För dem som fullgjort sin tjänstgöring innehåller rekrytskedet förstås många roliga minnen. Eftersom tiden oftast förgyller dessa minnen ser man tillbaka på rekrytskedet som en rolig tid under tiden i Dragsvik. Speciellt när det gått 15 år sedan ens eget rekrytskede, eller g-perioden som den då hette. Jag själv minns hur man lärde känna sina tjänstgöringskamrater i rekrytstugan, samtidigt som man lärde sig nya saker om det militära i samband med en god fysisk träning. Min egen kondition steg enormt under det korta rekrytskedet och jag förbättrade mitt cooper resultat med ungefär en halv kilometer under den tiden, vilket är ett bevis på en fungerande fysisk fostran.
Det handlade också om att lära sig hantera vapen och den militära utrustningen. För en ung man var det spännande att lära sig använda den då nya utrustningen som vi fick till vårt förfogande, men även intressant att lära sig använda den utrustning som använts av finska soldater i ett halvt sekel. Man fick även veta om de olika vapenslag och olika specialuppgifter som försvarsmakten hade att erbjuda under den korta militärtjänstgöringen, men även om möjligheter att fortsätta inom det militära.
Många av de kunskaper som jag lärde mig under rekrytskedet har följt med mig genom livet. Bland annat vikten av fysisk träning kom ordentligt in i mitt liv under den tiden, men också eftersom jag blev en aktiv jägare efter tjänstgöringen har också vapenhantering och hur man behandlar vapen på ett säkert sätt blivit en viktig lärdom från det militära. Utöver detta så tror jag att det sociala färdigheterna utvecklas mest under denna tid, då man var tvungen att samarbeta med nya människor och man lärde sig att man måste kunna lita på vapenbröderna i poteron bredvid.
En av de viktigaste lärdomarna torde fortfarande vara att en god soldat är sund i både kropp och själ. Man måste ta hand om sin egna och truppens mentala hälsa för att vara i stridsdugligt skick. Detta är en viktig lärdom också i det civila – att ta hand om den mentala hälsan.
