–För det första måste man komma ihåg att det är många saker som påverkar ens möjligheter att överhuvudtaget få chansen att tjänstgöra som kommendör, oberoende av hur kunnig man är. Timingen är en av sakerna. Ibland behövs det också lite tur för att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Därför vågar jag påstå att alla som har fått tjänstgöra som kommendör nog är ytterst glada över att ha fått den äran och möjligheten. Och det är jag själv också. Jag har upplevt tiden som kommendör som mycket givande på många sätt, både yrkesmässigt och på ett personligt plan, säger Arvi Tavaila.
Arvi Tavaila beskriver att hans år som brigadkommendör, på grund av Rysslands agerande, har präglats av ett försämrat säkerhetsläge i Finlands närområde. En prioritet i hela Försvarsmakten och därmed i Nylands brigad har därför varit att utveckla beredskapen. Också ett fördjupat internationellt samarbete har kännetecknat Tavailas tid vid rodret. Han betonar speciellt det goda samarbetet med svenska Amfibieregementet och dess chef, överste Patrik Gardesten.
Taivailas tid som brigadkommendör sammanföll också med Finlands 100-årsjubileum.
–Under alla tillställningar med anledning av det, och på samma sätt vid brigadens egna edgångsparader, känner man tydligt hur starkt, djupt förankrat och uppskattat det finska värnpliktssystemet är i det finska samhället. Och det är en otroligt fin känsla som man inte ska ta för givet. Jag har under mina utlandskommenderingar fått uppleva också annorlunda situationer, senast som försvarsattaché i Tyskland. Där kan militären av historiska skäl inte ens i dag njuta av ett likadant stöd bland befolkningen som vi kan i Finland.
En unik anda vid Nylands brigad
Arvi Taivaila har gjort en lång och mångsidig karriär inom Försvarsmakten. De erfarenheterna gör att han nu kan sätta in Nylands brigad i ett större sammanhang. Han listar bland annat brigadens traditioner och det faktum att Nylands brigad, tillsammans med Björneborgs brigad, har de längsta militära traditionerna i landet. Han betonar också kombinationen av maritima förmågor och markstidsförmågor. Men det är speciellt ett ord som han förknippar med brigaden.
–Andan. Det handlar inte enbart om en bra enhetsanda, eller truppenhetsanda utan en unik truppförbandsanda. Och sen är det självklart språket. Det har ingenting med brigadens förmågor eller soldaternas kunskaper att göra, men som det enda svenskspråkiga truppförbandet är vi alltid föremål för speciell uppmärksamhet.
Är det något som har överraskat dig som brigadkommendör, det vill säga är det något som har varit annorlunda än det du tänkte dig innan du inledde uppdraget?
–I och med att jag tidigare hade tjänstgjort som bataljonskommendör var brigadens verksamhet på det stora hela bekant. Men det som överraskade mig lite var hur mycket kommendören måste sitta på olika möten och hur många saker det finns, som formellt och enligt direktiven, enbart kommendören får skriva under. Det ledde till att jag inte hann granska utbildningen och övningarna så ofta som jag gärna skulle ha velat.
När Arvi Tavaila blickar tillbaka på sina fyra år som brigadkommendör ser han många orsaker till att känna stolthet över brigaden. Han nämner speciellt den respons personalen och beväringarna har fått i samband med storövningar, både i hemlandet och utomlands. Bland nationella storövningar kan NOCO-18, Silja 19 och Kaakko-19 nämnas och bland storövningar utomlands Trident Juncture-18, Natos största övning i sedan 90-talet, där brigadens trupper landsteg i Norge som spetstrupp. Men det finns också ett orosmoln.
–Jag, såsom många andra i brigaden, tycker att brigadens personalmängd är för liten i jämförelse med våra uppgifter. Att personalen trots det hela tiden orkar sträva efter bästa möjliga resultat och stödjer varandra gör mig mycket stolt över dem. Den här attityden har också gjort mitt jobb relativt lätt och jag tackar ödmjukt hela personalen för det.
I samband med den här intervjun har Fanbäraren talat med både representanter för personalen och beväringarna. Bedömningen är samstämmig. Arvi Tavaila har varit en omtyckt och respekterad ledare.
Vilka egenskaper tycker du att är viktiga i uppdraget som brigadkommendör?
–Att man litar på sina underordnade och bryr sig om deras vardag. Och förstås att man precis så som alla chefer på alla nivåer försöker vara ett sporrande exempel. Ute i terrängen kan man också då och då ge praktiska råd och tips till beväringar. För personalens del, även om brigadens utbildarkår för tillfället är mycket ung, behöver man inte göra det. De kan sin sak bättre än jag. Men även då är det viktig att visa att man är intresserad av hur de utför sitt jobb.
När Tavaila blickar framåt är han övertygad om att brigaden har en ljus framtid, trots att han inte på kort sikt ser någon förbättring i förhållandet personalmängd och uppdrag.
–Brigaden har en klar och viktig uppgift, når goda resultat i utbildningen och spelar därför en nyckelroll inom Marinen. Det här gäller både under fredstid och vid undantagsförhållanden. Under min tid som kommendör har jag inte en enda gång hört någon tvivla på nödvändigheten av Nylands brigad.
Tavaila till utlandstjänst
Vid årsskiftet övergår Arvi Tavaila till specialuppgifter vid Huvudstaben. Då börjar förberedelserna inför en ny utlandskommendering. Planen är att han i sommar blir försvarsattaché, men var exakt får vi veta först efter att det planerade mottagarlandet formellt har godkänt attachén. Ursprungligen hade Tavaila tänkt gå i pension, men den nya utmaningen lockade.
-Internationella uppgifter är i dagens säkerhetspolitiska läge ytterst intressanta, så också därför fortsätter jag gärna tjänstgöringen, säger Arvi Tavaila.
