ATU skapar kravet för ytterst
kompetenta utbildare
Båtsman Anton Hämelin är en riktig trotjänare här på Nylands brigad. Han har ett tiotal år bakom sig i mångsidiga uppdrag med allt från krishantering utomlands till den ärorika uppgiften att utbilda brigadens unika ATU trupper.
Båtsman Hämelin inledde ursprungligen sitt arbete på brigaden år 2008 som avtalssoldat. Därefter tog han i slutet av året emot underofficerstjänsten som spaningsgruppens utbildare på det dåvarande Kustjägarkompaniet, där han tjänstgjorde i 5 år. Därefter utbildade han också en kustjägarpluton och en vagnburen jägarpluton. År 2014 flyttade han över till Underofficersskolan och fungerade sedan i två år som kustjägarlinjens utbildare och efter det i två år som Kustjägarlinjens chef. I början av 2018 inledde han sin uppgift som ATU-utbildare, varefter han åkte utomlands på krishanteringsoperation. År 2019 återvände han till 1. Kustjägarkompaniet och fortsatte utbilda ATU-trupper och blev också arbetsplatshandledare. Samma år valdes han dessutom till årets utbildare. Hans senaste uppgift vid sidan av utbildaruppgifter har varit att delta i utvecklingen av drönarverksamheten på Nylands brigad.
Om Nylands brigad har båtsman Hämelin endast positivt att säga. Enligt honom är de bästa sakerna nog gemenskapen, yrkesstoltheten och andan att göra saker på allvar och rätt sätt. Dessa och flera andra aspekter får brigaden att stå ut positivt. Under hans tid har också många ändringar hunnit ske. Bland annat har utrustningen blivit mycket mera modern och praktisk, samtidigt som man har börjat kunna ha nytta av olika tekniska redskap. Dessa är dock i sig själva ibland en utmaning.
Det första båtsman Hämelin kommer att tänka på om beväringarna han utbildar på brigaden är hur deras fysiska kondition har blivit bättre. Då bland annat träning har blivit mode. De tekniska kunskaperna hos beväringar är också på en mycket hög nivå jämfört med tidigare.
Dessutom är beväringar mycket mer kunniga om vad som händer i militären tack vare sociala medier. Något som han ändå ser en försämring i är hur beväringars respekt för äldre har sjunkit. Vilket har lett till att militära disciplinen har sjunkit och att göra saker noggrant och till slut försämrats.
Karriärvalet var det rätta
Då båtsman Hämelin svarar på frågan om hur han startade sin militära karriär är svaret entydigt. Ända sedan ung har han uppskattat att röra sig i naturen och haft ett intresse för myndigheternas funktioner. Dessutom blev han uppfostrad att alltid ta eget ansvar och att man måste kunna klara sig på egen hand. Sist men inte minst var hans farfar också med i kriget. Orsakerna som fått honom att stanna är otaliga. Bland annat har de intressanta uppgifterna, trevliga kollegorna och utmärkta mentorerna haft en stor inverkan.
Även om karriärvalet har varit det rätta för båtsman Hämelin har han ändå några tips för dem som funderar på något motsvarande. Framför allt måste man vara mycket ödmjuk då man börjar och acceptera att det tar många år att lära sig saker. Sedan krävs självklart intresse, bra fysisk kondition och viljan att lära sig genom att göra. Det är också bra att man i jobbet får gå på djupet i taktiskt tänkande, leda människor i stridsutrustning och få ett visst broderskap med sina medarbetare.
Båtsman Hämelin har några tips som gäller i både militären och det civila. Han säger att man med egen attityd, gott exempel och respekt för yrkeskompetens kan fungera väl i alla lägen. Avslutningsvis har han ännu sitt allra bästa minne, vilket enligt honom nog var då han fick äran att bli ATU-utbildare. Detta är något som inte alla har möjlighet till. Den otroliga yrkeskompetens och många års arbete som ligger bakom ATU, samt dess rykte som spetspluton betyder att alla inte har tilliten som krävs för att klara av uppgiften.
Fältsjukskötarens arbetsuppgifter är mångsidiga och krävande
Fältsjukskötaren Mathias Köhler inledde sin karriär här på Nylands brigad år 2012. Han arbetar på Centret för militärmedicin som stöder Nylands brigad. I praktiken arbetar han som en del av brigaden, men ledningsorganet är beläget annanstans.
Köhlers arbete är mycket mångsidigt och omfattar egentligen tre olika delområden. Det första är hans vanliga mottagningsarbete på hälsostationen. Dessutom utför han också hälsogranskningar vid inryckningen och hemförlovningen. Det andra mycket viktiga som hör till arbetsbilden är att hålla utbildningen i första hjälpen i strid för både beväringar och personal. Sedan som tredje deltar han i olika stridsövningar som skjutövningsansvarig medicinalperson. Till denna uppgift hör bland annat akutvård, sjukvård samt även emottagande av sjukanmälda på övningen.
Jobbet är för Köhler som en dröm och han trivs bra. Som fältsjukskötare har man det sällan tråkigt. Arbetsuppgifterna är varierande och på så sätt hålls uppgifterna intressanta. Cykeln av övningar och inryckningsgranskningarna hålls ändå lika. Uppgiften är också unik på det sättet inom sjukvårdsbranschen då man samtidigt får fungera som utbildare och sjukskötare. Många är dessutom intresserade och vill lära sig mera när de är med på Köhlers utbildning. Detta gäller både beväringar och personal. Enligt Köhler uppskattas också sjukvården och första hjälpen i strid mer än de tidigare gjorts. Han säger dessutom att stora framsteg har gjorts inom detta område jämfört med hur det var under hans egen beväringstid. Det mest positiva för beväringar ser Köhler det att de får utbildning på sitt eget modersmål. Dessutom får han också själv arbeta på sitt eget modersmål.
Då frågan om Köhlers framtid kommer upp har han bara en konklusion. Han trivs bra i den uppgiften han har. Dessutom skulle ingen annan motsvarande uppgift ge mera, samtidigt som hela den militära verksamheten är intressant. Före 2012 jobbade Köhler i olika etapper som sjukskötare och hälsovårdare samt i ambulans och på jourpoliklinik. Hans nuvarande uppgift är unik, eftersom den kombinerar flera av dessa och också andra yrken.
Avslutningsvis vill Köhler ännu nämna att Nylands brigad betyder ytterst mycket för honom. Han tjänstgjorde själv i tiderna på brigaden. Det finns också en bra gemenskap, trevliga arbetskamrater och man kommer alla sinsemellan överens. Dessutom har brigaden gett honom mycket personligen. Han har möjlighet att utveckla sig inom både sjukvård och militära kunskaper genom kurser som arbetet erbjuder.
Utöver det får man också se på nära håll hur det militära som en helhet förändras. Som följd av dessa tidigare nämnda aspekter säger han att yrket ger utmärkta möjligheter att utveckla sig själv.
Det finns behov för personal med specialkompetens – translatorn är en av dessa
Här på Nylands brigad trivs personalen både länge och med olika unika uppgifter. En av dessa mer unika uppgifter är translatorn som jobbar på brigadstaben, främst med översättning, men också annat. Saara Sjöblom jobbar som translator på Nylands brigad och har mer än 30 år bakom sig på denna arbetsplats.
Då Sjöblom år 1985 började jobba här på brigaden levde Finland i andra tider. Den största skillnaden jämfört med nuläget var nog att skrivmaskin och trådtelefon var de huvudsakliga verktygen. Den mångsidiga translatorsuppgiften har dock inte ändrat så mycket. Bland annat översätter Sjöblom fortfarande utbildningsmaterial och olika typer av myndighetstexter och korrekturläser andras texter. Uppgiften består främst av översättning från finska till svenska och vice versa.
Digitaliseringen underlättar arbetet
I huvudsak jobbar Sjöblom med den övriga personalen på brigaden samt med sina översättarkollegor. Med beväringar jobbar hon i mindre utsträckning, men när hon gör det tycker hon att det är trevligt. Bland annat är Beväringskommitténs redaktör regelbundet i kontakt med henne i samband med arbetet för tidningen ni håller i handen och då annan viktig
information ska sändas ut till beväringar.
Jobbet som översättare kräver utmärkta språkkunskaper samt språkkänsla. Enligt Sjöblom har den största förändringen i jobbet medförts av digitaliseringen, som märkbart underlättat arbetet. Denna utveckling har också gjort det möjligt att arbeta med mycket större textmängder än tidigare.
Då frågan om varför Sjöblom stannat här på brigaden så länge ställs, sprider sig ett leende i hennes ansikte. Svaret är entydigt. Sjöblom tycker om sitt jobb, trivs bra och har bra arbetskamrater. Självklart inverkar också det att hon är bosatt i västra Nyland. Hon vill gärna stanna kvar ända tills pensioneringen kallar. Från alla år som passerat har hon många goda minnen. Nylands brigad skulle hon sammanfatta med följande mening: ”En god arbetsgivare och en viktig aktör inom Försvarsmakten och samhället.”
Brigadens materielvård är i trygga händer
En av Nylands brigads många trogna anställda är Juhani Salmi. Han inledde sin montörskarriär på brigadens verkstad för 33 år sedan sommaren 1987. Då hörde brigaden fortfarande till armén och pansarvagnar och tungt artilleri servades på verkstaden, samtidigt som brigaden leddes av en överste.
I dag efter alla dessa år trivs Salmi fortfarande i sitt mångsidiga jobb på verkstaden. På verkstaden innefattar arbetet mest service av olika vapen, artilleriunderhåll och annat metalljobb. Nuförtiden är det främst vapen som gäller. Detta är positivt ur Salmis synvinkel, eftersom han upplever dessa som mycket intressanta. Sandblästring, målning och träslöjd hör
också regelbundet till arbetsbilden.
Själva arbetsuppgifterna har inte förändrats så mycket under åren. Enligt Salmi är den största förändringen nog alla de nya vapnen som tagits i bruk, samt att Nylands brigad överfördes från Armén till Marinen. Beväringar finns inte längre regelbundet på verkstaden som det var förr. Det är bara nu och då som någon från underofficersskolan som kommer till verkstaden
på praktik.
För Salmi betyder Nylands brigad mycket. Brigaden har alltid varit en bra arbetsplats och det har alltid funnits jobb för honom. Ursprungligen hittade han dessutom sin arbetsplats via sin fru som jobbar på garnisonsrestaurangen, och fick via henne höra om att det fanns en ledig uppgift på verkstaden. Det tog ändå sedan ungefär ett halvt år innan han fick veta att han fått platsen.
Framtiden är klar för Salmi. Hans mål är att få ihop 40 år här på brigaden och sedan så småningom gå i pension. Salminen har dessutom endast positivt att säga om sina år på brigaden och har inga dåliga minnen.
Nylands brigad är för Salmi främst en ytterst bra arbetsplats och samtidigt en plats där man trivs. Jobbet som montör lämpar sig för dem som har intresse för hur vapen fungerar och gillar att fixa bilar. Avslutningsvis har Salmi två ytterst goda minnen från sina år på Nylands brigad. Då han inledde sin karriär fick han lära sig sina uppgifter på följande vis. En
av hans mera erfarna kollegor tog isär ett lås till ett vapen, satte delarna i en låda, skakade om och sade att det är bara att börja sätta låset ihop på nytt. Salmi säger att det nog tog en halv dag att få allt ihop tillbaka, men man lärde sig nog allting utmärkt.
Ett annat bra minne var nog en av hans kollegor som numera är pensionerad. De blev riktiga vänner för livet då de i 30 år fick jobba tillsammans och fungerade tillsammans i arbetet som en väl oljad maskin. För Salmi har Nylands brigad alltså länge varit något ytterst betydelsefullt.
Soldathemmet – beväringarnas favorit
Soldathemmet på Nylands brigad grundades ursprungligen år 1951. I nästan 70 år har soldathemmet serverat kaffe och munkar till beväringar. I dagens läge är verksamheten mycket mångsidig. Till den hör bland annat café, bibliotek, biljard och spelkonsoler. Beväringarna själv får njuta av dessa bekvämligheter under kvällarna. Kanske på grund av detta och möjligheten att träffa sina vänner är soldathemmet än idag nummer ett bland beväringar.
Bakom Soldathemmets kassa hittar vi Gunne Ferm och Susanne Bender. Tillsammans har de över 20 års erfarenhet av verksamheten på Soldathemmet, eller ”Sode” som beväringarna kallar det. Soldathemsverksamheten har dock sett ganska lika ut i flera år. Den största förändringen som märks är skillnaden i beväringarnas preferenser. Förr gällde kaffe och munk, men nuförtiden är det mer och mer proteinstänger
och energidrycker som går åt.
Ferm arbetade tidigare i en mataffär. Hon hittade sitt nuvarande jobb genom att svara på en annons i tidningen. Benders historia är lite annorlunda. Hon arbetade ursprungligen som skolgångsbiträde. Det råkade sig dock att den dåvarande soldathemsföreståndarens syster var rektor i samma skola som hon arbetade i, och på så sätt hittade hon till den plats
där hon nu är.
För båda två är det bästa nog kunderna. Om man jämför med hur kunderna är i ett vanligt café, är beväringar mycket trevligare och mer tacksamma. Det som båda två tycker är roligt att se i uppgiften är hur rekryterna utvecklas och beväringarna överlag växer till sig genom året.
Ur beväringens synvinkel är ett besök i soldathemmet något alldeles speciellt. Man får goda bakverk, kaffe och viktigast av allt så får man god betjäning och socialt umgänge. Flera nyheter har också tagits i bruk som till exempel en spelkonsol.
De gamla klassikerna som biblioteket och biljard är fortfarande idag mycket populära. Läsintresset hos beväringar har dock minskat något, men man har försökt öka på detta genom bland annat anskaffning av nya böcker samt författarbesök.
I synnerhet Bender säger att det bästa med jobbet är då man får fara till skogen och sälja med Soldathemsbilen. Där brukar kunderna vara ännu mera tacksamma än vanligt. Båda har i sina framtidtidsplaner en väl förtjänt pensionering, inom ett tillsvidare obestämt antal år.
