När Vladimir Putin i februari i fjol valde att inleda anfallskriget i Ukraina hade han sannolikt räknat med en tämligen enkel seger. Ryssland var militärt överlägset och ett effektivt anfall mot Ukrainas huvudstad Kiev skulle leda till ett snabbt slut på ”specialoperationen”.
Ryssland hade troligen räknat med att västvärlden signalerar ett visst missnöje mot invasionen, men att “väst” troligen efter en tid skulle foga sig till de nya realiteterna och till att Ryssland flyttar fram sina positioner på världskartan. Det här skulle ske med en avskräckande effekt på de övriga grannländerna som konsekvens.
Den första konsekvensen i Finland blev att medborgarnas försvarsvilja sköt i höjden. Ett rekordantal finländare anmälde sig till frivilliga försvarskurser och en majoritet visade tummen upp för ett medlemskap i Nato. Finland blev en fullvärdig medlem i Nato i våras.
Följande konsekvens kan vi läsa svart på vitt. Det regeringsprogram som skrevs i våras är sannolikt det mest försvarsvänliga regeringsprogrammet som någonsin har skrivits i fredstid. Formuleringar som “den personal som behövs utökas planmässigt” och “att särskilt öka den inhemska produktionen av ammunition” är sällan skådade skrivningar. Att Finland numera är en allierad stat i försvarsalliansen Nato märks tydligt i den konkreta fördelningen av våra statsfinanser.
Försvarsindustrin går därför också nu på högvarv. Produktutvecklingen försnabbas och nya innovationer ser dagens ljus med en sällan skådad hastighet. Föga överraskande är att högteknologisk materiel, inom exempelvis underrättelse och elektronisk krigföring, är viktigare än någonsin. Mera överraskande är den återupplivade efterfrågan på traditionell försvarsmateriel. Rysslands krig i Ukraina har lett till en exceptionell efterfrågan på traditionell ammunition, fordon och granatkastare.
När många länder tidigare har velat skräddarsy sin egen materiel, vill allt fler länder numera köpa färdiga produkter “från hyllan”. Det här leder till allt större upphandlingar för vår försvarsindustri. Ett exempel är “den nya generationens” Pasin som nu har vuxit sig till en betydande del av Finlands export. Först var det Lettland, sedan anslöt sig Sverige, efter det Tyskland och nu är det också många andra Natoländer som vill lägga in beställningar. Länder, som hade nedrustat och sett det som fullständigt osannolikt med ett krig i Europa, har nu tvingats till upprustning och till en uppgradering av sitt försvarsmateriel.
För Nylands brigad innebär Rysslands krig, och Finlands medlemskap i Nato, många saker. Internationella övningar har blivit vardag, efterfrågan på att få öva i finländska skärgårdsförhållanden är större än någonsin och “brigadens vatten” har i en handvändning förvandlats till ett “Natohav”.
Det här hade Vladimir Putin knappast räknat med när han inledde sitt fullskaliga krig i Ukraina.
