_MG_9931

Kom ihåg att titta upp

Det kom en hel del goda råd innan jag trädde in i militären, men ett av dem minns jag speciellt väl; det var att då jag vistades i skogen på exempelvis marsch, skulle jag komma ihåg att emellanåt titta upp runt omkring mig, istället för att bara stint titta ner efter rötter att snubbla över. Min väns råd påminde mig om att man ska försöka se skogen för träden – vikten av att inte tappa bort sig i detaljerna, utan komma ihåg att se helheten i det man gör. Tidvis höja blicken från militärens minutschema, där tidskraven inte får strula sig.

När jag tänker tillbaka på min tjänstgöring hittills, som tog sin början i kontingent 2/22 i andra kustjägarkompaniet, fylls jag av många goda minnen.

Det är trevligt att titta tillbaka på roliga stunder. Ett gott skratt förlänger livet, eller åtminstone underlättar tjänstgöringen. Efter en dråplig första natt i skogen i ett sissitält, kan man skratta åt det i efterhand, likaså åt mindre professionella lösningar i olika situationer. Ärtsoppa har heller aldrig smakat så gott som den gjorde under grundövningen från en redan grötig mataback. Och, som vi vet, är delad glädje dubbel glädje – kamraternas dråpliga missar gör det lättare att skratta åt sina egna fadäser. Kamraterna är de som peppar upp en då man själv gnisslar mellan tänderna, och i ens egna goda stunder kommer det an på en själv att backa upp sin kompis.

Efter två månader har vi stött på och klarat av många olika sorters utmaningar. Vi orkar alla hålla stormgeväret i skjutställning längre, reser framgångsrikt ett tält på 15 minuter och håller (nästan) tidskravet vid skyddsalarm. Speciellt under de mer fysiska övningarna, såsom marscher eller styrketräningar, har jag märkt att allting ligger ’mellan öronen’. Uttrycket “alla vill, alla kan”, som ofta används i militären har blivit en favorit i mitt ordförråd. När man tror att man inte orkar mera, klarar man av förvånansvärt mycket ännu efter det. Det är ett värdefullt tankesätt att bära med sig i allting man gör, eftersom det är få saker vi faktiskt inte klarar av, om vi bara tror på oss själva, gör vårt bästa och håller ut.

Efter en längre skogsövernattning känns enheten som mitt andra hem. Vi hänvisade alla till enheten som “vårt hem” och talade om att få sova i vår egen säng. Det känns bra att ens tankar inte, som i början av tjänstgöringen, cirkulerar kring följande permission, utan livet i brigaden.

Jag ser fram emot vad tjänstgöringen för med sig, och den person jag kommer att utvecklas till. Jag känner både iver och förväntan över nästa skede i tjänstgöringen – utbildningsskedet med inriktning militärpolis – och önskar och tror att det blir en tuff men rolig och värdefull tid i militären. 

Integritetsöversikt

Den här sajten använder cookies (kakor) för att kunna ge dig den bästa möjliga användarupplevelsen. Cookies sparas i din webbläsare så att den känner igen dig då du återvänder till sajten. Dessutom hjälper cookies bl.a. till att förstå vilka sidor på sajten som du tycker är mest intressanta och användbara.

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies bör alltid vara aktiverade för att vi ska kunna spara dina cookie-inställningar.

Tredjepartscookies

Vi använder Google Analytics 4 för att samla information om t.ex. hur många besökare sajten har och vilka sidor som är populärast. Genom att hålla denna cookie aktiverad hjälper du oss att utveckla webbsajten.