När jag träffar Stig Gustavson för den här intervjun har han nyss avslutat ett annat möte hemma i sin trädgård i centrala Ekenäs. Mannen som är på väg ut när jag kommer in är Rob Smith, Konecranes nya vd. Trots att Gustavson för några år sedan lämnade uppdraget som styrelseordförande är han fortfarande aktiv och samtidigt en av de största aktieägarna i sin skapelse Konecranes. På mötet med den nya vd:n hade de bland annat diskuterat “själva businessidén och takten på förändringen i bolaget”.
För de flesta är Gustavson “Mr Konecranes”. Under hans cirka 25 år som vd och styrelseordförande växte företaget från en liten uppstickare till ett bolag i miljardklassen med cirka 16 000 anställda.
Att kalla Stig Gustavson för en föredetting blir direkt felaktigt. Trots att de mest hektiska åren i arbetslivet är över har han fortfarande cirka tio uppdrag kvar i dag. Hälften av uppdragen är kopplade till ekonomi och hälften är pro bono-uppdrag, som till exempel ordförandeskapet för Gillets delegation.
–Det är vissa människor som bor i ett hus och vissa människor som bygger ett hus. Jag är den som bygger hus och har väl alltid haft den drivkraften inom mig. Och om man gör något ska man göra det ordentligt, varför skulle man annars göra det?
Att räkna upp allt Gustavson har gjort och gör kräver en egen bilaga.
Han har suttit i drygt 30 styrelser och fått de flesta utmärkelser en finländare kan få. Gustavson är bland annat bergsråd och hedersdoktor både vid Tammerfors universitet och vid Aalto-universitetet. Dessutom blev han utsedd till Årets affärsman i Finland år 2001.
–När jag blev hedersdoktor för första gången var det definitivt en stor sak för mig, första gången är alltid första gången. När jag sedan blev bergsråd var jag i Kina på en middag då telefonen ringde. Det var en av mina medarbetare på kontoret i Finland som frågade om han får tala med bergsrådet. Jag trodde först att han skämtade, men sedan insåg jag att det var allvar och då beställde vi in champagne, skrattar Gustavson.
Försvaret och det svenska är hjärtesaker
Stig Gustavson har många hjärtefrågor. Högt på listan över de här frågorna kommer landets försvar.
–Min farfars far var general, min farfar var överste och dessutom kurskamrat och nära vän med marskalk Mannerheim och så vet jag att också pappa i något skede övervägde en karriär inom det militära. Så man kan säga att det finns någon form av militär tradition i släkten.
Själv uppskattade Gustavson också sin egen tid som beväring. Han ryckte in som frivillig vid Nylands brigad år 1964 och fortsatte sedan vidare till Reservofficersskolan (RUK). Gustavson har under sin karriär gjort åtskilliga anställningsintervjuer och han berättar att han alltid ställer någon fråga om den militära bakgrunden för att det är “en viktig skola i utvecklingen från ung till vuxen”.
På listan över hjärtefrågor placerar sig också det svenska i Finland högt. Kombinationen av försvarsintresset och engagemanget för det svenska i Finland har lett till att Nylands brigad som institution är speciellt viktig för honom.
–Nylands brigad är en homogeniserande faktor för det svenska i Finland. Jag var ju själv en “hesakunde” som hade vuxit upp med en sorts silversked i munnen. Att sedan konfronteras med personer med en helt annan bakgrund var nog en synnerligen fostrande upplevelse.
Och det är uttryckligen de många mötena med olika människor med totalt olika bakgrunder som Gustavson speciellt har tagit med sig från sin tid som beväring.
–Ett vd-jobb är så mycket mer än enbart siffror. När jag skulle premiera folk på Konecranes sa jag ofta att namnet på vårt företag är felaktigt. Det handlar inte om kone (maskin) utan det handlar om människor. Vi borde heta ihminen (människa).
Uppdrag att undvika förgubbning
Under sin mest hektiska period som företagsledare hann Gustavson inte engagera sig så mycket i Nylands brigad och i Gillet. Under de mest intensiva åren kunde det bli cirka 200 dygn på resande fot. Men i samband med att han trappade ned sitt engagemang i Konecranes fick han mera tid att ägna åt sina hjärtefrågor. Då var det naturligt att tacka ja till uppdraget som delegationsordförande för Nylands Brigads Gille.
Gustavson tackade ja till uppdraget för att han såg att det fanns ett viktigt jobb att utföra.
–Det finns alltför många föreningar som har samma utmaning, det vill säga att de “förgubbas eller förgummas” och blir pensionärsföreningar. Gillet är för bra och för viktigt för att gå det ödet till mötes.
Arbetet är redan på god väg. Styrelsen har föryngrats och en strategigrupp jobbar nu fram friska initiativ. Till förnyelsen hör också den pågående utvecklingen och digitaliseringen av Fanbäraren.
–Gillet har två utmaningar. Den första är att det måste appellera också till yngre och den andra utmaningen handlar om att vi i Svenskfinland är så förbaskat splittrade mellan de olika regionerna. En sammanbindande länk är ju Fanbäraren och därför är det ytterst viktigt att tidningen uppmärksammar frågor där det finns ett gemensamt intresse i de olika regionerna.
På Gustavsons agenda finns också att utveckla delegationens roll. Han vill att delegationen blir mera av ett förvaltningsråd, som kanske en dag utser Gillets styrelse. Han ser att sammansättningen på delegationen ska bilda en helhet som har en så bred och heltäckande samhällskoppling som möjligt.
–Jag är själv medlem i SFP, men delegationen får inte bli en rörelse som enbart är kopplad till SFP. Det måste finnas en bredare kontaktyta för annars kan det också uppstå risker för Nylands brigad.
Gustavson vill också se en betydligt mera aktiv delegation än i dag. Tyvärr, säger han, är det nu högst en tredjedel av medlemmarna som brukar ställa upp på mötena. Men å andra sidan kan det också finnas någonting gott med att delegationen just nu inte behöver jobba för högtryck.
–Gud förbjude, men om Nylands brigads existens skulle vara hotad så skulle nog delegationen också bli aktivare. Det är ju så att hälsan tiger still.
I slutet av vår intervju återkommer Gustavson till en de röda trådarna i sitt sätt att jobba. Det handlar om människorna och om att knyta kontakter.
När brigaden firar sin trettondagsbal så inbjuds toppnamn från Försvarsmakten och de här topparna brukar övernatta hos Gustavsons i Ekenäs. Det har lett till att landets samtliga kommendörer från 90-talet och framåt har bott hemma hos Gustavsons i samband med balen. Det har gjort att han fått en god, personlig och direkt kontakt med kommendörerna. Det är något som kan visa sig vara guld värt om det någon dag börjar blåsa snåla vindar kring Nylands brigad igen.
–Sedan har också Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist varit här på besök. Han kom väldigt bra överens med mitt barnbarn, de satt länge och snackade. Man kan kanske kalla allt det här jag gör för någon form av samverkan.
Faktaruta
- Namn: Stig Gustavson
- Ålder: 75
- Bor: Vintern i Helsingfors och sommaren i Ekenäs
- Utbildning: Diplomingenjör (1971)
- Karriär: vd för Konecranes, styrelseordförande för Konecranes (till 2017)
- Utnämningar: Hedersdoktor (Tammerfors universitet och Aalto-universitetet), Årets affärsman (2001), bergsråd
- Beväring: 1964-65 vid Nylands brigad och RUK
- Militärgrad: Premiärlöjtnant
- Nylands Brigads Gille: Ordförande för delegationen
- Ämne för glädje: Det nya forskningsfartyget Augusta i Tvärminne som förverkligades efter en grundplåt från Gustavsons födelsedagsinsamling
- Fritid: Familj, litteratur, samhällsutveckling, skärgård och musik
