Så här tänkte de före övningen
Undersergeant Andreas Juntunen är 30 år och hemma i Vasa. Han tjänstgjorde som beväring i ATU vid Nylands brigad i kontingent 2/2012. I det civila jobbar han inom det egna familjeföretaget och har en ingenjörsexamen med inriktning på el.
–Jag försöker upprätthålla min kondition på olika sätt och det varierar lite beroende på livssituationen. Men jag försöker regelbundet gå på gym och på länkar. Jag bedömer själv att konditionen är åtminstone ganska bra.
–Jag har tappat räkningen på hur många repetitionsövningar jag har deltagit i. Jag uppskattar att det börjar närma sig 50 dygn av repetitionsövningar. Det handlar mycket om att jag själv också har varit aktiv och anmält mig som frivillig till vissa övningar, säger Juntunen.
När ordern kom för att delta i övningen Aurora 23 tvekade inte Juntunen att delta.
–Jag var också frivillig till den här repetitionsövningen. Det är inte särskilt svårt att få repetitionsövningarna att passa in med det civila livet i och med att kallelserna kommer i så pass god tid. Åtminstone för mig har det varit lätt att få det ordnat med jobbet och med det övriga livet, säger Juntunen.
Översergeant Olli Salomaa är 33 år och hemma i Helsingfors. Han tjänstgjorde samtidigt som Andreas Juntunen i ATU vid Nylands brigad i kontingent 2/2012. I det civila är Salomaa jurist.
–Jag upprätthåller min kondition mångsidigt 1-3 gånger i veckan. Jag ägnar mig bland annat åt simning, fäktning och ridning, säger Salomaa.
Salomaa har redan deltagit i så många repetitionsövningar att han inte ens kommer ihåg det exakta antalet.
–Det här blir kanske min sjunde repetitionsövning. För mig är det självklart att delta, och det handlar nog om min läggning som en “militär” person. Men jag måste erkänna att nu när övningen närmar sig börjar jag fundera på hur det riktigt blir att ge upp alla bekvämligheter man har i det civila, skrattar Salomaa.
Också för Salomaa har det som regel fungerat bra att delta i repetitionsövningar.
–Överlag har det aldrig varit ett problem varken som studerande eller i arbetslivet. En gång tvingades jag dock tacka nej när jag var på arbetspraktik i Strasbourg, men annars har det alltid gått att ordna, säger Salomaa.
Det förändrade världsläget och det oroliga läget i Europa har egentligen inte påverkat Juntunens och Salomaas vilja att delta i repetitionsövningarna. Juntunen säger att en reservist “ska upprätthålla sin försvarsförmåga” och att “det är därför vi reservister finns till”.
–I och med att jag alltid har varit aktiv så har det förändrade världsläget inte påverkat mig så mycket. Inte heller det att Finland nu är medlem i Nato har påverkat mitt tankesätt särskilt mycket. Jag deltog till exempel i BALTOPS 2015, som ju redan i sig var en sorts Natoövning. Så det att vi nu ska iväg på en internationell övning är inte så konstigt i sig. Men visst, det nya läget gör ju att de här övningarna blir ännu mer intressanta, säger Juntunen.
–Förstås är världsläget något man följer med. Men kanske har jag främst märkt av att andra människor i min närhet har börjat fundera mer på försvarsfrågor nu. Personligen har jag redan en längre tid velat att Finland ansluter sig till Nato och nu känner jag som reservist att vi i Finland är mera “skyddade”. Om det skulle börja hända otrevliga saker har vi ett organiserat stöd och det är enligt mig enbart en bra sak, säger Salomaa.
Andreas Juntunen och Olli Salomaa har just kvitterat ut sin utrustning och ska snart åka i väg till Sverige på övningen Aurora 23.
–Utrustningen har egentligen inte ändrat så mycket sedan jag tjänstgjorde som beväring. Överlag skulle jag säga att utrustningen har blivit bättre, stridsvästen är bättre och stormgeväret är uppdaterat, säger Juntunen.
–Det kommer att bli en jättestor övning och det blir intressant att vara en del av hela den här organisationen. Hur kommer samverkan att fungera med så här många olika trupper, frågar sig Salomaa.
För Salomaa innebär övningen en ny roll. Han är främst utbildad inom eldledningen men kommer nu under Aurora 23 att ingå i en kustrobotgrupp.
–Det känns spännande att få testa det här. Men först och främst funderar jag nu på hur resan över till Sverige kommer att fungera. Det är en lång resa och jag har aldrig trivts särskilt bra ute till havs när det stormar, säger Salomaa.
–I morgon åker vi iväg. Jag är en del av en kustrobotgrupp i övningen och jag hoppas att det blir intressant. Och så hoppas jag förstås att vädret ska vara på vår sida, skrattar Juntunen.
Så här tänker de efter övningen
Andreas Juntunen och Olli Salomaa har just lämnat tillbaka sin utrustning efter tio dygn på övningen Aurora 23.
–Det känns bra! Det var en lång och intressant övning. Jag är slut i kroppen men känner mig trots allt utvilad. Jag sov gott i Jurmon på väg hem. Det var väldigt bra väder på hemvägen så det var bara att krypa in i sovsäcken. Annat var det under resan till Sverige. Då var det hårdare sjögång och ganska guppigt, säger Andreas Juntunen.
–Jag måste nog säga att jag känner mig trött nu. Både kroppen och huvudet är ganska slut. Jag kunde nog sova på vägen hem, men det börjar kännas att kroppen är drygt tio är äldre än när man var beväring. Varje sak man gör förorsakar lite mera smärta, skrattar Salomaa.
Aurora 23 var den största övningen som leddes av Försvarsmakten i Sverige på många år. Totalt 26 000 personer från 14 olika länder deltog.
–Det var ju en stor internationell övning och vi såg därför inte allt som hände under övningen. Vår grupp rörde sig i Stockholms skärgård, och så var vi en sväng till Oskarshamn, berättar Juntunen.
–När man är trött kommer man inte ihåg exakt allt vi gjorde men det handlade mycket om att hoppa från ö till ö. Vi tog ställningar och lämnade ställningar, säger Salomaa.
Både Salomaa och Juntunen berömmer gruppandan som rådde.
–Det var enbart bekanta typer i gruppen och det påverkar stämningen. Vi lyckades bra med det vi skulle göra. Och så var den svenska maten helt toppen. Det var som att äta äkta husmanskost. Åtminstone inom det området är Sverige bättre än Finland, skrattar Juntunen.
–Förutom att vi hade en ytterst bra anda i hela plutonen så fungerade också logistiken mycket bra. Det var ju en stor övning och då är det helt avgörande att logistiken är i skick, säger Salomaa.
För en reservist handlar en repetitionsövning också om att snabbt lämna alla bekvämligheter hemma och ställa om till ett annat liv.
–Det är klart att man är lite trött efter tio dygn på båt och i skogen. Men nog orkar man. Det är ju en fråga om attityd när man bor och lever i skogen, säger Juntunen
–Att leva utan bekvämligheter var egentligen lättare än jag hade tänkt före övningen. Vi fick dessutom sova några nätter inomhus och det underlättar en hel del, säger Salomaa.
En målsättning med övningen var att utveckla samarbetsförmågan och fördjupa samarbetet mellan Sverige och internationella partners.
–Vi hade mest kontakt med det svenska amfibieregementet. Vi presenterade vår materiel och våra system för varandra. Det var intressant att se att våra system funktionsmässigt trots allt skiljer sig en del från varandra, säger Juntunen.
–Jag hade hoppats att vi skulle ha haft mera samverkan med andra nationaliteter. Jag förstår också att det inte är så lätt att arrangera. Men svenskarna hann vi diskutera en hel del med. Även om taktiska saker, säger Salomaa.
För Juntunen var uppgifterna på övningen bekanta, men Salomaa fick under övningen en ny roll i en kustrobotgrupp.
–Det gick väl ganska bra. Jag kunde utföra mitt nya uppdrag som laddare, säger Salomaa.
–Salomaa fixade det otroligt bra. Han var på topp, berömmer Juntunen.
Efter drygt tio dygn på övning lämnar de nu brigaden och åker hem. Salomaa åker till Helsingfors och Juntunen till Vasa.
–Visst ska det bli skönt att få komma hem. Jobbet kallar redan i morgon. Nu är det bara att börja vänta på nästa övning. Om det är samma “porukka” som under den här övningen så är det ett nöje att göra det på nytt, säger Juntunen.
–Jag kommer att sova länge i morgon. Nu behöver jag ladda batterierna. Jag antar att det inte blir någon ny övning på åtminstone ett år för mig. Men om det kommer en ny kallelse till en repetitionsövning så är jag garanterat med igen, säger Olli Salomaa.
Yrkesskicklighet och sammanhållning på storövningen Aurora 23
Försvarsmakten deltog med över 1000 soldater i övningen Aurora 23, som ordnades i Sverige i början av maj. Nylands brigad deltog med både beväringar och reservister. Deras insatser fick brigadkommendören att känna stolthet.
Cirka 26 000 personer, och soldater från 14 olika länder, deltog i övningen Aurora 23, som leddes av svenska Försvarsmakten. Bland de internationella partnerna tillhandahöll Finland, USA och Storbritannien de största trupperna. Från Finland deltog över 1000 soldater från Armén, Marinen, Flygvapnet och Logistikverket. Aurora 23 var den största övningen på många år som leddes av Försvarsmakten i Sverige. Förutom militär deltog även civila myndigheter i övningen.
Överste Kari Pietiläinen, nationell äldste för Försvarsmaktens trupp och huvudstabens utbildningschef, förklarar att övningen var en viktig del i att fördjupa samarbetet mellan Finland och Sverige.
–Övningen utvecklade Finlands och Sveriges förmåga att samarbeta både på land, till sjöss och i luften. Att fördjupa samarbetet är också viktigt för båda parter under Natomedlemskapet, framhåller Pietiläinen.
Överste Pietiläinen säger att multinationella övningar är viktiga för att utveckla förmågan att samarbeta internationellt.
–Övningar som genomförs i en multinationell miljö utvecklar beredskapen även för det inhemska försvaret. Med Natomedlemskapet kommer Försvarsmakten att öva allt mer tillsammans med våra allierade och internationella partner, säger Pietiläinen.
Stolt brigadkommendör
Från Försvarsmakten deltog trupper från alla försvarsgrenar. Från Armén deltog omkring 700 soldater: en jägarbataljon från Björneborgs brigad samt en luftvärnstrupp från Pansarbrigaden. Cirka 100 personer från Flygvapnet deltog i övningen med bland annat F/A 18 Hornet multifunktionella jaktplan och Hawk jetskoplan. Försvarsmaktens logistikverk ansvarade, i samarbete med försvarsgrenarna och med den svenska Försvarsmakten, för den nationella logistiken. Finländska experter deltog också i simuleringarna av övningens cyberförsvar.
Marinen deltog i övningen med minröjningsfartyget Purunpää, två robotbåtar av Hamina-klass och multifunktionsfartyget Louhi som stödfartyg. Förutom stridsfartyg deltog kusttrupper från Nylands brigad och Kustbrigaden med sina stridsbåtar. Från Nylands brigad deltog såväl beväringar som reservister.
Kommendören för Nylands brigad, kommodor Jyri Kopare betonar vikten av övningen Aurora 23.
–Detta var en fin möjlighet att öva tillsammans med svenskarna och lära oss av varandra. Krigsövningar som dessa ger våra beväringar, reservister och vår personal ytterligare motivation, säger Kopare.
Kopare konstaterade vidare att övningstrupperna från Nylands brigad utstrålade yrkesskicklighet och uppvisade en god sammanhållning.
–Det känns fint att vara kommendör för en sådan här trupp, säger Kopare.
