Det jämställda försvaret växer fram

Två beväringar med karta
Allt fler kvinnor väljer att rycka in. Bild: Kristoffer Frejborg

Historiskt sett har den finländska militären alltid varit väldigt mansdominerad. Idag är cirka två procent av Nylands brigads beväringar kvinnor men hur är det att tjänstgöra som en så liten minoritet?

För 25 år sedan tilläts kvinnor för första gången att utföra frivillig militärtjänstgöring med kontingent 2/95 som den banbrytande första kontingenten med kvinnliga beväringar. Samtidigt inleddes arbetet för en jämställd tjänstgörings miljö mellan könen. Till en början fanns det sådana som var av den åsikten att militären inte alls var en plats för kvinnor. Det var alltså ingen självklarhet att alla mottog de kvinnliga beväringarna med öppna armar. Likväl fortsatte den frivilliga tjänstgöringen för kvinnor och den allmänna attityden gentemot kvinnliga beväringar förbättrades med tiden. Inom Försvarsmakten har det också tagits initiativ för jämställdheten mellan könen. På Nylands brigad har kvinnorna bland annat en egen representant vid Beväringskommitténs styrelsemöten. Det finns även en idrottsklubb, kvinnoklubben, som är öppen för alla men där kvinnorna styr verksamheten.

Positiv attitydsförändring

Underofficersskolans chef kaptenlöjtnant Jenni Bäck blickar tillbaka på sin egen beväringstid. Hon var en av fyra kvinnor som ryckte in i kontingent 2/01 och en av tre som slutförde tjänstgöringen. I en jämförelse mellan nu och då konstaterar hon att den största positiva skillnaden för kvinnliga beväringar är attityden med vilken de bemöts med från både personalens och övriga beväringars sida men också allmänt. Hon påpekar att den här förändringen inte bara gäller kvinnor utan också övriga minoriteter i militären. En bevärings handlingar och förmågor avgör, inte hens religion, etiska bakgrund eller kön.

Bäck poängterar att det bästa man kan göra är att fokusera på individen framför någon grupptillhörighet. Själv vill hon ses som en enhetschef och inte som en kvinnlig enhetschef. Undersergeant Christa Wikstedt från 2/19 håller med. I militären jobbar och presterar man för att förtjäna sin position. Inga jämställdhetsstyrelser sitter och delar ut befordringar för att förutbestämda kvoter ska uppfyllas. Wikstedt anser att hon bemötts rättvist av såväl personal som övriga beväringar. När hon nyligen dessutom fått axla rollen som undersergeant och gruppchef menar hon att kvinnliga och manliga rekryter mottagit hennes order med samma respekt.

Blandstugor nästa steg?

Något som både Bäck och Wikstedt anser vara viktigt för kvinnor i militären är att stötta varandra. Man sitter i samma båt och då gör det en avgörande skillnad om man kan vara säker på att alla ror åt samma håll. Bäck berättar att de kvinnor hon tjänstgjorde med har blivit vänner för livet och säger att det hade varit svårt att klara av tjänstgöringen utan deras stöd. Hon citerar före detta utrikesministern i USA Madeleine Albright “Det finns ett särskilt ställe i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.” Det här ska ändå inte tolkas som om de kom till militären endast för att umgås med andra kvinnor utan tvärtom så betonar de vikten och värdet av att bygga relationerna också till de övriga beväringarna. Wikstedt är positivt inställd till att införa blandade stugor som bebos av både kvinnor och män. Enligt henne skulle det stärka lagandan och dessutom var fördelaktigt av rent praktiska skäl. Nu finns risken att informationen inte når kvinnorna på grund av det fysiska avståndet mellan kvinnostugan och den övriga plutonen. Bäck berättar att blandade stugor tidigare har testats på Underofficersskolan på grund av utrymmesbrist och konstaterar att det fungerade bra. Blandade stugor, som skulle bestå av en 50/50 sammansättning mellan kvinnor och män, är också något som Försvarsmakten nu testar bland annat i Markstridsskolan i Fredrikshamn.

Ett växande intresse

Nylands brigads kontingent 1/19 hade rekordmånga kvinnliga beväringar, 26 stycken, och Bäck och Wikstedt tror att intresset för frivillig tjänstgöring bland kvinnor kommer fortsätta växa speciellt i och med att kvinnliga beväringars synlighet i media också blivit mer påtaglig. Mediebilden har ändå inte alltid levt upp till förväntningarna. Bäck påpekar att det finns många skickliga och smarta kvinnliga beväringar och att det kunde läggas större fokus på det. Olika militära uppgifter kräver olika styrkor. För signalister är det till exempel viktigt att vara snabbtänkt och att kunna hantera stress, områden där flera kvinnliga beväringar imponerat.

Nedan ser vi statistik över antalet kvinnliga beväringar vid Nylands brigad genom åren.

Wikstedt och Bäck är överens om att den frivilliga tjänstgöringen är något man kan ha stor nytta av. Militären erbjuder unga möjlighet att verkligen testa sina gränser och sätta sig själv på prov, vilket är väldigt svårt att hitta på annat håll i samhället. Bäck påpekar dessutom att man här lär sig fungera som en del av en grupp, vilket utvecklar ens samarbetsförmåga och man lär sig beakta andra på ett nytt sätt. Det är nyttigt att lära sig prioritera gruppens bästa framom ens eget bästa. Enligt Wikstedt har hon vuxit som person i den gröna uniformen och hennes självdisciplin har också nått en helt ny kaliber. Samtidigt förstår de ändå att den frivilliga tjänstgöringen inte är för alla. Det ska finnas ett intresse och en vilja.