Först var stämningen tyst och avvaktande. Man sneglade på varandra och när något skulle göras försökte man kolla in vad de andra i stugan gjorde. De andra var först enbart efternamn. De talade på ett annorlunda sätt. De var fullständiga främlingar trots att du bodde med dem.
De här erfarenheterna från den första tiden som rekryt kan säkert delas av många. Förutom att tiden innebär mycket nytt att lära sig så innebär tiden för många också det första riktiga mötet med det brokiga Finland och Svenskfinland. Du träffar kanske för första gången en människa från Jakobstad, Pargas, Sjundeå, Drumsö eller Pellinge.
Förutom den gemensamma utbildningen handlar tiden som rekryt om att svetsas samman. Efternamnen blir förnamn, historier, bakgrund och gemensamma upplevelser. Den avvaktande tystnaden i stugan förbyts efter några dagar till frågor, berättelser, skratt och en känsla av ödesbrödraskap.
En viktig del av sammansvetsningen handlar om att anamma ett gemensamt språk. Man kan lätt förringa militärslangen eller “dragsvikiskan” som ett pubertalt och marginellt fenomen. Men gemensamma erfarenheter kräver ett gemensamt och för alla parter “neutralt” språk.
Som rekryt, eller som mulli, lär du dig att äta bata ur en mataback, att flyga lågt i dina pisiskrinnare och att vika dagatäcket i ojennus. Trots att det inte finns inskrivet som ett mål för inlärningen under grundutbildningen är det nya milispråket en avgörande faktor i den sociala dimensionen av anpassningen.
Ur ett samhälleligt perspektiv är det naturligtvis viktigt att rekryterna lär sig de grundläggande färdigheterna i bland annat disciplin, säkerhet, noggrannhet och uthållighet. Men frågan är om inte mötet och samarbetet med vilt främmande människor är lika viktigt?
Polariseringen, tudelningen och livet i egna åsiktsbubblor har vuxit sig till ett verkligt hot mot vår säkerhet och stabilitet. När människor inte längre träffar eller samtalar med “de andra” uppstår parallella verkligheter. Att bo, umgås med och lära känna människor med totalt olika åsikter och bakgrund är en rikedom och förebygga klyftor.
Försvarsmakten finns till för att bland annat i kristider trygga den interna säkerheten och funktionaliteten i vårt samhälle. Det få tänker på är att Försvarsmakten i sig också fungerar som en brobyggande institution som för samman olika bubblor.
Tiden som rekryt skapar i bästa fall band som håller livet ut. Det skapas en livslång förståelse för hur andra människor tänker och lever.
