Temat för det här numret av vår tidning är stridens moderna karaktär. För mig som kommendör för ett truppförband ter sig ordet modern aningen problematiskt. Varför det? I enlighet med kraven som ställs på vårt truppförband är vi ständigt beredda att utföra också eventuella stridsuppgifter. Samtidigt utbildar vi trupper och förbereder oss dagligen på att fullfölja eventuella stridsuppgifter – för att försvara Finland. I det avseendet använder vi inte ordet modern utan hellre ordet aktuell. För att vår prestationsförmåga ska kunna vara aktuell håller vi oss, som en del av Marinen och Försvarsmakten, kontinuerligt och regelbundet uppdaterade om till exempel observationerna av krigföringen såväl i Ukrainas försvarskrig som exempelvis i Mellanöstern och på Röda havet. Försvarsmakten implementerar systematiskt centrala lärdomar och viktig praxis, och alla åtgärder berättas inte ut och lyfts inte fram i offentligheten.
Upprätthållandet och utvecklandet av vår prestationsförmåga baserar sig på förståelsen av hotet – vi talar om hotfokusering. Verksamheten grundar sig förstås på tilldelade resurser, bl.a. personalen och finansieringen, och där handlar det om resursmedvetenhet. Den tredje principen är att ha prestationsförmågan som fundament. Istället för ett enskilt system använder vi oss av helheter, och varken försvarssystemet, sjöförsvarssystemet eller Nylands brigads prestationsförmåga grundar sig på enskilda s.k. silverkulor.
Dagens försvarssystem utgör resultatet av ett långsiktigt och systematiskt utvecklingsarbete, och inga krigshistoriska erfarenheter från resten av världen stöder uppfattningen om att allt som gjorts tidigare skulle visa sig ha varit fullständigt felaktigt – även om det går att skönja allvarliga misslyckanden i utvecklandet av prestationsförmågan i krigshistorien. Samtidigt som försvarssystemet utvecklas ska det hela tiden kunna användas – onödigt tvära ändringar leder mycket lätt till en okontrollerbar och splittrad helhet. Det handlar alltid om en enhetlig, aktuell och fungerande helhet. Det ska finnas tillräckligt med utrustning och material, truppen ska vara utbildad och det ska finnas gemensamma verksamhetsprinciper och -planer. Nylands brigad har ordning på de här faktorerna, men trots det fortsätter vi dagligen att förbättra utbildningen och stötta högre ledningsinstanser i utvecklandet av den materiella beredskapen.
Stridsfältet kan struktureras på olika sätt. I den här kontexten gör jag det med följande element: Allra först kommer spaning, övervakning och målanvisning. Nylands brigad har sin egen roll i alla tre. Vi utbildar soldater för spaningsuppgifter, våra trupper övervakar områden och vi har kapacitet för målanvisning. I de här uppgifterna använder vi oss också av obemannade system bl.a. för spaning och eldledning. Genom de nämnda åtgärderna förser vi ledningsinstanserna med lägesbilden och grunderna för ledningsverksamheten.
Därutöver kommer verkan, där Nylands brigad också har sin egen roll. Exempel på vår verkningsförmåga är kustrobotar, granatkastare, beväpning av fartyg och fordon, pionjärernas stridsutrustning och förstås våra trupper, inklusive kustjägarna, som vid behov används för att slå fienden. Nylands brigad har visat prov på sin förmåga till gemensam eldanvändning med både ytstridsfartyg och luftfarkoster. Vi har också redan länge uppvisat en förmåga att samarbeta med svenska kustförband. Beväpningen som vi använder oss av är modern – och kustförbandens eldgivningsförmåga utvecklas ytterligare under det här årtiondet inom ramen för ett projekt, som leds av Marinstaben.
Det tredje elementet är stödet – som enligt mig ska förstås i en bred bemärkelse. Alldeles centrala komponenter i truppernas inriktning och rörelseförmåga utgörs av fordon, fartyg och deras förare – som vi också utbildar på brigaden. Användningsprinciperna för dessa ska hållas uppdaterade bl.a. i fråga om kamouflering och utspridning. Genom pionjärverksamhet effektiviserar vi bl.a. skyddet och främjandet av rörelse, som trupperna behöver, och till exempel militärpoliserna producerar skydd genom sin övervaknings- och bevakningsverksamhet. Flera olika typer av underhåll möjliggör truppernas stridsförmåga – i den kontexten kan nämnas till exempel kompletteringarna och sjukvården.
Ledarskapet flätar ihop dessa tre element till en prestationsduglig helhet, och ledarskapet är inte möjligt utan fungerande ledningsförbindelser. Staber och ledningsinstanser skulle vara separata onödiga öar utan signalvapenslagets aktiva åtgärder med syfte att ta fram förbindelserna.
Stridsfältet är inte modernt för soldaterna, utan verklighet just då i stunden. Vi är väl medvetna om att stridsfältet utvecklas snabbt, vilket medför ett nödvändigt behov av att kreativt och innovativt kunna utveckla både materialet och användningsprinciperna. Den utvecklingen sker bl.a. när det gäller användningen och utvecklandet av obemannade system, men inte heller de utgör några enskilda silverkulor. I utvecklingsarbetet är det också nödvändigt att vi kan beakta förhållandena och geografin inom Finlands territorium. På en stridsteknisk och taktisk nivå är det i grunden fråga om förmågan att kombinera eld, rörelse och skydd. När det gäller sjöförsvaret är det fråga om skiktat försvar, där Nylands brigad har sin egen viktiga roll. I operationell verksamhet är det viktigt att vi har förmågan att agera snabbare än fienden – på alla nivåer. Ur kommendörens synvinkel håller Nylands brigad sig kontinuerligt aktuell och beredd inför det moderna stridsfältet.
