Den gemensamma faktorn för alla Finlands beväringar är grundutbildningsskedet som sträcker sig över tolv veckor. De första sex veckorna består av rekrytskedet, där de mest centrala färdigheterna som varje finsk soldat behöver lärs ut.
Rekrytskedet präglas samtidigt av en anpassning till det militära livet. För att säkerställa rekryternas välmående och att tjänstgöringssäkerheten upprätthålls, ges rekryterna möjligheten att rösta fram en rekrytrepresentant som företräder den egna enheten under veckovisa möten.
Rekryt Daniel Björklund från Esbo är rekrytrepresentant för Stabs- och signalkompaniet. Han förklarar att processen för att välja en rekrytrepresentant sker demokratiskt.
– En kväll under de första dagarna kallades alla rekryter ut i korridoren. Våra undersergeanter förklarade att det var dags att välja enhetens rekrytrepresentant, säger Björklund.
– De frivilliga ställde sig framför gruppen och höll tal. Efter talrundan röstade rekryterna på den kandidat de ansåg vara mest lämpad för uppgiften.
Björklund har under sin gymnasietid varit aktiv inom studerandekårens styrelse. Han valde att ställa upp eftersom uppgiften lät intressant och ansvarsfull.
– Min roll går främst ut på att lyssna på vilka problem rekryterna i min enhet upplevt. Efter det har jag förmedlat informationen vidare.
Rollen kan vara ett plus
Rekrytstödsmötena ordnas av Beväringskommittén i samarbete med socialkuratorn. Även stampersonal deltar i mötena.
Mötena inleds vanligtvis med en kort presentationsrunda. Under rundan rapporterar rekrytrepresentanterna den föregående veckans program, utmaningar och eventuell problematik som enheten stött på.
Rekryt Nino Korander, som är rekrytrepresentant för 2. Kustjägarkompaniet, berättar att Beväringskommitténs ordförande ofta ger specifika uppdrag till rekrytrepresentanterna inför den kommande veckan.
– Förra gången bad ordföranden oss att särskilt se till att vattentillförseln var tillräcklig under lägren. Ordförandens engagemang har gett mötena en tydligare struktur och underlättat verksamheten, säger Korander.
Han tog på sig rollen som rekrytrepresentant för att visa sina förmän att han bryr sig om beväringarnas bästa och för att öka sina chanser att bli antagen till reservofficersskolan.
– Jag såg denna uppgift som en möjlighet att sticka ut. Förhoppningsvis lägger stampersonalen märke till mitt engagemang och tar det i beaktande när de väljer vilka som skickas till reservofficersskolan.
Koriander säger att rollen innebär ett ansvar.
– Det finns stora förväntningar på att man ska fullfölja förtroendet man erhållit. Stampersonalen som deltar i mötena är genuint intresserade av vad vi som rekryter har att säga och är öppna för förslag.
Värdefullt att samtala med rekryterna
Både Björklund och Korander konstaterar att uppgiften som rekrytrepresentant kan vara så krävande som man själv gör den.
– Jag brukar förbereda mig inför mötena genom att gå en runda i alla stugor under kvällsfritiden. Den längsta rundan tog fyra timmar, men som snabbast tog det en timme, säger Björklund.
Det bästa med rundorna är att få tala med rekryterna om allt mellan himmel och jord.
– Vissa problem som rekryterna tagit upp har man själv kunnat lösa direkt i stugan. Under rekrytstödsmötena får vi svar på många allmänna frågor som jag sedan kunnat förklara till rekryterna varför saker sker på ett visst sätt i militären.
– Det känns alltid bra att kunna hjälpa till och lösa problem som rekryterna tar upp, påpekar Björklund nöjt.
Korander tillägger att han har ett möte på förhand med enhetschefen inför varje rekrytstödsmöte. Då går de tillsammans igenom vad som borde behandlas under mötet.
– Det är trevligt att få hjälp med uppgiften då enhetschefen hjälper mig att finslipa mina synpunkter inför mötet.
Hur gick det sen?
Några månader efter rekrytskedet ringer Fanbäraren upp Daniel Björklund. Idag är han elevkorpral Björklund och går signallinjen i Underofficersskolan i Obbnäs. Han ser tiden som rekrytstödsrepresentant vid Nylands brigad som lärorik.
– Jag fick en bredare inblick i hur olika beväringarna kan tänka. Något som känns positivt för en kan rentav vara provocerande för någon annan.
Björklund trivs bra och säger att gemenskapen mellan beväringarna i Obbnäs är bra. När utbildningen är klar återvänder han till Dragsvik.
