_MG_9190

Den häftigaste utbildningen

Jag ryckte in på sommaren med en vilja att utnyttja min tjänstgöringstid bra som möjligt. Jag hade som mål att träna upp min fysiska kondition och att få uppleva nya och intressanta saker. Efter rekrytskedet när vi fick veta var vi ska bli placerade blev jag därför besviken: jag blev placerad som chaufför. I början var jag motvillig till det och tänkte att jag nu bara kommer ligga i sängen resten av tjänstgöringen på det sättet som chaffisar är kända för att göra. 

Vartefter jag lärde mig vad det går ut på märkte jag ändå att det inte är så illa. Man får möjlighet att avlägga C-körkort och C1E-körkort, och vissa får även ta CE-körkort. Direkt jag fick beskedet att jag ska vara chaffis så visste jag dock att jag vill försöka komma till VYKS ATU som vagnsmanskap, eftersom det skulle vara ett bra tillfälle att få uppleva saker och ha en tjänsteuppgift som kräver att man är aktiv. 

Under hösten så fullgjorde jag min militärförarutbildning och i slutet av utbildningen, bara några dagar före den äldre kontingentens hemförlovning, fick jag veta att jag kommer bli placerad som vagnsmanskap i VYKS ATU. Det var som en dröm som gick i uppfyllelse. Efter det tog det bara två dagar och så flyttade jag från Pionjärkompaniet till 1. Kustjägarkompaniet till en stuga med andra blivande ATU-krigare. Vi började direkt med att kvittera ut allt VYKS ATU-material och for direkt efter det på ett långt jullov innan utbildningen började på riktigt. 

Under mina två månader som vagnsmanskap har jag fått uppleva mer än de flesta upplever under sin beväringstjänstgöring. De två första veckorna var vi mycket på brigaden och i g-skogen och fick lära oss många grundläggande saker, såsom eldställningsmaskering av pansarfordonen. Efterhand när vi lärde oss mer så fick vi också uppleva mer och mer. 

Vi chaufförer har lärt oss bland annat hur man kör i konvoj och olika grundstridsmetoder för strid med vagnar. Vi har även haft en kurs där vi lärde oss strid i bebyggelse. Vi har skjutit mycket, stridit med Dual light-ljusförstärkare, till och med åkt med NH-90 helikopter. Det mest oväntade hittills har varit att få servera på Nylands brigads trettondagsbal. 

Och trots allt som har hänt har det roligaste inte ens börjat ännu. Vi har många olika övningar vi ska delta i, flera i Finland men även internationella övningar utomlands. Jag ser fram emot vad som väntar och jag är inte alls besviken längre att jag efter rekrytskedet blev placerad som militärförare. Tack vare det får jag ut exakt vad jag ville av min tjänstgöring.