Bilden mina vänner hade målat upp var en plats där man inte fick sova eller äta tillräckligt och där ohälsosam fysisk ansträngning var normalt. Jag kunde inte då förstå varför människor valde att stanna ett år eller avlägga kustjägarexamen. Militären var något i framtiden jag försökte undvika att tänka på.
Efter att ha sagt hejdå till min familj och tagit tåget från Helsingfors anlände jag för första gången till Dragsvik. Det var en kall dag i januari och snart efter att ha gått igenom porten blev jag given en omöjligt tung ryggsäck och skickad till första kustjägarkompaniet. Omedelbart stötte jag på den strikta inre ordningen. Redan från dag ett förväntades vi bete oss på ett militäriskt sätt. Allt detta kom för mig som en chock som vänners historier inte kunde ha förberett mig för.
Första veckorna av rekrytskedet var en justeringsperiod. Dagtrycket var som högst då, men efter de första två veckorna började det flyta på. Från det fria civila livet till att allt från måltiderna till vad jag skulle göra dagarna långa var bestämda i förväg. Man förlorar en stor del av sin autonomi när man stiger in genom porten och blir underordnad eftersom man inte har något att säga till om i beslutsfattandet. Något jag förväntade mig ha svårt med i militären var att man inte har tid och rum för sig själv. Man tvingas vara en social person dygnet runt eftersom man oberoende av om man deltar i utbildningen eller när man sover alltid har människor runt sig. Omvänt betyder detta att gemenskapen är stark för att alla är lika och i samma utrymmen. En oro för mig i rekrytskedet var längden på min tjänstgöringstid. Det hjälpte inte att mina vänner stressade mig med att jag med hög sannolikhet måste stanna ett år. När jag meddelade mina önskemål hade jag som målsättning att bli halva året. Det kom som en lättnad när jag placerades i SSK manskap som var mitt andra alternativ.
Idag har jag gjort största delen av min tjänst. Jag har under en månad kvar av militären och det är drygt tre månader sen jag flyttade till en annan enhet. Mitt hela perspektiv på militären har ändrats från när jag anlände till brigaden. Jag förstår nu mycket mer om verksamheten och hur saker och ting fungerar. Även om jag fortfarande vaknar vissa morgnar och önskar att jag vore hemma och fick sova en timme till så är det inget jämfört med de första veckorna. Jag är nöjd med det fyllda schemat och det känns aldrig som att man inte har gjort tillräckligt i slutet av dagen. Den största förändringen i min karaktär har varit att inse värdet av att göra saker när du inte känner för det och sträva efter de upplevelser som kommer att vara resten av mitt liv. Att skaffa vänner som kommer att vara med långt in i det civila livet har varit en fantastisk upplevelse.
