Väl framme anslöt sig kompaniet till trupper från svenska Amfibieregemente 1 och bildade en finsk-svensk amfibiebataljon. Amfibiebataljonen fick även stöd av franska helikoptrar och landstigningsfartyg. En konkret övning som många reservister såg framemot var dockningen av stridsbåtar ombord på det franska fartyget LHD Mistral.
Fanbäraren hade möjlighet att se olika delar av övningen, och den interoperabilitet som det vänskapliga samarbetet mellan Finland, Sverige och Frankrike bjöd på var mycket imponerande. Svenska kustjägare som landar med helikopter, finska och svenska stridsbåtar som förbereder en landstigning, svenska och franska trupper som tillsammans landstiger och gör gemensamt ansvar.
Finland är inte längre ensamt i sitt hörn av världen. Det stod klart efter Baltops24.
Reservisterna ivriga att delta i övningen
Största delen av kompaniet bestod av reservister, vissa färskare än andra. Vissa hade blivit hemförlovade under 2020-talet, andra under 2010-talet. Några få hade till och med gjort sin beväringstjänst på 2000-talet. Gemensamt för alla som Fanbäraren talade med var en iver och frivillighet att delta i övningen. Flertalet hade även deltagit i tidigare Baltops-övningar.
I årets övning deltog även ett par så färska reservister, att de inte ens hann hemförlovas innan de ryckte in igen. En av dem var 25-åriga Sofie Hansson från Åland. Fanbäraren intervjuade henne i början av övningen i Syndalshamnen, då hon precis blivit befordrad till underlöjtnant.
– Jag tjänstgjorde i Stridsbåtskompaniet, och när vi blev tillfrågade om intresse att delta i Baltops24 så var det flera av oss som nappade på chansen, berättar Hansson. Det som motiverade mig var möjligheten att få delta i en övning utomlands och att få samarbeta med svenskarna.
Som nybliven reservist tror hon att tjänstgöringen kommer att skilja sig lite grann från tiden som beväring.
– Jag tror att man som reservist kommer att få mer ansvar än som beväring. Och jag tror att personalen kommer att ha ett lite annat förhållningssätt, nu är vi ju med frivilligt på båten, skrattar Hansson.
Hon har höga förväntningar på den stundande internationella övningen.
– Jag ser fram emot att bli bekväm med att hantera båten stridstekniskt, något som vi inte haft så mycket möjlighet att öva. Sen ser jag fram emot att se hur samarbetet i samband med en så här stor övning går till, vi har ju främst övat med vårt eget kompani. Och så har jag hört att vi ska öva dockning med ett stort franskt fartyg, som kan ta in svenska och finska stridsbåtar. Det kommer att bli spännande!
Hur gick det sen?
Några dagar senare träffar Fanbäraren underlöjtnant Hansson på nytt, denna gång invid stridsbåten vid en brygga i Stockholms skärgård. Trött, men glad. Uppdraget är utfört.
– Uppdraget gick bra, men nu är man nog lite trött. Förra natten blev lite lång, så man hann inte sova så mycket, berättar Hansson. Men det var en nog en upplevelse att få vara med då finska, franska och svenska trupper gick till gemensamt anfall. Jag satt i kommandobåten, och fick se det hela. Det var verkligen jättespännande.
När Fanbäraren upprepar frågan från innan övningen om skillnaden mellan att vara beväring och reservist funderar hon en stund.
– I min uppgift som navigatör upplevde jag nog inte så jättestora skillnader, men det var nog en lite annan stämning nu än tidigare, säger Hansson. Det kändes som att personalen uppskattade att man är frivilligt med och vill lära sig mer.
Hon uppskattade även möjligheten att lära sig av de äldre reservisterna som deltagit tidigare.
– Visst fick jag själv mer ansvar än under beväringstiden, men jag tog också ett steg tillbaka och följde med hur de mer erfarna reservisterna gjorde. Det var intressant att se hur det man lärt sig under beväringstjänsten fungerade.
Alla bilder: Elias Koskinen.
