I dagsläget ser det lyckligtvis ut som om det här är ett problem som Finland lyckats möta väl. En del av tacken går till det finländska beredskapssystemet, som bygger på en samarbetsmodell som kallas övergripande säkerhet. Detta innebär att myndigheterna, näringslivet, organisationer och medborgarna tillsammans tar hand om samhällets vitala funktioner. Detta betyder helt enkelt de funktioner som skapar en trygg vardag, såsom ett fungerande rättsväsende, tillräcklig gränsbevakning, en smidig trafik och en ren livsmiljö.
En samordnande organisation
Grundvalen för denna modell är det finländska samhällets ömsesidiga tillit och en kultur av att arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Samarbetet kan inte inledas efter att krisen redan har börjat, utan tilliten, kontakterna och färdigheterna måste finnas färdiga. I detta är Säkerhetskommittén en viktig samordnande instans.
Säkerhetskommittén är ett forum för myndighetssamarbete kring säkerhetsfrågor som samlas ungefär en gång i månaden. I kommittén ingår ministeriernas kanslichefer, säkerhetsmyndigheternas chefer, representanter för näringslivet och föreningar samt specialistmedlemmar. Kommittén har ett permanent sekretariat i Försvarsministeriet som förbereder kommitténs verksamhet och stöder dess verksamhet med vittgående specialkunnande om olika aspekter av säkerhet.
Säkerhetskommitténs rötter anses ligga i försvarsrådet, som grundades år 1958. Detta organ föregicks av ett äldre försvarsråd, grundat redan 1924, som koncentrerade sig på rent militära frågor och där bland annat Mannerheim fungerade som ordförande. Båda säkerhetsrådens funktion var att ge republikens president råd i frågor som rörde rikets försvar, men uppgiften utvecklades med tiden att omfatta allt fler delar av samhället.
Man började tala om totalförsvar, vilket ledde till startandet av de nationella och regionala försvarskurserna på 1960-talet. Försvarsrådet ersattes år 2000 av kommittén för säkerhets- och försvarsärenden (TPAK). Millennieskiftets kriser, inkluderande terrorism, ledde slutligen till utvecklingen av begreppet övergripande säkerhet och grundandet av den moderna Säkerhetskommittén år 2013.
Beredskap nu och i framtiden
Att ett bredare säkerhetsbegrepp växte fram visar samtidigt på de faktorer som i dag gör beredskap särskilt utmanande. Det är svårt att förutspå framtiden och omöjligt att förbereda sig för alla eventualiteter, särskilt då alla samhällets delar är sammanlänkade på allt mer komplicerade sätt. Beredskap måste med andra ord vara flexibelt, och det räcker inte med toppstyrning; man måste kunna reagera där krisen sätter igång.
Ett bra exempel är Försvarsmaktens lokala försvarsövningar, där Försvarsmakten samverkar med andra myndigheter och aktörer. De lokala försvarsövningarna understryker både behovet och effekten av att samordna många olika sorters expertis på flera nivåer. Övningarna bygger en stark tillit som kan utmätas i ett skarpt läge, och är ett framgångsrikt exempel på hur övergripande säkerhet kan se ut i praktiken.
Samtidigt gäller det att inte tappa det breda perspektivet. Den pågående pandemin betyder nämligen inte att andra former av säkerhetssamarbete skulle ha blivit irrelevanta, utan nya utmaningar uppstår ur teknologisk utveckling, ekonomiska och demografiska förändringar, strukturförändringar, ett skiftande klimat och hybridpåverkan, bara för att nämna några stycken. Ingen av dessa är utmaningar som en enskild myndighet, ett enskilt företag, eller en enskild individ kan bemöta, utan som måste bemötas tillsammans.
Arbetet med att bygga en beredskap mot en säkrare framtid tar aldrig slut, men tillsammans kan vi bygga och upprätthålla ett samhälle som tål de mest oväntade stötar och ändå kan ta hand om alla sina medlemmar.
Skribenten har hemförlovats från kontingent 1/09 vid Nylands brigad, och är numera pol. kand. från Helsingfors universitet och premiärlöjtnant i reserven. Han genomför för tillfället sin högskolepraktik vid Säkerhetskommitténs sekretariat.
