Jag började min tjänstgöring på första Kustjägarkompaniet och efter rekrytskedet flyttade jag till andra Kustjägarkompaniet då jag blev vald till båtförarlinjen. Eftersom jag hade hört hur populär (och därmed svår linje att komma till) båtförarlinjen är så var det inte överhuvudtaget en självklarhet att jag skulle väljas dit.
Jag är väldigt tacksam att jag fick en plats på linjen och har aldrig ångrat mitt val. Under U-skedet hade vi mest lektioner som handlade om allt från båtarna till navigering. Då Underofficersskolan började höjdes plötsligt ribban och tjänstgöringen blev tyngre, speciellt fysiskt. Det var marscher (tyngst var definitivt barettmarschen), elevövningar, träning och övningsnavigering.
Då aukkin led mot sitt slut och vi äntligen blev befordrade till undersergeanter så var det värt allt. Min favorittid under tjänstgöringen har utan tvekan varit chefsperioden. Vi har fått uppleva så mycket “siistiga” saker på båtförarlinjen. Det bästa har varit då vi är på läger och övar olika saker som t.ex anfall och luftskydd. Man får en helhetsbild av hur vi på riktigt skall fungera som båtchefer ifall det skulle bli krig. En positiv sak med linjen är också att vi fortsätter att utbildas ända tills vi blir hemförlovade, så vi lär oss hela tiden nya saker.
Jag är så otroligt tacksam över att jag har fått tjänstgöra på just Nylands brigad och dessutom som båtförare. Fast det någon gång har känts jobbigt så vet man så här i efterhand att det är en av de sakerna man kommer att sakna mest.
Känslan av att klara av något som man inte trodde att man skulle klara är en av de bästa sakerna milin har gett mig. Jag hoppas att flera kvinnor bestämmer sig för att söka till frivillig militärtjänst så att de får uppleva samma sak och lära sig allt det som man lär sig här.
Milin har varit den jobbigaste men samtidigt roligaste tiden i mitt liv, och jag är väldigt tacksam över att kvinnor har möjligheten att tjänstgöra.
Celine Westerholm hemförlovades i december 2020
