Kommendörkapten Simon Källman tog emot uppgiften som kommendör för Vasa kustjägarbataljon 1.8.2024 och kommendör Saima Ratasvuori uppgiften som kommendör för Ekenäs kustbataljon 1.10.2024. Då brigadens informatör träffar dem en fredagseftermiddag i november berättar båda att de under en längre tid önskat få tjänstgöra som just bataljonskommendör. Att de nu fått möjligheten att tjänstgöra samtidigt är ett extra plus. Det visar sig att Saima Ratasvuori och Simon Källman känt varandra länge och att deras vägar korsades för första gången redan 2003 på en övning i Rovajärvi.
Både Simon och Saima är erfarna militärer som nu återvänder till brigaden efter tio år på annat håll. Saima har tidigare tjänstgjort i brigaden som bland annat enhetschef, ledningssystemchef, utbildningsofficer på bataljonsstaben och som utbildare. Simon har bland annat varit utbildare för en militärpolispluton och en kustrobotpluton, vice enhetschef och enhetschef. Båda är mycket glada över att återvända till Dragsvik och upplever Nylands brigad som sitt militära hem.
Det som är anmärkningsvärt vad gäller Saima är att hon är den första kvinnliga bataljonskommendören i Marinen.
– Organisationen har nu vant sig med att det finns mer kvinnor på alla nivåer. Då jag var ung fanns det inga kvinnor på högre poster, så det saknades förebilder. Jag hoppas jag kan bidra till att fler kvinnor väljer att göra frivillig militärtjänst för kvinnor och även väljer militären som yrke, säger Saima.
Simon instämmer och tillägger att Saima med sin attityd, kompetens och samarbetsförmåga utgör en förebild för alla, oavsett kön eller tjänsteålder.
– Det är också fint att se att det också tagits ett steg framåt vad gäller gemensam inkvartering för kvinnor och män inom Försvarsmakten. Det önskade jag att vi hade haft på min tid som beväring, fortsätter Saima.
Sammanhållningen är brigadens kännetecken
På frågan vad som utmärker Nylands brigad svarar de båda utan att tveka utbildningskulturen och sammanhållningen.
– Sättet på vilket personalen förbinder sig till sin uppgift och gör sitt yttersta är från en helt annan planet. Personalen är med och utbildar på fältet, visar och leder med eget exempel, utvecklar ständigt sin kompetens och lägger sig själv i blöt, säger Simon.
Han får medhåll av sin kollega.
– På generalstabsofficerskursen lyfte många kolleger upp de fina utbildningsresultat som Nylands brigads trupper fått i olika mätningar. Det syns att nivån är hög bland brigadens trupper, berättar Saima.
De är båda stolta över att få tjänstgöra som bataljonskommendörer i ett truppförband där det finns en hög arbetsmoral.
– Uppgiften som bataljonskommendör är en av de få uppgifter efter generalstabsofficerskursen där du på riktigt får leda soldater och trupper. Det här är en av de uppgifter som lockade, så jag sökte till kursen, säger Saima.
För Simon är jobbet som bataljonskommendör en drömuppgift
Simon har uttryckligen önskat att få tjänstgöra som bataljonskommendör för Vasa kustjägarbataljon.
– Jag är uppvuxen med stridsutrustning och upplever att det här är den sista uppgiften där jag kommer att få bära utrustningen tillsammans med mina kollegor och underordnade, säger Simon. Jag har många bra minnen från tidigare år i brigaden och trivdes bra med kollegerna. Nu får jag chansen att igen samarbeta med många av dem, tillägger han.
Både Simon och Saima ser fram emot att få jobba med många kolleger eftersom de leder en stor truppenhet.
– På Huvudstaben har du bara några kolleger. Här har du många som du jobbar nära med ute på fältet, det blir en större gemenskap, nämner Saima.
Simon å sin sida fascineras av vad som händer då man är trött, hungrig och man utmanas.
– Det får jag äntligen fortsätta med i den här uppgiften, skrattar Simon. Jag stod sent igår kväll och kollade på en skjutning där såväl direkt som indirekt riktade vapensystem koncentrerade sin eld på samma mål. Det är det mest givande att se att det skapas otrolig förmåga. Att få vara med och bidra till det är otroligt spännande.
Chefsjobbet inte bara en dans på rosor
Både Simon och Saima menar att det mest utmanade kommer att vara resurserna och att balansera verksamheten.
– Det finns inte tillräckligt med personal. Personalfrågorna och personalpusslet är det svåraste i uppgiften, säger Saima.
Simon poängterar hur viktigt det är att ta hand om personalen, särskilt då många har jättehög ambitionsnivå och är hängivna.
– Men man får inte köra slut på sig, tillägger Simon. Lösningarna är dessutom oftast kompromisser, även om vi eftersträvar perfektion. Det finns en fin attityd med vad som är ”tillräckligt bra”, men med personalens höga arbetsmoral är det ofta svårt att tillåta sig lösningar som inte känns optimala. Det känns aldrig bra att dela ut bristfälliga resurser och kompromisslösningar.
Det är många saker som ändrat på de tio åren de varit borta från brigaden.
– Samarbetet mellan bataljonerna och underhållscentralen har gått mycket framåt på tio år. Många saker görs mycket smidigare. Vi andas en ”joint-kultur” där nästa allt görs tillsammans, det är fint att se, säger Simon.
Han tillägger att utrustningen och signalutrustningen har också gått mycket framåt.
– Det har också skett stora framsteg i hur beväringarna utbildas och bemöts. Många utbildare har en jättebra handledande stil då de utbildar, avslutar Saima.
Hanna Tallberg
Informatör
Faktaruta:
Kommendör Saima Ratasvuori
Beväringstjänst: Kotka kustområde, kont 1/99
Bästa minne från beväringstjänsten: Kompisarna och det att man fick göra och uppleva saker tillsammans.
Vägen till livet som yrkesmilitär: Saima valde att bli och jobba som avtalssoldat och gillade att utbilda. Studierna till klasslärare blev aldrig av utan Saima började istället studera vid kadettskolan. Under tiden i kadettskolan var Saima på kustförbandslinjen och lärde känna många kommande kolleger som tjänstgör eller tjänstgjort vid Nylands brigad.
Kommendörkapten Simon Källman
Beväringstjänst: Eldlednings- och signalbatteriet i Nyland brigad, kont 1/02
Bästa minne från beväringstjänsten: Underofficerskursens första skede, då växte jag till mig och märkte att jag stundvis klarar av att överträffa mig själv både psykiskt och fysiskt, säger Simon.
Vägen till livet som yrkesmilitär: Det var under samma tid i underofficersskolan som Simon fick de första tankarna att det militären kunde bli ett yrke. Under tiden som avtalssoldat sökte Simon sedan in till kadettskolan. Utbildarna Vesa-Matti Ylitalo, Jarno Ylitalo och Stefan Sundström var bra förebilder och har haft en stor inverkan på Simons val att fortsätta på den militära banan.
