Försvarsmakten är ett synligt organ i den finska staten och dess politik. För inte mer än 81 år sedan sattes det på prov i och med vinterkriget. Detta innebär att en stor del av den finska befolkningen har någon nära släkting som varit på fronten, och att kriget ännu är väldigt närvarande på så sätt.
Min morfar föddes 1918, var beväring under mellankrigstiden, och stred i fortsättningskriget. Han skrev mycket om sin tid i tjänst och i strid, och med hjälp av det han skrev har jag fått en förståelse för hur det var att vara i strid – åtminstone så mycket man kan förstå en sådan situation utan att själv ha upplevt krig.
Han skriver förstås en del om kontakt med fienden och att vara tvungen att vara vaken i flera dygn på grund av aktiv strid, men största delen av tiden beskriver han väldigt vardagliga situationer.
Onsdagen 4.10. -41: “ Det är en stor dag idag för vi har kommit så långt med vår kårsu att vi har flyttat in och skall såva första natten i den i natt. Korp. _____ fick permis i dag”
Allting han upplevde under krigstiden och beväringstiden formade honom och dem han delade upplevelserna med.
Inte bara det som var negativt och obehagligt, utan också de positiva och lugna stunderna, som att bada bastu, bygga korsu och hitta på sånger och ramsor om den civila drömmen.
När min morfar senare träffade de vänner han lärt känna under kriget satt de tillsammans och diskuterade det i flera timmar, och ingen annan kunde vara med. Det här var deras gemensamma upplevelse, och bara tillsammans kunde de behandla vad som skett.
Jag tror att det kommer att vara likadant för mig och de av mina vänner som jag delat militärtiden med.
Att diskutera militären med vänner som också tjänstgör eller har tjänstgjort är inte obekant. Lätt blir det att man återgår till “miliprat” när man är tillsammans, och då kan det hända att de andra får påminna en om att att de som inte har varit i militären känner sig utanför. Ändå finns behovet av att få tala om den gemensamma upplevelsen, lika mycket nu som då, trots att allvaret inte är lika tungt.
I militären är det gemensamma viktigt, såväl under tjänstetid som under fritiden. Att ha en bra gruppanda och komma överens med andra hjälper en orka den tiden man tjänstgör, oavsett om man tjänstgör ett halvt år, nio månader, eller är “årets man”.
Min tjänstgöring börjar närma sig sitt slut, och hemförlovningen är bakom hörnet. Bakom mig har jag marscher, ärtsoppor, coopertest, navigationsövning och vänskap. Tiden i Försvarsmakten har format mig. Jag har dessutom fått möjligheten att lära mig teoretiska och praktiska kunskaper som båtförare, ledarskap på underofficerskursen och fått en djupare insikt i samarbete och gruppsammanhållning.
Min tid i militären kommer jag alltid se positivt på, både de dagar då man suttit och väntat hela dagen, och då det fysiska och psykiska satts på prov. Trots detta blir det nog skönt att återgå till det civila.
