Emilio Eklund från Åland är stolt över att kunna försvara sitt land

Eklund
Underofficerskorpral Emilio Eklund tjänstgör som frivillig. Foto: Christian Ström

Åland är ett demilitariserat område, och de som bor där är befriade från den finländska värnplikten. Ändå finns det flera som väljer att genomföra frivillig militärtjänstgöring. Vad är det som leder en ålänning till militären, och hur kan deras tjänstgöring vara annorlunda, jämfört med andra beväringar?

Emilio Eklund är en 19-årig man från Mariehamn. Han gillar att träna, är utbildad till husbyggare och lastbilschaufför, och tjänstgör för tillfället på Stabs- och signalkompaniet i Ekenäs kustbataljon vid Nylands brigad. Han är elev på ledningssystemslinjen, och har redan påbörjat sin chefsutbildning.

– Målet när jag ryckte in var att åtminstone bli undersergeant. Jag hade alltid chefsutbildning i tanken. Jag har varit intresserad av militären ända sedan jag var liten. 

Eklunds intresse för Försvarsmakten ledde honom småningom till Nylands brigad. Han såg tjänstgöringen som en möjlighet att göra någonting viktigt, och den är även viktig för hans framtidsplaner.

– Jag är väldigt stolt över att vara finländare, och jag kände att jag ville göra någonting för mitt land. Jag skulle också gärna vilja fortsätta inom försvarsmakten. Mitt största intresse ligger i krishantering, men även arbetet som stampersonal intresserar mig.

Hittills har Eklund trivts bra i militären. Fastän det har funnits utmaningar med språket, till exempel, så ångrar han inte sitt val.

– Det fanns en del som ifrågasatte varför jag ville komma hit, och det fanns vissa som inte alls kunde förstå mitt val. Ändå var beslutet självklart för mig, och jag har fått mycket ut av det. Jag har gillat den militära utbildningen, och att skjuta och göra stridsövningar har varit roligt. Det bästa med militären har dock varit gemenskapen.

Det var inte Eklunds första val att komma till Stabs- och signalkompaniet. Han tillbringade sitt rekrytskede i 2. kustjägarkompaniet, där det fanns andra ålänningar som han kände från förut. 

– Det fanns fem ålänningar i mitt kompani under rekrytskedet och två av dem var nära vänner från innan jag ryckte in. Efter rekrytskedet skickades jag till SSK, vilket inte var något jag själv hade valt, eftersom jag hoppades på att få bli kustjägare. Nu tycker jag ändå att SSK är en bra plats. Jag tycker att man alltid ska göra det bästa av sin situation, och det är vad jag har försökt göra. 

Att vara från Åland kan även påverka ens tjänstgöring på olika sätt, fastän lärdomarna och erfarenheterna är likadana.

– Både språket och den militära kulturen var svåra att förstå i början, och så har jag ju självklart fått smeknamnet “Åland” på två olika kompanier. Men jag har bland annat fått lära mig hur viktigt det är att hjälpa varandra, och vikten av tidskrav. Jag rekommenderar verkligen att rycka in. Det har varit en väldigt lärorik upplevelse!