I augusti 2020 påbörjade jag HSOU (Högre specialistofficersutbildning) i Sverige. Kursen var indelad i tre delar: Gemensamt skede från augusti till december, Försvarsgrensskede från december till första veckan i maj, samt Syntesskede under resten av maj månad. Under det första skedet läste vi bl.a. krigsvetenskap, pedagogik och ledarskap. Vi läste även om krigets lagar samt Sveriges totalförsvar.
Under försvarsgrensskedet, vecka 51 till 18, läste vi om allt inom Marinen – allt från ubåt till gemensamma uppdrag med flyg och helikopter och allt däremellan. Under den sista delen jobbade vi kompleterande inom vårt eget område, armé-, flyg- eller marinkunskap. Under det gemensamma skedet och syntesskedet ansvarade Militärhögskolan Halmstad (MHS H) för utbildningen. Det marina skedet ansvarade Sjöstridsskolan (SSS) för. Denna är belägen i Karlskrona.
Trots att 2/3 delar av kursen var mer eller mindre distansundervisning var den mycket lärorik. Fr.o.m. vecka 43 var hela kursen aldrig mer samlad på en gång. Först var vi samlade i mindre grupper på basen av orten man är bosatt på, jag var i Halmstad. Därefter var arméstuderandena närvarande vecka 3–18, medan flygstuderandena var på distans hela tiden.
I Marinen var vi närvarande 5 veckor, vecka 10 i Berga och 15 – 18 i Karlskrona. Det är intressant att föra diskussioner med soldater i samma operationsområde, från en nästan likadan kultur, men med en helt annan uppfattning om världen. Till största delen beror detta på ”Den eviga fredens tid”, ett uttryck som svenskarna använder för att beskriva tiden fram till 2014. Idag står Sverige inför en återuppbyggnad, och det var en sak som diskuterades konstant. Saker som vi ser som självklara, t.ex. värnpliktsutbildning eller mobilisering, är inte alls självklara på andra sidan Östersjön.
Stora skillnader
Utbildningen som ges på HSOU skiljer sig enormt från den utbildning en underofficer får i Finland. Under HSOU lärde vi oss nivån från bataljon ända upp till politik. Detta för att möjliggöra att svenska specialistofficerare kan jobba på alla nivåer inom Försvarsmakten. Detta är något som vi inte har utvecklat i samma utsträckning i Finland.
Då jag nu ser tillbaka på min tid på HSOU är det en sak som jag kommer att minnas. Det är det kontaktnätverk jag har haft möjlighet att skapa. Kursen bestod av 39 svenskar och en utländsk elev. Inbjudan till kursen gick även ut till Danmark och Norge, men pga. covid-19 tackade dessa länder nej.
Speciellt kommer jag att minnas mina amfibiebröder från AMF 1. Av dessa kommer en att få vara med och grunda AMF 4 i Göteborg. Jag kommer att hålla kontakten med åtminstone AMF 1 & 4 och MHS H. Jag ser fram emot att åka på en studieresa med de övriga från försvarsgrensskedet Marin – en resa i Frankrike, närmare bestämt Normandie. Detta är en resa hela HSOU borde ha åkt på under hösten 2020, men den blev inhiberad.
Jag som första finländska elev på HSOU har ett ansvar att utveckla FISE-samarbetet för underofficerare. Jag vet att Sverige gärna ser utländska elever på HSOU även i framtiden. Detta kommer att kräva ett fortsatt arbete för att kunna upprätta ett kontinuerligt samarbete.
Det är dags att inse det faktum att det inte kan vara endast officerare inom Marinen som kan ta del av internationellt samarbete. Detta är en sak som Armén redan har insett och har börjat skapa uppgifter som möter detta behov. Ett exempel är mitt deltagande i HSOU, som har möjliggjorts efter diskussion mellan en svensk specialistofficer och en finsk underofficer.
Jag hoppas att jag inte är den enda som har möjligheten att ta del av en sådan här kurs. Visst det kan vara jobbigt att läsa om hur Högkvarteret i Sverige är uppbyggt, och det är svårt att se ett syfte med vad jag behöver informationen till, men en kurs i ett annat land är så mycket mer än lektioner. Dels får man vara med om sådana saker som man själv ser till att en utländsk gäst aldrig skall behöva vara med om. Dels har man möjlighet att få vänner för livet. Ifall någon skulle fråga mig om jag vill ta del av en liknande kurs skulle jag genast tacka ja, men nästa kursdeltagare skall vara någon annan än jag.
Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och tacka alla som har möjliggjort detta. Jag vill även tacka för det stöd jag har fått från Nylands brigad samt Nylands brigads Gille under kursens gång.
