Försvarsalliansen grundas
Nato grundades år 1949 av tolv länder i sviterna efter andra världskriget. Den nordatlantiska militäralliansens ursprungliga medlemmar var USA, Canada, Storbritannien, Frankrike, Italien, Belgien, Norge, Island, Nederländerna, Danmark, Portugal och Luxemburg. Målet med alliansen var att det som hände under andra världskriget aldrig skulle återupprepas, att förebygga återkomsten av militant nationalism samt att skydda Europa från eventuell aggression från Sovjetunionens sida.
Ett angrepp mot en är ett angrepp mot alla
Hörnstenen i den nybildade alliansen blev artikel fem i fördraget från 1949. Enligt den femte artikeln ska ett väpnat angrepp av mot ett av medlemsländerna betraktas som ett angrepp mot alla Natoländer. Följaktligen skulle de övriga medlemsländerna vara förpliktade att komma till undsättning, också militärt ifall nödvändigt. Artikeln ger ändå varje medlemsland rätt att själv välja på vilket sätt de skulle hjälpa.
Kalla kriget
NATO:s första decennier präglades kraftigt av det kalla kriget och det spända geopolitiska läget mellan öst och väst. Koreakriget som pågick från 1950-1953 var en bidragande orsak till dessa spänningar, eftersom de kommunistiska staterna Kina och Sovjetunionen i öst stödde Nordkorea, medan USA och dess allierade i väst var på Sydkoreas sida. Även Sovjetunionens första testsprängning av en atombomb år 1949 vållade Nato huvudbry.
Warszawapakten
Under 1950-talet expanderade Nato genom att godkänna tre nya medlemsländer, vilket fick Sovjetunionen att reagera. Först ut var Grekland och Turkiet, som blev medlemmar år 1952. Det var ändå Västtysklands medlemskap tre år senare, år 1955, som fick de östeuropeiska länderna att grunda sin egen försvarsallians. Warszawapakten grundades år 1955 av Sovjetunionen och sju av dess allierade länder inom östblocket. Målet med pakten var att skapa en motvikt mot Nato, så att USA och dess allierade inte skulle få för mycket ohotad makt inom världspolitiken.
Ett alltmer spänt läge mellan öst och väst
1960-talet var årtiondet då spänningarna mellan USA i väst och Sovjetunionen i öst nådde sin kulmen. Berlinmuren byggdes år 1961 och blev en symbol för sprickan mellan öst och väst. År 1962 inträffade Kubakrisen, där ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen undveks med hårfin marginal. Ett krig hade med störst sannolikhet inneburit att de övriga Natoländerna hade blivit involverade, och risken för ett tredje världskrig hade varit överhängande. Till all lycka klarade USA:s president Kennedy och Sovjetunionens ledare Chrusjtjov av att lösa krisen med diplomati.
INF-avtalet
År 1982 fick Nato ett nytt medlemsland när Spanien anslöt sig till alliansen. Under åren som följde vädrade världen morgonluft i sina förhoppningar om att det kalla kriget äntligen skulle ta slut. År 1985 tillträdde Michail Gorbatjov som ledare för Sovjetunionen, vilket innebar en tydlig förändring i relationerna mellan öst och väst. Gorbatjov var mindre fientligt inställd mot USA och Nato än sina företrädare, och år 1987 slöts ett avtal där de två stormakterna kom överens om en kärnvapennedrustning. Det så kallade INF-avtalet ansågs vara katalysatorn för slutet på det kalla kriget.
Berlinmuren faller
År 1989 föll Berlinmuren, vilket symboliserade slutet på det kalla kriget. Två år senare upplöstes Sovjetunionen, nationen som varit Natos främsta hot och där försvarsalliansens klart största fokus legat under hela dess existens. Nu stod Nato plötsligt inför ett dilemma. Behövdes det efter järnridåns fall fortfarande en transatlantisk försvarsallians? Svaret på den frågan blev ”ja” med hänvisning till varför Nato egentligen grundades: för att förebygga militant nationalism så att andra världskrigets händelser aldrig skulle upprepas.
Bosnienkriget
I början av 1990-talet upplöstes även Jugoslavien till en följd av inbördeskrig. Såväl Slovenien som Kroatien utkämpade blodiga krig för att bli självständiga, men det var i Bosnienkriget som Nato valde att ingripa. Det bosniska folket hade år 1992 röstat för självständighet, men bosnienserbiska politiska krafter i landet motsatte sig detta. Stödda av Serbien angrep de bosnienserbiska styrkorna Bosnien och Hercegovina år 1992. År 1995 valde Nato att ingripa genom att attackerna den bosnienserbiska armén, vilket tvingade dem till fredsförhandlingar och innebar slutet på inbördeskriget.
9/11
Den 11 september 2001 skakades världen av den dödligaste terroristattacken någonsin, när terroristgruppen Al-Qaida från Afghanistan anföll en rad viktiga byggnader i USA, de mest kända är World Trade Centers tvillingtorn i New York, genom att kapa fyra kommersiella flygplan. Nästan 3000 människor miste livet. Attacken ledde till att Nato för första gången tog i bruk artikel fem. Flera Natoländer deltog i USA:s militära ingripande i Afghanistan hösten 2001. Målet med operationen var att tillfångata så många Al-Qaida ledare som möjligt och avsätta landets Talibanregim.
Alliansen expanderar
Under de senaste 25 åren har Nato expanderat rejält. Vid toppmötet i Washington år 1999 blev Polen, Tjeckien och Ungern medlemsländer. Alla tre hade redan tidigare varit med i Natos program Partnerskap för fred. Under 2000-talet fortsatte Nato att vidga sina gränser i de östra delarna av Europa. År 2004 godkändes Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Slovenien som nya medlemsländer. År 2009 blev Kroatien och Albanien medlemmar och 2017 var det Montenegro som stod på tur. Natos nyaste medlem är Nordmakedonien, som anslöt sig till alliansen år 2020.
Kriget i Ukraina
I februari år 2022 gick Ryssland till väpnat angrepp mot Ukraina efter att under de föregående veckorna ha mobiliserat trupper vid den ukrainska gränsen. Relationen länderna emellan hade sedan länge varit spänd. År 2014 annekterade Ryssland Krimhalvön och i Donbassregionen hade militära styrkor med sympatier för Ryssland respektive Ukraina varit i väpnad konflikt i flera års tid. Rysslands angrepp mot en suverän stat fick Nato att reagera. Många medlemsländer skickade stridsutrustning, vapen och humanitär hjälp. Nato valde dock att inte skicka trupper till Ukraina för att undvika att kriget skulle eskalera till ett världskrig.
Finland lämnar in ansökan om medlemskap
Rysslands invasion av Ukraina fick såväl folket som beslutsfattarna i Finland att tänka om angående ett medlemskap i Nato. Tidigare hade Finland valt att inte gå med i Nato för att hålla sig så neutralt som möjligt. När Ryssland visade prov på sin opålitlighet och aggressivitet genom att anfalla Ukraina svängde dock folkopinionen, och en klar majoritet av finländarna ställde sig bakom ett medlemskap. Den 17 maj 2022 ansökte Finland om medlemskap i Nato, precis som grannlandet Sverige. För att Finland ska godkännas som medlem i Nato måste alla 30 medlemsländer ratificera vår ansökan.
