Mitt under SYD-övningen anordnades traditionsenligt anhörigas dag för personalen vid Ekenäs kustbataljon. Dagen inleddes med att bataljonskommendören kommendör Saima Ratasvuori välkomnade de anhöriga och presenterade övningen. Kommendör Ratasvuori visade ett filmklipp från SYD125, producerat av Combat Camera-enheten, så att de anhöriga fick en överblick över vad som sker under övningen. Till publikens lättnad kunde arrangören glädjande meddela att torsdagens ärtsoppa skjutits upp till lördag, så att även de anhöriga skulle få avnjuta den med pannkaka till efterrätt.
Efter introduktionen åkte personalen iväg med sina anhöriga för att bekanta sig med en av granatkastarkompaniets eldställningar. Fanbärarens redaktion fick även delta under förmiddagen och kunde då intervjua anhöriga om deras tankar och intryck om brigadens verksamhet.
För Maria Olin var det roligt att få bekanta sig med sonens vardag
Maria Olin är en av besökarna på anhörigas dag. Hon har kommit för att bekanta sig med sin son, underlöjtnant Zacharias Olins arbetsvardag. Som mamma uppskattar hon att sådana dagar ordnas för anhöriga. Hon tycker det är intressant att på riktigt få se verksamheten på nära håll.
– Jag tycker att det är jätteroligt. Det är första gången jag är på en anhörigas dag, när han är på jobbet. Det är förstås en helt annan sak i jämförelse med den anhörigas dag som ordnades när han själv var beväring, berättar Olin.
Olin berättar att hon inte blev överraskad av sonens beslut att stanna kvar och arbeta inom Försvarsmakten. Enligt Olin finns det ingen specifik stund då det slog henne att han kanske blir kvar för att jobba. Tanken på att han stannar växte naturligt fram med tiden.
– Jag hade inte själv alls haft några tankar åt ett eller annat håll. Jag var bara glad att han trivdes så bra under hela sin beväringstid. Han visste även tidigt att han ville stanna ett helt år.
För Olin har resan som hennes son gjort inom Försvarsmakten varit både spännande och lärorik. Hela hans tjänstgöringstid från det första skedet som rekryt till rollen som utbildare har ofta fört med sig intressanta berättelser som hon fått ta del av. Hon är stolt över sonens resa och beslut att arbeta inom Försvarsmakten.
– Jag är så stolt att jag spricker. Det har jag egentligen varit från början. Jag tyckte det var roligt när han började i militären. Han berättade alltid mycket när han kom hem på helgerna. Sedan var han också i reservofficersskolan i Fredrikshamn. Det var också en spännande fas att få följa den utbildningen och sedan att han valde att stanna kvar och jobba det här året. Det har varit fint hela vägen, berättar Olin stolt.
Att sonen är på övningar som varar över en vecka i likhet med övningen SYD, är inget som oroar Olin.
– Jag vet att han trivs bra. Jag längtar ju förstås efter honom hela tiden, så det gör ingen skillnad om han är i skogen eller någon annanstans. För min del vet jag att när han är i skogen så är han i sitt element. När han är nöjd så är förstås även jag nöjd.
Att barnbarnet skulle stanna i Försvarsmakten förvånade inte Heini Wink
För Laura Kostamo och Heini Wink är det första gången de deltar i en anhörigas dag för anställda vid Ekenäs kustbataljon. Laura är mamma och Heini mormor till sergeant Nico Kostamo. Båda är spända för att se vad dagen har att erbjuda och intresserade av att få bekanta sig med en miljö som Nico trivts i ända sedan sitt eget rekrytskede.
Att barnbarnet skulle välja att stanna kvar och arbeta inom Försvarsmakten var något Wink börjat ana redan i början av hans beväringstjänst.
– Mormor trodde att han skulle stanna kvar, medan jag sade att “nej, inte blir han kvar”, berättar Laura Kostamo.
Beslutet han tog var trots allt något som både mor och mormor var tillfreds med. De uttrycker båda en stolthet över att han stannat kvar inom Försvarsmakten. Wink berättar att hon tidigare jobbat som ledarskapsutbildare och kan se att barnbarnet har egenskaper som jobbet kan kräva.
För mor och mormor var det deras första anhörigas dag när Nico Kostamo var på jobbet. De tycker båda att det är intressant att få se hur saker och ting går till på riktigt. De tycker att det är bra att dagen ordnas.
Under förmiddagen besökte deltagarna en av granatkastarkompaniets eldställningar, där en reservisttrupp visade upp sin verksamhet och hur processen att avfyra en granatkastare mot fienden går till.
– Det var nog tufft. Jag har själv varit med och jagat nästan hur länge som helst. Men skotten på jakten är ju betydligt mindre än det här. Här blev man nog förvånad över smällen, berättar Kostamo.
– När vi gick dit så hajade jag nog till när det smällde. Det går i känslorna när man hör hur de skjuter, tillägger Wink.
