Efter en separat ansökan till båtchef, som innehöll en skriftlig del och en intervju, blev jag vald till stridsbåtskompaniet tillsammans med 29 andra beväringar, varav 4 skulle bli manskap och 26 blev valda till ledarutbildning, mig medräknad. Utbildningsgrensskedet är gemensamt för alla och består för det mesta av lektioner, och den tid som blir över används för praktisk utbildning i hamnen och på båtarna. Under denna tidsperiod skall alla behärska grunderna i navigation och användning av sjökorten, samt ha en uppfattning om de maskiner våra båtar har i sig och hur de fungerar.
Ledarutbildningen skiljer sig inte dramatiskt från utbildningsgrensskedet. Manskapet avskiljs från resten av linjen och spenderar största delen av sin tid skruvande på båtarna nere i hamnen med den äldre kontingenten, medan elevernas lektioner fortsätter. Fördjupade lektioner i navigation med en ny portion ledarskapsutbildning tar upp majoriteten av första halvan av ledarutbildningen. Under andra halvan börjar det praktiska utförandet och körandet med båtarna, men eftersom jag fick äran att bli vald till reservofficersskolan, fick jag inte möjlighet att delta i detta.
Marinens reservofficersskola, Sjökrigsskolan i Sveaborg är platsen där man utbildar reservofficerare för flottan, kusttrupper i Obbnäs samt båtförare i Dragsvik. Kursen ger de blivande aspiranterna en helhetsbild av marinens verksamhet samt av hur de olika trupperna och vapenslagen inom marinen samarbetar för att bilda vårt försvar på havet och i skärgården. Dessutom får man en grundlig utbildning i ledarskap, och får lära sig hur en god ledare och officer förväntas leda sina trupper och bete sig i allmänhet. Jag har inget annat än gott att säga om kursen och rekommenderar varmt för alla nuvarande och blivande båtförare att sträva efter en plats på Sjökrigsskolan, det är en stor ära och en fin upplevelse som man kommer att komma ihåg för resten av sitt liv.
