Det bästa skyddet mot drönare är att de inte alls kan identifiera några mål. När truppen inte är i rörelse skapas det bästa skyddet genom befästning, utspridning av truppen och kamouflering. Drönarnas förmåga att identifiera mål kan påverkas också genom att dra nytta av terrängen och förhållandena samt genom att kamouflera målen. Maskeringsnät utgör en traditionell maskeringsmetod, som fungerar fortfarande. Om näten används på rätt sätt kan de dölja både värmespår och visuella former. Befästning – en av krigshistoriens äldsta försvarsmetoder – under jorden eller i befintlig bebyggelse är fortfarande en fungerande lösning mot avancerade vapensystem.
Befästning handlar inte bara om fasta strukturer – det är också ett tänkesätt.
Framför allt utgör ett fysiskt skydd ett effektivt försvar. På truppernas befästningsövningar på Nylands brigad beaktas de ytterligare krav på befästningar, som lärdomarna från Ukrainakriget bidragit med, så att hotet från drönare också kan minskas. Skyddslagren i befästningars tak- och väggkonstruktioner skyddar också mot sprängpåverkan från ammunition, som drönare fäller ner, och förhindrar insyn i de stridande truppernas stridsgropar. Alla öppningar i byggda befästningar förses med hönsnät, så att det inte är möjligt att flyga in direkt med drönare. Enskilda soldater utbildas i att befästa sin egen stridsgrop och att använda till exempel värmeisolerande skyddstäcken, när stridsgropen byggs. Varje kontingent övar också på att bygga befästningar tillsammans med maskin- och byggnadsplutonen.
Det centrala när det gäller befästningar, också mot drönarhotet, är att varje soldat förstår principerna för befästning, eftersom en välutbildad pluton också kan improvisera fram ett effektivt försvar. En återgång till det grundläggande betyder inte att man tar till otidsenliga metoder utan att man drar nytta av fungerande och beprövade lösningar.
