Militära underrättelse – och säkerhetstjänsten MUST. Uppdraget gjorde att han kom att pendla mellan afrikanska Mali och Sverige under åren 2014-2018.
–Tiden i Mali var en fantastisk möjlighet och erfarenhet. Jag fick vara med och bygga upp något helt nytt. När vi inledde fanns inga befintliga strukturer, och vår uppgift blev att skapa ett system som producerade nödvändig information och rapporter för allt från den enskilda soldaten på marken till utrikesministern, säger Paasikivi.
Det som var speciellt givande med uppdraget var när Paasikivi märkte att hans och kollegornas jobb på riktigt spelade en roll.
–En gång utsattes de franska trupperna för ett anfall i Timbuktu och det svenska förbandet befann sig endast en bit därifrån och klarade sig utan skador. En tid efteråt fick jag förbandets hedersplakett för att vi hade skrivit en rapport om hur ett anfall från terrorgrupperna sannolikt skulle gå till. Den använde förbandet som en checklista. Det var otroligt smickrande när de sade att våra rapporter och vårt jobb hade hjälpt dem den gången, säger Paasikivi.
En annan viktig milstolpe på Joakim Paasikivis väg till att bli en av Sveriges mest ansedda militära kommentatorer utspelade sig i Estland efter att landet hade blivit självständigt. Paasikivi fick då möjligheten att fungera som lärare vid Baltic Defence College. Paasikivis släkt från mammans sida kommer från Estland.
–Naturligtvis har Estland en speciell plats i mitt hjärta tack vare släktbanden, men ännu mera är Estland en intellektuellt stimulerande plats. I Estland, på samma sätt som i Finland, är militära saker inte enbart teoretiska. Den fysiska gränsen och det verkliga hotet från Ryssland finns ständigt där. Jag kommer ihåg en litauisk elev som kom fram till mig och sa att han är säker på att han en dag under sin aktiva tid som militär kommer att slåss mot ryssen. Det var egentligen inte så långt från sanningen. Det var hans ukrainska kurskamrater som råkade ut för det, säger Joakim Paasikivi.
Smickrande och omtumlande
När Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 förändrades också Joakim Paasikivis liv. Mer eller mindre över en natt blev han en känd person i Sverige. Med sin breda kunskap och med sitt rättframma och pedagogiska grepp blev Paasikivi snabbt en populär och ofta välanlitad kommentator i svenska medier.
–I broschyren som presenterade olika karriärmöjligheter för en yrkesmilitär stod det ingenting om tv-personlighet, skrattar Paasikivi.
Han beskriver upplevelsen av att bli “rikskändis” som både omtumlande och smickrande. Samtidigt tillägger han att han även trivs i rollen och att han inte skulle tacka ja till intervjuerna om han inte skulle tycka om det. Han poängterar att han ser uppdragen som en del av sin yrkesroll som lärare i militär strategi på Försvarshögskolan i Stockholm.
–Att få kommentera händelserna i Ryssland och Ukraina är både stimulerande och obehagligt. Jag vet ju inte alla gånger om jag har rätt i mina analyser. Jag har ju en del erfarenhet av konflikter och krig, men huvudsakligen får jag enbart förlita mig på samma information som alla andra har också.
–En baksida med att vara “kändis” är också att man får stå ut med en del galningar som skriver om dig och till dig på sociala medier. Från människor på de politiska ytterkanterna kan jag få höra att jag borde fängslas på grund av det jag säger. Sedan finns det ännu större galningar som till och med kommer med dödshot, berättar Joakim Paasikivi och tillägger att han innerligt hoppas att den stora uppmärksamheten inte har stigit honom åt huvudet.
Nato blir starkt i norr
Naturligtvis har Joakim Paasikivi även noggrant följt med den snabba händelseutvecklingen i Finland och Sverige efter Rysslands förnyade anfall mot Ukraina i vintras.
–Det skedde ett plötsligt paradigmskifte i både Finland och Sverige. Nato hade tidigare setts som en destabiliserande faktor men plötsligt blev Nato en självklarhet. Det var omtumlande att följa hur snabbt diskussionen började kretsa kring när vi ska gå med i försvarsalliansen och inte kring om vi ska gå med, säger Joakim Paasikivi.
Han betonar att den finländska hållningen till Nato hela tiden har varit sundare än den svenska hållningen, som åtminstone delvis har byggt på en trossats om det moraliska i att vara ett neutralt land. I Finland har man tydligare uttalat att ett medlemskap i Nato kan bli aktuellt om säkerhetsläget förändras. Paasikivi understryker också att Finland gjorde beslutet mera bekvämt för Sverige i och med att Finland var den mer drivande parten i processen.
Joakim Paasikivi bedömer att ett medlemskap i Nato inte på kort sikt- ur ett militärt perspektiv- kommer att förändra så mycket i försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige.
–Det som förändras är att det blir fler multilaterala samarbeten inom alliansen. Den största skillnaden på kort sikt är den politiska dimensionen av ett medlemskap i en försvarsallians. I Sverige har vi tidigare kunnat sitta bekvämt med Finland och de baltiska länderna som buffertstater. Nu får vi ett gemensamt ansvar för ett område som sträcker sig från Vita havet till Kaspiska havet, säger Paasikivi.
Ett medlemskap i alliansen förändrar vårt sammanhang och därmed också vår försvarsplanering. Han förutspår att om svenska soldater en dag tvingas strida så sker de striderna antingen på finsk eller på baltisk mark. Det som ligger i fokus för både Finland och Sverige är gränsen på drygt 1 300 kilometer mellan Finland och Ryssland.
–En viktig faktor i sammanhanget är Polen, som nu verkligen bygger upp sin förmåga och sitt materiel. Polen skaffar nu 32 stycken stridsflygplan av modell F-35 och gör även massiva anskaffningar av moderna stridsvagnar. Polen, tillsammans med de baltiska och nordiska länderna, gör att Natos nordliga dimension blir oerhört stark. Samtidigt bildar Finland, Sverige och Norge tillsammans ett av världens starkaste flygvapen, säger Paasikivi.
Nylands brigad har en given plats
Joakim Paasikivi ser även att Nylands brigad har sin givna plats i försvarsalliansen. Han betonar att brigaden dels har sin viktiga roll inom Finlands egen försvarsmakt, dels ser han att Nylands brigad tillsammans med Amfibieregementet i Sverige fyller en nisch och bidrar med ett specialkunnande till Nato.
–Det finns alltid ett extra stort behov av specialkompetens. Nylands brigad är specialiserat på utmanande uppdrag i skärgården i krävande väderförhållanden. Den här typen av trupper är eftertraktade i och med att de här förmågorna kan användas flexibelt. Om behovet finns kan även de svenska och finska amfibiestyrkorna integreras med de brittiska och holländska styrkorna. I Nylands brigad kan man lugnt fortsätta att fokusera på det man är bäst på. Den förmågan kommer också att behövas i Nato, säger Joakim Paasikivi.
Det här är den andra delen i en serie där vi möter intressanta personer med en bakgrund vid Nylands brigad.
