Emil Strandell vill bli yrkesmilitär – börjar med jobbet som avtalssoldat

_58A8543
Emil Strandell stortrivs med jobbet som avtalssoldat. Hans mål är att söka in till Försvarshögsolan. Foto: Jägare Elliot Simons.

Jobbet som avtalssoldat lockar många. En avtalssoldat får ansvar för utbildningen av beväringar och dessutom en egen vidareutbildning. Lönen är konkurrenskraftig. Vi har träffat avstalssoldaten Emil Strandell, som satsar på en framtida karriär inom Försvarsmakten.

Emil Strandell ryckte in vid Nylands brigad i kontingent 2/21. Han är en av dem som valde att söka jobb i Dragsvik direkt efter hemförlovningen.

–Jag märkte redan som barn att jag var intresserad av det militära. Både min pappa och min farfar diskuterade ofta historiska händelser och berättade om sin tid i militären. Jag har också släktingar som tidigare har tjänstgjort i FN. Försvarsfrågor har alltid funnits med i mitt liv på något sätt ända sedan tidig barndom, säger sergeant Emil Strandell.

Redan på högstadiet visste Strandell att han vill satsa på tjänstgöringen som värnpliktig. Han bestämde sig redan då för att målet är att tjänstgöra i tolv månader och han lade siktet på RUK. Då tänkte sig Strandell främst en framtida karriär som diplomat, men under gymnasietiden började tanken på en karriär inom det militära gro.

–Under det första året i gymnasiet gick jag på den säkerhets- och överlevnadskurs som MPK ordnar. Under kursen bodde vi i tält och fick olika sorters utbildningar, som till exempel i första hjälpen. Jag trivdes så pass bra att jag fortsatte gå på de kurser som ordnades. Det var då jag tänkte: Om jag trivs lika bra också med själva tjänstgöringen, som jag trivs på de här kurserna, blir nog det militära min framtid, minns Strandell.

Och visst trivdes han som beväring. Även om också Strandell, som alla andra, ibland kunde uppleva att det tidvis var jobbigt som beväring var känslan alltid efteråt att “inte var det här nu så förfärligt trots allt”. Han märkte att en yrkesbana inom det militära fortfarande lockade.

Tjänstgöringen bjöd dock också på en besvikelse. Strandell valdes inte till RUK.

–Det var en personlig besvikelse som sannolikt kommer att gräma mig länge. En utbildning i RUK var målet med min tjänstgöring. Men å andra sidan kan jag också glädjas åt Försvarsmaktens kriterier och standarder för att välja beväringar till RUK. Deras val bevisade att det inte enbart hänger på den egna viljan hos en sökande. De väljer de personer de tycker att passar bäst just då, resonerar Strandell.

Trivs som avtalssoldat

Under tiden som rekryt hade Strandell inte tänkt på alternativet att bli avtalssoldat vid Nylands brigad. Han hade i stället planerat att bli fredsbevarare och sedan söka till Försvarshögskolan.

–Efter en tid som beväring började jag sedan inse att det kanske skulle vara en bra idé att först pröva på att också jobba som avtalssoldat. Jag tänkte att det kunde vara viktigt att testa att vara anställd  “på riktigt” som utbildare och också på närmare håll få följa med hur stamanställda jobbar, säger Strandell.

Själva ansökningsprocessen för att bli avtalssoldat beskriver Strandell som smidig, även om den innehöll både olika säkerhetsutredningar och intervjuer. Nylands brigad erbjuder först en anställning på sex månader.

–Jag har trivts mycket bra med jobbet som avtalssoldat. Jag trivs med att få utbilda, och i takt med att man lär sig saker får man även mera ansvar. Nu har jag till exempel fått rättigheter att övervaka vapen och hålla olika tester, som till exempel löp- och muskeltest för beväringarna, säger Strandell.

Under rekrytskedet sköter avtalssoldaterna själva flera delar av utbildningen. I följande skede, när jägarna får sin vapenslagsutbildning, fungerar avtalssoldaterna mestadels som hjälputbildare och stödjer huvudutbildaren.

–Höjdpunkten hittills var när vi hade amerikanskt besök under en övning i augusti. Jag fick följa med en kustrobotgrupp ute på Russarö när vi avfyrade en riktig kustrobot. Det var en ganska tuff upplevelse. Överlag uppskattar jag att Nylands brigad satsar på vidareutbildning av personalen. Jag hade inte tidigare fått utbildning i hur en kustrobotgrupp fungerar, berättar Emil Strandell.

Strandell upplever att han fått allt det stöd han behöver av den stamanställda personalen.

–Särskilt i början när man har sina första utbildningar får man mycket hjälp. Vi gick grundligt igenom vad man skulle göra. Sedan finns också alla delar i utbildningen tydligt beskrivna i våra digitala system. Man kan enkelt kolla vilka krav som ställs på en enskild utbildning. Men när jag har varit osäker på något har jag bara frågat av någon stamanställd och alltid fått svar, säger Strandell.

Han beskriver också lönen som konkurrenskraftig.

–När jag jämför med kompisar, som till exempel efter tjänstgöringen har börjat jobba i butiker eller på dagis, är jag nöjd med den lön jag får som avtalssoldat. I början får man endast en grundlön, men ju mer ansvar man får och ju fler dagar man har i skogen desto högre blir också lönen, säger Strandell.

Målet är en karriär som yrkesmilitär

Just nu ligger Strandells fokus på jobbet som avtalssoldat vid Nylands brigad, men drömmen om att sedan fortsätta som fredsbevarare lever fortfarande.

–Jag har under så många år tänkt att jag en dag vill testa att vara fredsbevarare. En dag kommer jag nog att förverkliga den drömmen. Vart i världen jag far vet jag inte, men jag kan föreställa mig att alternativen sannolikt ökar i samband med Finlands medlemskap i Nato, säger Strandell.

På längre sikt vill Strandell jobba för Försvarsmakten.

–Plan A är att ansöka till Försvarshögskolan, men jag är medveten om att det är svårt att komma in. Det är en ansökningsprocess där du ska visa att både kroppen och huvudet håller för utbildningen och jobbet. Det ställs för det första fysiska krav och så är det dessutom skriftliga prov du inte kan förbereda dig på. Det är en tuff konkurrens om platserna. Enligt statistiken är det mellan 600 och 900 som ansöker varje år och endast 100-200 blir antagna, berättar Strandell.

För Emil Strandell är tanken på att en dag tjänstgöra som yrkesmilitär vid Nylands brigad lockande..

–Det beror sedan på vilket vapenslag man studerar. Studieinriktningen bestämmer var man får sin första arbetsplats. Senare i karriären kan det ju förstås också dyka upp olika möjligheter,till exempel olika stabsfunktioner, där vapenslagsutbildningen inte är lika avgörande. Jag satsar att nå så högt och så långt det bara är möjligt, säger Strandell.

Kanske vi en dag får se Emil Strandell som brigadkommendör för Nylands brigad?

–Det är nog ganska många steg som ska avklaras före det. Men som tanke låter det inte så tokigt, skrattar Strandell.